Igår åkte jag till en affär där jag VET att en gammal klasskompis från mellan-/högstadiet jobbar. Jag har sett henne ett par gånger men det har alltid vart för mycket folk för att det ska gå att hälsa...

Sen är jag ju lite sådär reserverad när det kommer till gamla bekanta. Har vi egentligen så mycket att säga varandra. Jag vet att hon har barn och jag vet att hon säkert kommer fråga om vi har det...

I alla fall så var det ganska folktomt och jag såg henne inte där så jag fick hjälp av en annan. Men så plötsligt stod hon där och såg mig och hon sken upp och blev glad att se mig.

Så vi stod där och småpratade och givetvis frågade hon om jag hade barn.
-Nej, vi kan inte få några egna så vi ska adoptera sa jag.
-Vad bra! sa hon...jag menar, bra att ni kommit på att ni vill göra det...

Så kom vi att prata om det en stund om allt vad man ska gå igenom. Hon hade 3 vänner som haft problem att få barn och det verkar ju som att det är så överallt. När man väl börjar prata om tabun så kommer det upp.

Hur som helst så kändes det bra att träffa henne och jag har nu addat henne på FB och hoppas på att vi ska kunna sammanstråla och fika eller nåt vid tillfälle. Henne minns jag som en bra tjej som jag gärna har kontakt med i framtiden - igen!

Jag har också fått en utmärkt kontakt och ny "vän" inom adoption - du vet vem du är :-D
Det känns trevligt att ha dig här! Hoppas på att få lära känna dig bättre! 

Vår "myskväll" igår blev en lite bättre middag och gamla avsnitt av "halv-åtta-hos-mig" som är min favvo just nu...

Nu är det snart helg och vi ska upp till brorsan och överlämna info om adoption och referentbrevet och äta lite tacos och leka med A, 3 år!
det blir nog mycket 'Hello Kitty' och memory då tror jag!