Idag har jag läst om de referentbrev vi fick in från våra vänner eftersom vår hemutredare nämnde  att "de fokuserade mycket på vår barnlöshet" som hon uttryckte det...

Jag hittar en rad som beskriver att jag och maken vart mycket öppen med vår barnlöshet och under perioden med IVF-behandlingarna...

Då har jag läst igenom 3 av 4 brev för det sista har jag inte som original ännu...

Jag vet inte hur hon tolkat in sin kommentar i det här... för jag kan inte påstå att de här breven är präglade av en ledsam ton eller har nåt som klingar "tyck-synd-om-oss"...

Just nu kan vi bara fokusera på alla frågetecken kring det hon säger och det känns verkligen jävligt jobbigt igen... Från att ha känts någorlunda okej till att vara under ytan på grund av en persons värderingar - som dessutom väger jävligt tungt för oss... börjar sitautionen kännas jävligt jobbig... IGEN.

Jag vet inte vad jag ska tänka kring det här längre...

 

Hej och Hopp

27 maj 2010 23:15

Tyckte hon att det var ett problem - att de var för fokuserade på barnlöshet eller vad? (och att ni varit öppna med det kan väl ändå inte vara negativt...)

Vet du - när jag gick igenom utredningen så stressade över precis allt - tro mig - precis allt! För mig var det så att direkt efter mötena kändes det bra - det var roligt och kändes positivt. (vilket jag förstår att det inte gör för er eftersom hon knölar -eran tant) Men för mig tog det nog inte mer än en halvtimme så började jag vända och vrida på allt och efter en halv dag så var jag säker på att vårt möte varit negativt. Jag är så ledsen att jag inte skrev ner mina tankar mer regelbundet för jag kan inte riktigt förstå mig på mig själv så här i efterhand. :-) Ett tag kände jag till och med att jag nog hade för stor barnefarenhet - fråga mig inte om logiken ;-)

I alla fall - mitt trick för att ta mig igenom var att tänka - Tror jag att jag kan bli en bra mamma till ett adopterat barn? Och ja, det trodde jag ju, annars skulle jag inte ge mig in i processen. Då var nästa punkt helt enkelt att få tanten att förstå det också. Jag bestämde mig för att det fick ta den tid det ville - jag skulle kunna få henne att förstå det också...

Det hjälpte mig att ta mig igenom hemutredningen - för hur det än är så är det skitjobbigt att vara så i händerna på en annan människa!
Lycka till!

http://www.mintusenmilaresa.blogspot.com

 

Maria

28 maj 2010 08:17

Hej,
jag blir ledsen bara jag läser hur hon bemöter er - hemutredaren menar jag förståss! Personer i den befattningen borde vara empatiska och ha en förståelse för att det är en jobbig process, deras jobb borde inte vara att göra den ännu jobbigare. Kan ni inte byta handläggare?? Kanske inte så enkelt men kanske det bästa?

Kram och Lycka till Maria

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...