Det bästa med Internet är att man får vänner runt om i världen, som förstår hur man tänker och känner, trots att man aldrig träffat dem.
vissa personer vill man verkligen träffa och ser till att det blir så...
Jag tänker på Maja Gräddnos som tog sig tid att möta upp mig i sin hemstad när jag var på ett besök med jobbet. Det funkade och det klickade - det kändes så naturligt och som om vi redan känt varandra länge...

Min vän från Familjeliv är också en sån person. Det var inget fel på kemin och vi tar oss tid att ses någon gång då och då för en rask promenad och en del snack!
Hon förstår hur jag känner och är den som först löste medlemsskap i vår adoptins-supporter-klubb... :-D
Hon suger i sig info och har mängder med tankar och frågor... För henne var det ju nästan så att de var där själva - innan de faktiskt lyckades få ett eget barn...

Nu idag har jag förstått att jag kanske alltid kommer reagera på ett eller annat sätt när någon nära mig berättar om sin graviditet. Kanske kommer det blir skitjobbigt den dag mina 10-13 år yngre systrar bekräftar att de väntar smått. De har ju trots allt en syster som inte kan få barn så de kanske har vett att starta lite tidigare än jag gjorde...

Jag skäms inte för mina tankar och känslor - jag har all rätt i värl till dem. Däremot skäms jag över min starka reaktion och över hur jag sårat min vän. Kanske så illa att hon inte vill tala med mig om det här alls?!
Jag skickade ett SMS idag och föreslog en lunch i veckan och nämnde inte alls något om vår upprörda SMS-växling i förra veckan...

Hon har inte svarat...

Jag funderar på att gå till hennes jobb med en blomma och ett kort som säger förlåt för min reaktion för det finns inget försvar och ingen vettig förklaring som får henne att fatta hur det hon berättar gör med mig och mina känslor. Hur monstret i mig dyker upp och tar hiskeliga proportioner, tar kraft och energi från mig... som gör att jag sårar henne utan att tänka på konsekvenserna...

Jag vill tala med henne mellan fyra ögon och det var det jag hade önskat att hon kunde bemöda mig då... Det gjorde hon ju förra gången

Jag är en duktig flicka som vill bli omtyckt av alla, jag tänker det värsta om det hela och får för mig att alla nu vet vilken hemsk människa jag är som är missunsamn emot min bästa vän som väntar barn...

kanske förstorar jag upp altihopa men jag lägger mycket energi på att tänka över hela situationen och hoppas jag slipper uppleva den igen...