Jag måste fortsätta på den inslagan vägen - vänner...

När jag kom hem efter jobbet igår gick jag igenom det jag skrivit under gårdagen i minnet och insåg att jag rakt upp å ner skrivit om generella stadier och perioder i mitt liv.

Men det slår mig också att jag faktiskt haft många vänner som passerat genom åren för att jag inte kunnat bibehålla kontakten... 
Men också för att jag inte vill eller kan eller orkar fortsätta hålla kontakt.

Men det kan idag kännas lite konstigt att jag inte umgås med en enda person från min gamla mellanstadie/högstadieklass...
Jag umgås inte med en enda person från gymnasiet.
Jag umgås inte med en enda person som jag jobbat med tidigare och inte som jag jobbar med nu heller...

But why?

Jag menar Facebook finns ju där för att jag ska återuppta kontakten med folk - men jag ids inte - orkar inte - vill inte...

Jag kommer ju inte ens ihåg vad folk heter i efternamn... :-D

Å andra sidan har jag ju fullt sjå med att hinna träffa dem jag verkligen vill träffa så det har nog blivit lite så att man prioriterar och blir bortprioriterad i sin tur...

Jag kan sakna min gamla kombo - vi bodde ihop i ett kort tag och hon jobbade både i norr och i söder och for iväg långa perioder. Men när hon var hemma hördes vi alltid och sågs alltid. Nu var det många år sen jag träffade henne... tyvärr - men på slutet var det bara jag som höll kontakten och det kändes trist...

Ibland kan jag också sakna en kvinna jag träffade i terapin där jag gick. Vi såg likheter i varandra och hade mycket glädje och nytta av att träffas nån gång ibland och vädra våra problem och framgångar...
Men så när maken mådde dåligt så bad jag henne om hjälp och plötsligt upptäckte jag att när vi talade om honom hade hon satt en "diagnos" på honom. När jag tog upp det här med henne blev det FÖR mycket - hon klarade inte av att jag kritierade henne. 

Igår kväll träffade jag min älskade N-E och vi åt både middag och fikade på stan - jag fick en födelsedagspresent (Åh tack!) och vi hade så mycket att prata om för vi har inte setts på 3 månader! Hon har varit i Chicago över jul och nyår och hade mycket att berätta. Vi pratade om mat och att äta - om kärleken, vilka som är gravida som vi känner, om adoption såklart och hon var mest nyfiken på vilka länder vi var intresserade av.

Jag vet ju att Älskling är mest intresserad av Sydamerika medans jag känner mer för Asien. Sen har vi ju såklart inte möjlighet att välja och vraka då vi vart gifta så kort tid...

Vi fick ett tips från en vän att snarast skapa en kontakt på vår adoptionsförmedling (som vi faktiskt inte ens pratat med) redan nu innan hemutredningen är klar. Det låter som ett sunt nästa steg för oss.

Idag är det 'vår dag' - Dvs vi ska hitta på något tillsammans - bara jag och Älskligen :-D
Men jag var iväg tisdag kväll med syrran och igår var det middag/fika/tandläkaren sent på kvällen så jag är så himla trött och O R K A R fan inte åka nånstans ikväll så förmodligen sitter vi hemma med en film ikväll :-D