I torsdags fick vi besök efter att jag jobbat klart... Jag hade en tanke tidigare i veckan om att maken och en kompis skulle gå en runda freesbegolf och jag och hans tjej skulle rulla barnvagnen i Slottskogen...
men på promenaden hem från jobbet kände jag mig trött och lite sliten, regnet hängde i luften och jag chansade på att handla hem mjölk och Marabou Polka till ett gäng smarrig muffinsar ifall paret ville komma och fika hos oss istället...
Jo, det gick fint och jag svängde ihop chokladmuffins med hackad Polkachoklad i och de blev suveränt goda...
Deras 5½-månader gamla tös har precis lärt sig sitta själv... eller ja, om hon får rätt häng på överkroppen går det bra, tills hon får slagsida eller faller bakåt så det är ju bäst att ha en massa kuddar omkring sig... :-D

De stannade inte länge men vi fick ändå njuta lite av tösen - som liknar pojken Loranga i 'Loranga, Masarin & Dartanjang' med sina bulliga kinder!

Vi fick ett erbjudande om att vara barnvakt som vi kanske nyttjar (?!) snart - föräldrarna ville gå ut och äta lite...
Kanske kan det vara bra för Älsklingen att "öva" lite... :-D

På fredagsmorgonen kom min Familjelivsvän med sonen som nu hunnit bli 4 månader gammal och nu syns det att han faktiskt vuxit. Vi tog en ganska snabb och svettig promenad för plötsligt behagade vårvärmen komma. Sen tog vi en snabbfika i solen utanför vårt hus och som vanligt han vi avhandla det mesta i fråga om barnlöshet, adoptionens framsteg och bakslag och olika våndor och öden i barnvärlden...

Sen var det ju bara fritt fram att oroa sig för hemesöket kvar...

Och det blev ju ungefär så som vi befarat. Summerat idag känns det som om vi stampar på samma ställe.

Vi bor för trångt för att bli en adoptivfamilj. Hade vi haft förmågan att få biologiska barn hade ingen ifrågasatt hur vi kunde planera att bilda familj på 57 kvm.

Samtidigt behöver vi inte känna oro för att vi inte ska få vårt medgivande... För hon kommer inte rekomendera något annat...

Bah, jag blir inte klok på detta... Få mig på andra tankar någon...