Kära vänner - det är inte så att jag fortfarande känner skuld över saker i mitt förflutna och undrar varför längre...
Men tankarna kring barnlösheten har inneburit skuldkänslor och funderingar på vad jag gjort fel eller borde avstått.
När man läser vad p-piller gör med vattnet i våra hav och sjöar eller hur småfåglar och groddjur inte kan fortplanta sig eftersom de bor i närheten av de stora mobilmasterna blir man skrämd och tänker - det kanske kan ha drabbat mig också...
Det finns alltså ingen diagnos på mig. Mina ägg är av urusel kvalitet, de som finns har orenheter i sig och är mycket svåra att få befruktning på...
Maken har få och slöa simmare... vi vet inte varför...

Men det tillhör vår historia. Det smärtsamma förflutna - men det är ju inte alltför långt borta... och för varje person jag känner som får biobarn så kommer tankarna upp till ytan och det ska självklart utropas:

mammas näsa och pappas öron osv osv...
Det blir inte så för oss. Det är helt okej... Vi har förstått det med hela innebörden...
Däremot ska det bli väldigt spännande att se vad för egenskaper vårt barn tar efter oss... Vad för mimik man kommer att känna igen i sitt barns ansikte och vilken hållning och små egenheter barnet snappar upp...

Just nu har jag bara en vän som är gravid (gudskelov!) och det är helt okej nu...

Jag måste berätta om en bonuspresent som vi fick på vårt bröllop - en vinflaska som lagts ner i en låda av trä och förseglats ihop med en hälsning från var och en av våra gäster. Vi glömde öppna den i söndags men vi öppnade den igår!
Det var mängder med fina ord och härliga hälsningar till oss!
Den allra finaste var någon som ritat ett litet hus och bredvid det huset stod två streckgubbar - en med långt hår och en med kort hår... och brevid dem står en lite mindre streckgubbe - också med långt hår...

Det var ju vi med vårt barn!

Tyvärr vet jag inte vem som ritat den... Men den värmde mitt hjärta!

Idag blev det ingen promenad trots att det var strålande sol och underbart hög höstluft... Jag gjorde som maken, tog sovmorgon...
Men jag tror jag drar ut en sväng ikväll och ser om det finns några kantareller till en västerbottenpaj till lördag...
Vi får oväntat och fint besök till helgen... En av makens vänner kommer upp med sina barn för att delta på kräftskivan! Vi får sätta vårt boende på prov med en snart 2-åring och en 3½-åring! Det ska bli festligt och roligt...
Det blir nog bra livat!