litenlangtan

Direktlänk till inlägg 26 augusti 2010

Rensa den mentala hårddisken

Av litenlangtan - 26 augusti 2010 12:34

Städade lite i mapparna på datorn på jobbet, efter 5 år här så blir det en del som inte hör hemma där såklart...


Hittade bland annat ett brev jag skrev till en "vän" våren 2009 och då kom en massa minnen tillbaka...

Jag hade upplevet att jag inte kunde dela saker med henne för jag fick så konstiga reaktioner...
Vi har en historia med lite osämja som aldrig runnit av mig och hon inte ens minns...
Eftersom vi sorterade i vänskapskretsen och fnurlade på vilka vi skulle bjuda som brällopsgäster osv så kom alla tankar upp...


Jag insåg att som hon betedde sig då så ville jag inte vara vän med henne - jag blev ledsen och mådde skit när vi sågs och jag orkade inte ha det så...


Så jag skrev henne ett brev...


Hon blev glad och svarade att hon tänkt på detsamma - att skriva ett brev.
Jag skrev att vi borde ta tillfälle i akt och träffas och prata...


Så vi gjorde det...


Jag fick äntligen ur mig all skit som legat och pyrt och hon förstod att jag vart ledsen över det hela... några timmar senare så var det dags att skiljas åt och vi sa att vi skulle ses igen och prata mer och förhoppningen var att komma varandra nära igen...


Det hände i stort sett ingenting... vi valde ändå att bjuda dem på bröllopet.

Möhippan slutade med att både hon och hennes man blev för fulla och "skämde ut sig" - på bröllopet var de som ljus...


Sen har vi setts hos gemensamma vänner - det har blivit att de vi tackat nej till de få saker som de bjudit in till, de är desamma som ringde oss när barnvakteriet krisade häromsistens... och jag ringde häromdagen för att byta dag på ett evenemang som vi bjudit in till...
(det var för övrigt första gången vi pratats vid i telefon sen förra året!!!)


Och jag inser att det hjälpte ju inte den här gången heller... Mina ansträngningar var förgäves igen...
Jag är inte ledsen längre... fast jag måste ju erkänna att jag fortfarande på något märkligt jävla sätt har så svårt att bara säga nej när hon vill att jag ska göra något för henne... som det alltid varit och som jag nånstans aldrig lyckats förklara för mig själv och förstå hur jag ska vänja mig av med... vissa människor vill man bara göra till lags på något jävla sätt - trots att den personen aldrig ger tillbaka på samma sätt eller med samma engagemang...


Det som stör mig som fan är att aldrig "blir av med henne" heller... vi umgås med samma vänner till viss mån. Hon är den där typen som bjuder in sig själv på saker dessutom - som när jag berättade om att jag och en kompis startat ett litet symöte...  

-ÅH Amen då måste jag komma dit, jag har funderat på att lära mig sticka och jag skulle behöva sy gardiner till barnrummet och blablabla bla bla...
jag kunde ju inte gärna säga:

-Jag kan aldrig berätta om något roligt utan att du ska vara med på det - bara sådär, helt självklart...

Nu ska symötet starta upp igen. Jag känner mig avogt inställd till att träffa henne varannan vecka som det då blir. Vi har verkligen inget att säga varandra längre - mer än väder och vind och gamla minnen typ...

Hon finns ju där vare sig jag vill eller inte. Jag får väl se det som en arbetskamrat eller nåt... men nära kommer vi aldrig bli igen och jag har verkligen ingen lust att springa hennes ärenden eller ställa upp på henne nåt mer...

Det stör mig också att jag gjort flertalet försök att reda ut vad som hela tiden felar mellan oss och lägga energi på att fundera på vad jag själv har för delaktighet i det hela... När vi "talade ut" fick jag tala upp hur jag upplevt saker och ting men hon hade bara glömt... Hon såg det inte på samma sätt och hade inte upplevt det på samma sätt...
Hon har upplevt att stämningen mellan oss vart ansträngd men inte hur hon kände eller vad jag gjorde som påverkade...

Men hon har inte gjort något för att rätta till saker mellan oss...


nu är det slut med det här. och jag måste vara ärlig och rak mot mig själv. punkt.



 

 
 
MDB

MDB

26 augusti 2010 13:21

Fy för "vänner" som tar mer energi än vad de ger. Sörjer själv kontakten med en vän som runnit ut i sanden. Det var alltid jag som ordnade att vi skulle ses och en dag tänkte jag att det var hennes tur. Hon hörde aldrig av sig och nu är det nog två år sen vi sågs sist. Ändå sörjer jag det hela fortfarande.

http://minadrommarsbarn.blogspot.com

litenlangtan

26 augusti 2010 14:38

Oftast så känner ju båda att man vinner på att vara vänner - men i det här fallet så var vi jättenära så länge jag gav efter för henne och gjorde allt jag kunde för att hålla henne nöjd inser jag. När jag inte kände att jag kunde offra mig för henne hela tiden så har allt sipprat ut i sanden.
Men förra våren var det för jävligt, och jag försökte prata med henne - för jag kände att jag inte ens ville att hon skulle vara gäst på vårt bröllop. Det gav något att få prata ut men sen har det inte hänt något från hennes sida så då får det vara...
Vi ses men inte på mitt initiativ och ALDRIG på hennes heller...
Och nu har jag bestämt mig för att jag inte ska lägga mer energi på henne...

 
Teachgirl

Teachgirl

26 augusti 2010 20:51

Jag tror att alla har haft någon sådan vän. Det är jättehemskt att känna att det tar på krafterna att umgås med någon. Fint skrivet!

http://varforinteviocksa.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av litenlangtan - 13 januari 2017 14:33

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Av litenlangtan - 2 maj 2016 07:15

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Av litenlangtan - 1 maj 2016 21:56

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Av litenlangtan - 23 april 2016 06:25

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Av litenlangtan - 31 mars 2016 15:32

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7 8
9 10
11
12
13
14
15
16
17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27
28
29
30 31
<<< Augusti 2010 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skapa flashcards