Vårt näst sista möte med hemutredaren idag. Jag tog semesterdag och nu är jag väldigt tacksam för det...
Vi började med att återkomma till lite frågor kring barnet; kön, hudfärg, bakgrund, önskemål, tankar, fantasier, förväntningar. Sen pratade vi lite om hur man ska skydda barnet mot de eventuella situationer man kommer att hamna i framöver...

Det är svårt; å ena sidan känner man att man inte vågar ta ut något i förskott gällande kön, utseende, hudfärg, eventuella skador och sjukdomar osv...
Samtidigt så ska man vara väldigt förberedd, påpassling och ha planerat så långt fram som till vem som ska vara hemma och hur länge osv...

Jag tycker det känns jättekonstigt att det ska framgå av utredningen och jag har nog inte förstått det. Självklar kan jag förstå att de som handhar ärendet i landet sen har lättare för att matcha barn och familj om familjen har stort hus med rum förberett, föräldraledigheten utstakad in i minsta detalj och stor rymlig bil för alla utflykter och aktiviteter...

Men måste man verkligen bestämma vem som ska vara hemma och hur mycket redan nu? Varför har hon då inte sagt att det här är saker som vi borde ha tänkt igenom till det här mötet? Det finns otroligt lite info om hur en hemutredning går till och vilka moment som är särskilt viktiga.

Hade detta varit en helt vanlig graviditet så hade det fallit sig naturligt att jag var hemma och maken var hemma efter en period eller samtidigt om det går...
Nu har vi inte en helt vanlig graviditet - utan en jävligt komplicerad och lång vänteperiod innan vi får besked om ett barn ens...
Det är långt in i framtiden och det känns bisarrt att ens tänka på att faktiskt vara föräldraledig...

Sen pratade vi om våra respektive familjers förväntningar på vårt barn. Mina föräldrar är jävligt ointresserade överhuvudtaget. Mamma frågar aldrig nåt om vårt blivande barn. ALDRIG. Det gör mig självklart ledsen och jag vet inte om det är av ointresse eller om det är något annat...
Hur som helst så blev det känslosamt och jag började grina så in i norden... Vi blev kvar nästan 30 minuter över tiden eftersom jag grinade och kunde inte sluta grina... Med rödsprängda ögon gick vi därifrån och kände oss allt annat än nöjda...
Återigen känner vi oss tillplattade och fördummade...
Vi är dåligt förberedda enligt vår hemutredare på vissa plan. Jag tycker att det hör samman lite mer att hon ger väldigt lite input - hon har inte riktigt förklarat nån gång vilka steg vi ska ta igenom processen och det är svårt att förbereda sig på "rätt" saker...

Jag tror också att mina tankar om att väldigt mycket i adoptionsprocessen är negativt och långsamt och mycket byråkrati - vilket gör att jag känner att jag inte orkar ta in alla negativa, jobbiga fakta på en gång. Jag vill lära mig lite pö om pö och ta in del för del. Jag vill inte bli helt uppslukad av detta som jag blev med IVFhistorian. Jag visste tamigfan allt om det och Ä N D Å blev det inga biobarn. Jag hade 100 frågor men inga svar. Jag vill inte bli en neggomänniska - jag vill försöka ha ett normalt liv brevid det här att jag försöker få barn och bli en familj... Försöka leva lite oberört och normalt...

Är det för mycket begärt?

Ska jag känna mig som en dålig människa för att vi inte pratat klart om föräldraledighet, land och tänkbara SN-skador...

Ute ömsom regnar det och ömsom skiner solen, det är förbannat kallt. På hemmafronten går tvättmaskinen varm, snart ska jag föröka sy lite småsaker som jag ska försöka sälja på en loppis som ska hållas på gator och torg i stadsdelen Majorna på söndag. Som också är mors dag...

orkar jag träffa mor? Eller ska jag försöka göra det på fredag istället?
Vi har ju ingen bil nu...

 

Kix

25 maj 2010 21:45

Äntligen ytterligare ett möte med hemutredaren, det är nära slutet nu. Fråga, har ni bara en utredare? Visst är många frågor otroligt svår att svara på, men ibland har vi faktiskt svarat såsom de förväntat oss att svara, såsom vem som skall vara hemma och hur länge. Hur vet man det i dagsläget, kan inte det bero på hur barnet anpassar sig till miljön, hur jobbläget ser ut och hur det ekonomiska läget ser ut. Det finns faktiskt faktorer i ”familjelivet” också som styr. Det är ju svårt att veta i dagsläget. Men om man skulle önska vill man ju vara hemma båda två länge… Gissar att vi har haft lite tur med utredare (eller kommun) eftersom vi har vetat vad som skall diskuteras vid varje tillfälle. Våra inlämningsuppgifter till varje tillfälle har också fått oss att diskutera, fundera och smälta olika frågeställningar. Det är väl för sent nu att nämna det för dig, men Socialstyrelsens handbok för adoption ligger ute som pdf på nätet, så den läste jag innan utredningen. Kan var tips för andra som läser detta också. Den innehåller mycket matnyttigt som främjar tankeverksamheten inför utredningen.

Du, min mamma är inte heller intresserad av vad som händer med ivf och adoption. Min uppfattning är inte att hon inte är intresserad utan att hon inte vet hur hon skall fråga och stötta. Jag kan väl vara lite vresig ibland...

Kram Kix

http://kix.bloggplatsen.se

 

Hej och Hopp

25 maj 2010 22:42

Hmm, lite svårt det där tycker jag...
Det är ju förståeligt att ni inte vet exakt hur ni vill göra med f-ledighet och länder och sådana val eftersom ni inte är där än, ni vet inte vilka länder som kommer att funka för er, ni vet inte när det blir aktuellt och ni vet inte hur gammalt ert barn är etc etc. Det tycker jag inte att man kan begära heller.
Å andra sidan så måste er hemutredare tänka att ni är redo för barn nu, när hon ger er medgivande. Det är ju det enda hon kan gå på - att ni är redo nu och att hon tror att ni kommer att vara det i de 2 år som medgivandet gäller.
Så att hon tycker att ni ska vara förberedda är inget konstigt tycker jag... (alltså kring annat än de tidigare frågorna - vilket land det blir har väl ingenting med er förberedelse som föräldrar att göra)

Och hon måste ju också känna att ni verkligen vill och är inställda på att bli föräldrar genom adoption. Om hon upplever att ni inte är så förberedda så kanske hon oroar sig för att ni inte är där i hjärtat än?
Eller menar du/hon att det är hemutredningen som ni är oförberedda inför? Då håller jag med om att hon borde dela med sig om vad hon vill att ni ska vara förberedda på!

Och oj vad det här blir långt, men jag förstår att det är jobbigt med din mammas attityd till ert barnaväntande.
Skickar en kram och hoppas än en gång att ni så fort som möjligt får uppleva lyckan att få ert eget lilla barn i famnen - vilket land det än må komma ifrån

http://www.mintusenmilaresa.blogspot.com

 

Kvarnlyckan

25 maj 2010 22:59

Tja, kan inte säga mer än att ni tyvörr haft otur utan att det är ert egna ansvar eller att ni har möjlighet att påverka sättet ni blir bemötta på.

Tröttsamt.

Inte för att det hjälper...

http://kvarnlyckan.wordpress.comh

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...