Dagarna går så fort... Nu har det börjat hända grejer på jobbet och det är roligare att jobba än på längre...

Det är bra - jag har en helt annan kontakt med min chef nu och det känns som om han lyssnar lite på mig. Jag vill ha en tätare kontakt för att känna att det jag gör känns meningsfullt och jag har önskat att vi ska kunna samtala oftare och mer ingående. Som dethar varit så är det korta samtal som ofta blir avbrutna, vi kommer aldrig till punkt.

Men det är på väg att bli bättre och det är skojigare att jobba. Bra där!

Igår var jag på symöte - det var mysigt att träffa N.E igen för det var länge sen... Både F och C.A kom också och det pratades jättemycket om F's nya kille (som verkar lovande faktiskt) och det faktum att F förtjänar det så väl... Hon har fallit för fel killar och för något tag sen genomskådat sina mönster och nu brutit med det mönstret - precis som jag gjorde när jag träffade min man! Jag hejjar på dem med hög röst! Jag är så glad för henne!
Nu gäller det bara att C.A också hittar någon som är värdig henne! Hon är fast i samma fälla. Hon träffar destruktiva, trasiga killar som tar för mycket energi av henne utan att ge något igen... That sucks.

Ikväll ska vi träffas och ta en löptur - jag och C.A ska till Skatås och ta femman - fast jag tänkte att vi går "uppför" och springer nerför...
Så får vi en hurtig promenad och en kortis löptur...
Tanken är väl att vi ska försöka (eller iaf jag!) ca 2 ggr per vecka och utöka allteftersom jag blir bättre. För det blir jag! Förra året sprang jag nästan en mil och det var så skönt... Planen och målet förra sommaren var att springa 1 mil innan bröllopet. Men så insåg jag att jag inte mådde bra att det jag åt och tappade massor med hår och allt - så jag kände nog att det gått lite förlångt i alla kost/motionsplaner - och la allt på hyllan för att inte bli helt skallig plus allt som skulle fixas och donas innan. Jag tappade helt sugen att springa där och då... 
Men solen och vädret gör att jag gärna tar upp det igen nu.

Som sagt - dagarna går fort. Veckorna går fort och snart är den här sommaren i full blom och semstern står för dörren och allt rullar ännu fortare.
Jag förstår att folk har svårt att hinna göra allt de vill och de som har barn blir uppslukade i den eviga karusellen med dagis, hämtningar, aktiviteter och annat som ska göras...

Vi har ju bara oss själva och försöker finna tid för att vara med varandra och hålla vår låga levande!

Det var en sak som våra vänner skrivit om i referentbreven. Att vi verkar se varandra och värnar om varandra och att vi är så kärleksfulla mot varandra hela tiden.

Vi har snart 4 år bakom oss och vi är båda två lite avis på F som är precis sådär nykär! Men hon och hennes kille får också vardag snart och det gäller ju att hålla kärleken levande genom den. Och genom de grå och tunga dagarna. De lätta roliga dagarna är ingen match. De passerar och finns kvar som soliga ljusa minnen. Men de tunga grå dagarna är svårare att komma igenom tillsammans. Ofta har man ju olika sätt att hantera sorger och bedrövelser av olika slag. Vi har öppet pratat om alla sorger och tragiska händelser så inget nytt kommer fram under hemturedningsmötena iaf - det har inte gjort det hittills iaf... Well, nu ska jag jobba lite. Dax att ta sig an fakturorna!