Måndag förmiddag, jag står med en kund och plötsligt kommer en kollega med min telefon och säger att någon söker mig...
Det visar sig vara vår hemutredare som just idag skulle skicka vårt manus för påsikt - men ser att hon på något sätt blandat ihop datumen... Det är visst manusstopp IDAG och inte den 1 juli som hon trodde...
Mötet är visst den 1/7 och hon kunde inte svara på HUR det blivit såhär...
Maken hade kollat på kommunenes hemsida och hade ett annat datum på utskottets möte sist och hon skulle dubbelkolla det där och då efter vår möte. Vilket hon tydligen inte gjort...

Så alternativet var att vi hämtar upp manuset idag och läser igenom det och återlämnar det imorgon för att hon ska kunna lämna det till utskottet för genomläsning innan mötet 1/7 eller så kommer vårt manus med vid nästa möte den 5/5. Jag vill inte stressa med ett så viktigt dokument. Även om vi inte har möjlighet att ändra så mycket i det så känns det ändå inte bra att stressa fram något...

Maken är sjuk och jag känner inte att jag har lust att snabbt ögna igenom det här dokumentet och sen bara snabbt lämna ifrån mig det - för att det ska se bra ut för henne... Det är hon som klantat sig och hon borde banne mig kollat datumen extra noga redan efter vårt förra möte som hon faktiskt sa att hon skulle göra...

Men nu har vi bestämt att hon postar dokumenten idag och vi har någon vecka på oss och sen går hon på semester och då kommer detta med till nästa utskottsmöte istället som då är den 5/8

Det känns som om vår färd fortsätter i motvind - det är inget som kommer gratis, enkelt och lätt... Allt fortsätter strula och dra ut på tiden...

Vi vet nu att det inte är någon idé att korka upp champagnen innan vi faktiskt får vårt medgivande... Något kan fortfarande hända och ja, vi vågar helt enkelt inte lita på någon...

Vi funderar på att lämna ett skriftligt "klagobrev" till hennes chef med de saker som vi upplevt som extra påfrestningar under den här utredningen.
Vi känner att vi är redan sköra och "legat ner" ganska länge och i den här situationen ska vi behandlas med respekt och hänsyn. Det har varit ganska många strul på vägen och vi har inte "legat bakom" dessa...

Kanske borde vi faktiskt påpeka de saker som vi känt inte vart okej - för att hon ska ha en chans att bättra sig till nästa par som kommer till henne...
Överreagerar vi? Ska vi påtala detta eller hur ska vi göra?

Jag själv skulle uppskatta att få reda på vad jag gjort som var bra kontra dåligt i en såpass lång kontakt med en kund/klient...
Görs sånna här utvärderingar alls inom den här "branshen"?

Ja, vi får helt enkelt fundera på detta jag och maken - vi vill gärna poängtera det som vi upplevt som dåligt och jobbigt... samtidigt är det ju ett hav av saker som ska kärva och man ska krångla sig igenom nålsögon och över hinder av omätliga mått... För nånstans faller ju folk bort på vägen då hinder kan tyckas oöverstigliga?!

Ja, jag vet inte... håller på att falla för makens halsfluss/hosttacker som tycks spridit sig till mig...

Var på en jätterolig möhippa i helgen som jag ska berätta om senare men nu är jag trött och öm i halsen... och fortfarande besviken på henne som gett oss flera löften om att allt ska vara klart till utskottets möte och att hennes ambition var att få det klart och yadayada...

Det enda hon gjort är att få oss på dåligt humör gång på gång... Och kallat oss för dåligt förberedda?! Undra just vem som varit det... hela vägen...

 

Kix

21 juni 2010 22:40

Jag har ju hela tiden sagt till dig att ni borde ta upp detta med chefen/ansvarig för adoptionsutredningar, så självklart så tycker jag att ni skall göra det... efter medgivandet! :) Alla är vi ju inte perfekta, och kanske är inte adoptionsutredning någon arbetsuppgift som passar just henne. De kanske skall se över detta, men de kan de ju bara göra om du/ni berättar om hur er utredning har varit.

Kram Kix

http://kix.bloggplatsen.se

 

Kvarnlyckan

21 juni 2010 22:58

Hej

Inte för att det här kommer göra dig på bättre humör men när det är socialsekreteraren som slarvat kan man erbjuda sig att göra ett extra utskick till nämnden så att de ändå får det i tid. Eller att "lägga utredningen på bordet" och muntligt beskriva den.

Angående klagomål... Tja, jag tycker att ni skall be att få tala med arbetsledaren. Om man vill gå ett steg längre och vara säker på att man tvingar socialtjänsten att redovisa sin inställning skall man göra en anmälan till socialstyrelsen eller JO. Det är inte så märkvärdigt som det låter.

Man kan också vända sig till socialkonsulenterna inom socialstyrelsen för att rådgöra om sin kontakt/handläggning/beslut om man är missnöjd. Som en konsumentrådgivare för sociatjänsten.

Om man vill vara riktigt extrem gör man en polisanmälan. :-) Nu kan jag nog inga mer sätt... Men om du gör allt ihopa så är ju sysselsättningen för sommaren räddad.

Mer alvarligt så tycker jag verkligen synd om er som verkar ha träffat en handläggare som inte möter er på ett sätt som gör att det fungerar och som verkar slarva med saker som är ganska grundläggande. Om du inte är en helt annan person i mötena än när du bloggar så kan jag inte se att du/ni har några oresonliga krav eller svåra att samtal med.

Oj, vilken lång kommentar. Jag hoppas att utredningen inte innehåller massa fel eller vinklingar som gör att situationen blir ännu värre.

http://kvarnlyckan.wordpress.comh

 

Hej och Hopp

22 juni 2010 00:11

Men vad tråkigt!
Jag har inte riktigt koll på hur ni ligger till i köerna - har det också betydelse för er i det stora hela?
Inte för att det inte är viktigt och skönt att få medgivandet även om man inte är framme i några köer - det är ju såå skönt att få det svart på vitt att man är godkänd och nu väntar barn, men om ni till på köpet är framme i några Sverigeköer så är det ju hemskt! :-(

http://www.mintusenmilaresa.blogspot.com

 

Siw

4 februari 2011 09:32

Jäkligt irriterande när sådant här händer .. Visst alla kan göra fel, men samtidigt Låter detsom att hon är dåligt informerad ..

Sen att hon inte kollar upp informationen som ges känns väldigt oansvarigt och känslan av att hon inte bryr sig eller engagerar sig känns stor ..
Även om det är ni som är i beroendeställning av att få ett godkänt medgivande så skulle jag inte tveka att ge prata med chefen över denne.

http://www.varadoption.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...