Håhå jaja...
Hittills har jag tyckt att vår väntan på adoptivbarn har vart rätt okej...
Vi tog ju bestlut om att lägga ytterligare IVF på hyllan nån gång i december... Och sen gjorde vi en "obligatorisk & politiskt korrekt" sorg-period över januari och februari... Vi startade upp i mars och ambitionen var ju att vi skulle vara klara innan sommaren...

Och självklart förstår jag om saker och ting drar ut på tiden när allt handlar om människor och att saker och ting ska passa ihop... För ibland är det ju svårt att passa ihop scheman och tider och allt man ju vill få ihop...

Vår hemutredare verkar fortfarande vara sjukskriven iaf - maken mailade henne igår och vi har inget svar fått än... Visst är det säkert så att hon kommer efter med en hel del uppgifter och vi har ändå ingen möjlighet att styra upp något möte den här veckan... Men det vore ju bra att kunna planera in något möte nästa vecka kanske... ?

Appropå att vänta så är vi nog experter på att vänta på bredband iaf...
Jag vet inte om jag bloggat om hela historien någonstans men vi har hittentills haft Bredbandsbolaget (BBB) och ville byta till Telia (T) och vi la en beställning hos T i januari...
Under februari skulle vår hemtelefon porteras över från BBB till T då vi ville behålla vårt nummer. So far so good... Men när vi kom hem från vår semester funkade varken telefonen med T eller bredbandet med BBB...
Resultatet av detta är oändligt många samtal till BBB och T för att klara ut vem och när och vad och varför...
Till slut kom vi fram till att BBB skulle koppla ner så fort som möjligt (snarast var deras egna ord) och sen skulle en nybeställning av bredband göras från T. Snarast visade sig vara ett ord som ingen kunde varken stava till eller använda sig korrekt av på BBB - det tog 28 dagar innan BBB lyckats få sin underleverantör att koppla ur BBB ur vår telestation. När sen T skulle beställa nytt bredband så visar sig ledningen vara obrukbar och nu har vi väntat i 14 dagar på att en tillräckligt kompetent tekniker ska ringa upp och och boka en tid för att komma in i vår lägenhet och laga det som är fel...
SÅ - ofrivillgt tålamod is my middlename kan man säga...

Det har gått så långt att jag anmält ärendet till www.ktib.se som är nån slags konsumentfunktion för just telefon & internetlevernatörer...
Sent omsider har jag haft ork att maila BBB till sist och det gjorde jag i söndags kväll. Redan på måndagen fick jag ett samtal från någon på BBB som ursäktade sig så mycket för allt strul och bekräftade att BBB har problem med sin underleverantör Skanova och de lovade bot och bättring. Jag skulle få återkoppling via mail och hennes telefonnummer och hon skulle personligen bevaka mina kommande fakturor och jooodå jag skulle minsan få 1000:- extra för allt besvär jag haft med dem - redan denna vecka!

Inga mail, inga telefonnummer, inga pengar... BBB i ett nötskal skulle jag vilja säga...
Som tur är har nån granne till oss ett oskyddat nätverk som vi surfar på hemifrån. Men det går ju knappt att posta blogginlägg, ladda upp bilder eller nåt... seeeeegt så det förslår...
Maken ville byta för att kunna se TV via bredbandet - fotbollsäsongen från italienska ligan hägrade... Snart spelas de sista omgångarna och vi har fortfarande TV via boxer... Eventuellt måste vi förlänga det 3 månader till om vi nu inte får bredband snart...

*Dubbelsuck*

Ja, tålamod är en dygd sägs det ju... Det står på Wikipedia att det är en moraliskt eftertraktansvärd egenskap... Jag tror att de allra flesta adoptivföräldrar är tvingade till tålamod. Ofta är det ju inte saker man kan påverka alls. Men... VARFÖR måste just vi råka ut för saker som fördröjer, försvårar, komplicerar och sabbar...

Jo för de starkaste väntar alltid längst läste jag nånstans...

Någon gång i den här soppan med BBB & T så har jag haft lust att sparka, slå, skrika, ha sönder nåt och bara flippa ur liksom... Inte för att det på något sätt skulle hjälpa men det hade varit ack så skönt att bara få tjuta, skrika och slå...

Eller som jag skrev på Facebook - hyra ett plan med tillhörande banderoll med texten "HATA BREDBANDSBOLAGET" och skicka fakturan till dem själva...

