Hur vet man när det är dags att gå vidare? Nu tänker jag inte bara att det är det här med barnlösheten som "plågar" mig...

Nä i dagsläget känns det nästan MER angeläget om ett få ett nytt jobb...
För jag vill inte vara kvar här i ett år till - fan att det ska vara så jävla segt på arbetsmarkanden och att jag är i en sån dum sits med en position som är varken bu eller bä... Jag är mellanchef med väldigt lite ansvar egentligen - de är inte så poppis i andra branscher... tyvärr!

Jag har ju egentligen inga utbildningar för att göra det jag gör och nånstans så tror jag att om jag hade rätt motivation (egen drivkraft) och rätt stöd och peppning (från chef och chefskollegor) så skulle min situtation se lite annorlunda ut...

Men det är svårt att brinna helhjärtat för sitt jobb när man

a) saknar något väldigt vitalt i livet = barn 
b) känner sig understimulerad och o-uppmuntrad över lag av sin chef - som man högst sällan träffar/hör av...
c) känner att man helt tappat motivationen att styra/leda sina medarbetare och mest irriterar sig på alla okompetenta idiotfrågor man får mest hela tiden...

Innan vårt 3:e försök så sa jag till mig själv att jag skulle byta jobb om vi misslyckades...
Jag måste ha något nytt snart...

Det mest komiska med detta inlägg är att de påbörjades strax innan min chef kom på möte - under mötet så tog jag upp det här med att känna mig misslyckad på jobbet och rent privat - chefen bekräftar det jag vet. Min personal har respekt för mig och jag är inte livrädd för att ta konflikter (som en chefskollega) och jag bryr mig om hur min personal mår och hur de har det även utanför sitt jobb (till skillnad från en annan chefskollega) och en av anledningarna till att jag träffar chefen så sällan är att vår enhet fungerar rellativt smärtfritt - det innebär att chefen sällan/nästan aldrig måste komma och "fixa" nåt, ta i med hårdhandskar, rodda i nåt... och det ger väl mig ett acceptabelt betyg. MEN jag känner att jag skulle vilja ha mer feedback, känna mig lite mer stöttad, peppad och få lite mer info...
Uppskattad för att det funkar och ge mig tillbaka lite självförtroende...

Jag är fortfarande sugen på att skaffa ett annat jobb så det kanske är dags att på allvar försöka leta reda på ett jobb...

Det börjar jag med idag.

Beträffande mitt andra dilemma som jag måste fatta beslut om - huruvida vi ska tjata till oss ett ytterligare IVF eller inte - där är jag inte riktigt än...
Jag vet inte vad som skulle kunna övertyga mig helt?!
Kanske ett livstecken från vår hemutredare? Maken mailade henne och bad om ett datum i mars men hon har inte svarat ännu...
Han försökte ringa henne igår men fick inte tag på henne...

Till Läkaren på IVF-kliniken på tisdag...

Jag skulle kunna tänka mig ett försök till i januari - kort protokoll - det känns som om min kropp inte klarar av att starta upp igen efter att vara nedstängd... Jaja, vi får se vad de säger... Nu ska jag surfa in på platsbanken en stund...

 

Kvarnlyckan

19 december 2009 22:11

Jobbiga beslut. Kanske kan lite jullov göra underverk för alla fomer av olika beslut.

http://kvarnlyckan.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...