Cyklade som sagt var in till stan, bytte kläderna jag fått av min Älskling och sen satte jag mig på ett kafe och tog en kaffe och skrev lite...

På den korta tiden jag var i stan så hann jag se 99% av alla gravidmagar som promenerade runt i stan igår kändes det som...

Det är just de gravida jag har svårt för - när barnet väl är ute sen så funkar det hur bra som helst - det är nåt med magen som gör mig ledsen och sorgsen... Nu när S & B väntade på sin Loke så träffade jag inte henne en enda gång eftersom hon uttryckligen sagt att hon inte ville ha barn - det gjorde mig förbannad och ledsen att höra att hon var gravid... När någon vän som inte vill ha barn får barn så känns allt värre än värst...

Jag hade glömt hur lömsk svartsjukan är och hur djupt rotad den här längtan är och hur hårt sorgen sitter...
Jag trodde mig nog vara över den allra värsta sorgen och känslan av maktlöshet över de mörka känslorna - men uppenbarligen så bor de kvar i mig...

Trots att vi är närmare vårt mål och kommer närmare för varje månad som går... men fortfarande är vi hopplöst kvar bland de barnlösa och blir kvar här länge än...

Såklart kommer de vänner som kan få barn att skaffa syskon till sina små. Några nya kommer få sina första - kanske den vän som nyss träffat någon tillockmed... Hon fyllde 34 nyss och båda hennes bästa barndomsvänner har barn så vem vet, kanske är hon nästa på tur...
R, som berättade igår är dessutom ganska nära i allt det som händer kring oss och hemutredningen... därför kändes det etter värre...

Jag funderade länge och väl på hur jag hade kunnat få det beskedet på ett sätt som funkade för mig... Jag tror att om jag fått höra i förväg att de planerade ett syskon till sin lilla så hade det kanske inte känts så jobbigt. Då hade jag kunnat vara förberedd...
Kanske var inte det här barnet planerat och det här var det skonsammaste sättet för henne att dela nyheten med mig...
Ingen som kan bli gravid kan någonsin förstå hur det här känns... att brottas med nattsvarta känslor, känna sorgen ta överhanden, bli arg, ledsen, sårad och den obotliga känslan av att vara annorlunda och fel...

Jag känner mig missunsam, elak, snål och lurad på nåt sätt...

Återigen styr de här känslorna över mig... det är jag inte så nöjd med...