Dagens roliga: att kolla vad folk har sökt på för att hamna på min blogg... :-D
Och Dagens roliga 2: idag ska vi baka filmjölkslimpa och bjuda på kaffe/macka/bulle/kaka för alla vänner som orkar ta sig ut till oss på en vanlig onsdagkväll för världens bästa man fyller år i helgen - då är vi dock upptagna med att greja hemma hos R & B som köpte hus förra sommaren. Nu blir det 30-årspresent i form av arbetskraft för deras ute- och inneprojekt och avslutande grillning...

Jag hoppas det blir fint väder... Hatar svettiga regnkläder!

Imorse på promenaden till jobbet läste jag rubrikerna på Dagens Metro.
Om kändisarna adopterar blir det mer accepterat och sist ut i raden är Sandra Bullock... AC har också skrivit om det i en artikel och den tar upp just den stora frågan - har de köat sig igenom detta som "alla andra" eller har de tagit några genvägar?
Självklart undrar man ju... och de flesta adoptioner verkar ändå gå via förmedlingar och ta tid...

Frågan jag ställer mig är att det används ord som "mer accepterat"...
Är det inte accepterat att adoptera idag menar de? Jag kan förstå hur de tänker - att de adopterade barnen inte ska klassas som invandrare och slippa dumma frågor - de är adopterade - precis som Maddox, Pax, Sahara, Shilou, Isabella & Connor, David och flera andra barn som har kända föräldrar... 
Men kanske är det så att de kändisar som har problem med att få egna barn inte går ut med det och pratar om det. Men på väg hem från jobbet såg jag på SÖNDAGENS bilaga till nån kvällstidning att Kim Kärnfalk berättar om IVF och om lyckan att få vara mamma till lilla Edie 4 månader...
Skönt att någon talar ut och ger det helvettet ett ansikte. För jag kände inte på något sätt att jag längtar tillbaka till den där tiden. Tvärtom är jag glad att den är över...

Idag fick vi besök på jobbet av det senaste tillskottet i vår klan av bebisar iaf...
L kom inseglandes med skruttan i ett babyskydd och japp, ungen ser lika konstig ut i verkligheten som på bild... men de kanske gör det när de inte är mer än två månader...
Mamman såg ut som om hon väntade att tvilligen skulle ramla ut precis när som helst. Jag tror hon gick upp nånstans 30-35 kg och det var inte många gram som försvunnit ut med fostervattnet...
Nu skulle de flyga upp till Piteå där hon är bördig från och hälsa på hennes familj några dagar...
Vi ska strax ha BRF-möte och vi får väl se vad det leder till... Jag orkar inte engagera mig iaf... 

Inget väntat samtal från soc iaf så jag antar att vår hemutredare fortfarande ligger till sängs med ryggskott...
 


(usch vad elak jag är!) 

Vaknade vid 8-tiden, bar ner två IKEApåsar med tvätt till tvättstugan och satte igång där. Sen gick jag upp och stickade en hel massa varv på en sjal. Vid 10 tassade jag ner till tvättstugan igen och sen upp till mannen.
När han vaknat till liv gjorde vi frulle och läste gårdagens tidning. Idag är det första maj och ledig dag. Inga planer...

Maken har bäddat rent och dammsugit på nedervåningen. Jag har tvättat 4 maskiner tvätt och sen gick vi en lång promenad och kikade lite på hus och områden häromkring där man skulle kunna bo.

Samtidigt tänkte jag i morse när jag kall från den korta promenaden från tvättstugan låg jämte en kaminhet nyvaken helnaken make - att jag vill inte flytta - jag vill bo här.

Vi tänkte häromdagen att det kanske vore bättre att göra barnrum där uppe eftersom ett barnrum tar mindre plats... En dubbelsäng tar upp hela utrymmet  - men ett barnrum kan bli lämpligare där.  Jaja, det kommer ordna sig. Det måste göra det...

Vi har nyss fikat på nybakad morotskaka och gott hemlagad kaffe latte...
det är han och jag, mot världen. Om knappt en månad firar vi 4 år tillsammans. De bästa 4 åren i mitt liv! Saker har fallit på plats. Livet ter sig som en helhet. Tråkiga saker är roligare när man gör dem med honom. Roliga saker blir ännu roligare med honom. Han är min bästa!

Han ÄR min bästa!