Så kom chefen...

...och det blev ett mycket tungt samtal. Han hade anklagelser emot mig från flera av våra kunder. De vill inte handla här på grund av mig...

Det är en mellanhand som är säljare som i fredags sagt detta till min chef - jag blev stum och rädd. Ledsen och frustrerad är bara förnamnet...

Jag kan inte dra mig till minnes att jag har haft konflikter med dessa kunder - däremot var en av kunderna densamma som igår talade med min äldre kollega om att säga ifrån och jag ser det som en koppling.

Det faktum att jag ser våra kunder mindre idag är för 6 månader sen är också ganska lustigt i sammanhanget. Jag kollade i vår dator och ser att jag i de flesta fall expedierat dem ca 1/3 av gångerna - och i många fall är det deras kunders kunder.

Det är också ganska märkligt att några av kunderna inte ens är kunder till den här säljaren... Så hur kommer det sig att den säljaren har information om dessa kunders köpbeteende?

Vad jag ser som än mer oroväckande är att några av dessa kunder är "vänner" med min äldre kollega.

Den säljare som agerar budbärare är dessutom privat vän till min äldre kollega...

Jag anser att det luktar lite ruttet och att det ligger en hund begraven.

Min chef har fått några indikationer tidigare men eftersom han vet att jag mått tjuvtjockt så har han inte agerat på det utan tagit det som reaktioner på mitt sätt att må...
Vilket jag är glad och tacksam för. Det är inte lätt att vara en solstråle varje dag när man under flera år nästan dagligen tampas med känslomässiga inre utbrott och speciellt när man höll på med IVFen då hormonerna var galet låga...

Chefen har fått med sig några saker som det faktum att dessa kunder ofta har koppling till den äldre kollegan, samt att jag som sagt är mindre och mindre i kontakt med dem...

Att det NU skulle vara så att det väljer att inte handla här känns inte som en slump...
Det känns som en häxjakt på mig (igen)

Jag ska grunna på vad jag kan ha ställt till med.

Chefen ska grunna på vad som hänt - säljaren måste ge konkreta exempel och kunderna måste kunna identifieras (i många fall har en firma flertalet anställda och det kan inte innebära att alla hatar mig)
Jag skickade precis mail om att tre av de kunderna är inte alls knutna till säljaren utan i det närmaste till min chef som är ytterst ansvarig för dem.

Jag vill själv börja luska i det här men det är som att kasta sten i glashus...
Jag sa till chefen att jag inte vet om någon står bakom mig och backar upp mig i det här...
-Det vet du väl säger han...

Jag vet inte vad jag ska tro...

Dagen som idag blev ju hursomhelst inte mycket bättre...
*SUCK*

 

Kvarnlyckan

15 september 2010 15:19

Suck, vad jobbigt.

Saknar egentligen ord för att beskriva hur jag upplever den situation du befinner dig. Ville bara tala om att jag har läst och tänker att mobbing är aldrig lätt, oberoende ålder.

Kram

http://kvarnlyckan.wordpress.comh

litenlangtan

15 september 2010 18:11

Tack för ditt stöd - jag vet inte om jag skulle kategorisera det som mobbning - men något är det. Det är dock svårt att finna bevis... Men jag hoppas det på något sätt reder ut sig. Att bli utan jobb nu är ju ingen drömsits men det får ju gå... Om det ska gå så långt... Vi får se vad som händer... *suck*

 

Hedda

15 september 2010 17:48

Usch, vad trist!! Sånt här är INTE vad du behöver. :-( Styrkekram.

http://heddasdagbok.wordpress.com

 

MDB

15 september 2010 18:29

Fy vad fult! Om det är som det låter att kollegan ligger bakom detta så är det verkligen fruktansvärt av en vuxen person att hålla på på det sättet! Hoppas att chefen i alla fall få klarhet i det, och att det är du som går vinnande ur situationen.
Kram!

http://minadrommarsbarn.blogspot.com

 

Sara

15 september 2010 19:48

Näe, fy vad jobbigt!! Vilken olustig situation, vet inte själv hur jag skulle hantera det, så jag kan inte komma med några bra råd. Hoppas verkligen att det löser sig för dig!!

KRAM KRAM KRAM
Sara

http://saxdesign.blogspot.com

 

Kvarnlyckan

15 september 2010 21:28

Hade jag nog inte heller gjort. Men om mitt barn blev utsatt för samma sak i skolan av jämnåriga gällande att de inte vill leka med honom eller henne hade jag definitivt kallat det mobbing.

Är det egentligen inte bara ålder som skiljer det åt? Och oberoende hur du har mått och varit ger det inte någon rätt att göra det som din kollega har gjort.

Ännu fler kramar

http://kvarnlyckan.wordpress.comh

litenlangtan

15 september 2010 21:35

Jag håller helt med dig om att det är väldigt fel. Jag har misstankar men nga bevis - det är viktigt att poängtera.
Det hela är en väldigt jobbig situation och jag känner mig klämd och kränkt...

Jag hoppas att chefen tar det här på allvar och ser saken ur ett förhållandevis objektivt perspektiv och lyssnar på min oro...

 

Teachgirl

16 september 2010 11:14

Det låter fruktansvärt. Jag skulle nog också kalla det för en variant av mobbing. Jag hoppas att det ordnar sig!

http://varforinteviocksa.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...