Fick en trevlig kommentar av Hej & Hopp om att hennes hemutredare tyckte att hon gott kunde bo kvar i sin etta tills hennes dotter blev 7 år - bara bra att ha barnet nära.

Kommer den här diskussionen upp igen så ska jag banne mig plocka fram det svaret! Tack för kommentaren! Jag läser din blogg och trodde du bodde i en tvåa allra minst!

Min vän med 4-månaders sonen säger att det är många som har för mycket plats och saker till sina barn - det är ju mängden och storleken på kärleken som räknas. Det är det jag vill känna också. Vi kan ju inte falla igenom på att vi bor trångt.

Det finns många saker vi skulle kunna göra för att underlätta för ett barn i huset - och jag och pappa, som oväntat dök upp på jobbet igår, gick igenom alla detaljerna för våra "byggplaner" igår... Det var allt från fällbart skötbord (om barnet är så litet så skötbord används) till glasväggar för ljusinsläpp på övervåningen och garderobsväggar med skjutdörrar i sovrummet. Problem skapar lösningar och som jag sa till vår hemutredare; 'Det handlar inte om HUR litet vi bor det handlar om hur hon formulerar det i texten hon ska skiva'...

Vidare firade vi en av makens gamla barndomskamrater som fyllde år igår - hon hade sin pappa där, sin bästa kompis och sin nya kille... Vi har tidigare bara hälsat men igår fick vi lära känna honom lite bättre. De verkar harmoniska tillsammans och det känns som om de redan varit ihop länge...
Jag är så glad för hennes skull för vi har haft ett och annat samtal under tiden som hon varit singel. Det jag själv har upplevt innan jag träffade Älsklingen är lik hennes egen historia så jag har kunnat peppa och råda från en helt annan plats i livet. Det hon beundrat när det kommit till mig och Älsklingen är ju den enkelhet och samhörighet som finns mellan oss - och nu har hon funnit sin egen!

När vi kom hem träffade vi på de två kvinnor som bor granne med oss i huset... De hade i vanlig ordning påtat i jorden och satt och småpratade i kvällningen... De frågade om adoptionen och om hemutredningen och vart vi stod nu, köer, länder, osv osv... Jättekul att de var intresserade och nyfikna. De kanske tycker det är lite spännande att det kanske bli barn i huset - de planterar ju bärbuskar och smultron och lite allt möjligt ätbart utanför huset...
Men nog kunde en av dem inte låta bli att kläcka ur sig:

- Du ska nästan vara lite glad att slippa att FÖDA fram barnet för det är inte så kul...

Jag svarade att: det hade ju vart trevligt om jag själv kunde få avgöra om jag skulle vara glad för det - men kan jag ju inte det...

Nu laddar vi inför Bryssel-weekend... Vi håller tummarna att aksmolnet håller sig på avstånd så vår efterlängtade resa dit blir av!