litenlangtan

Alla inlägg under september 2010

Av litenlangtan - 8 september 2010 23:35

Första spanskalektionen ikväll... Vännen var en grym lärarinna och vi var 6 st vetgiriga elever...
Maken ville gärna varit med men hade missuppfattat tiden...


Har fått läxa och nu är det snurrigt i skallen... Ska lägga mig strax, det är ju några dar kvar på den här helgen...


Överväger att inte åka på min brorsdotters kalas i helgen. Jag jobbar och har ingen bil - att ta sig kommunalt från A till B skulle ta ca 2 timmar (ca 5-6 mil) och jag tror inte att det skulle vara nån fara på taket om inte jag kommer... det känns som att först jobba och sen sitta 4 timmar på buss och tåg inte är det sätt jag vill tillbringa min lediga lördageftermiddag... får se hur vi löser det...


Hade så mycket hellre vart med maken i Sthlm när han ska springa Sthlm halvmara... men ingen extrapersonal = ingen extra ledig helg...



Av litenlangtan - 8 september 2010 08:40

På TV's nyheter sa de precis att det konstaterats att det är fostrets könsceller som skadas om mamman röker tidigt i gravidteten.

Detta kan resultera i fertilitetsproblem i vuxen ålder...

Så... nu kan jag äntligen skylla detta på mina föräldrar! *obs ironi*

Av litenlangtan - 8 september 2010 08:09

Hej Kix... Jag är väldigt mycket inne på samma spår som du - och vi pratade om detta. Hon sa att vi kommer förmodligen känna en enorm tacksamhet och kanske välja att göra annorlunda för att få vara mer med barnet och skapa en trygghet.

Samtidigt så säger hon att det aktiva valet de gjort är för dem alla. Barnet förtjänar en mamma som är pigg och aktiv på dagarna och både barn och vuxen behöver sova.


Det är ju inte omöjligt att barnet har en sovrutin som ändå liknar detta då man ofta läser om barn som faktiskt sover dygnet igenom för att de vet att ingen ändå tröstar eller tar upp. Det är ju en väldigt negativ bild av sömnen som jag känner är ohuman och det är inte det det handlar om. Men att ständigt vaka över och "curla" barnet vid sovdax resulterar kanske bara i att barnet inte kan somna om själv om det vaknar utan att "sövas" eller tas ur sängen för att tröstas.

Ibland kan sova var det enda sättet att komma ifrån en hemsk och läskig situation.


Men det finns ju poänger i det hela. Det är ju inte fel i att vara konsekvent och var och en skapar sin egen rutin vid sängdax.
Denna familj sjunger sånger och läser alla andra tider på dygnet men vid läggdags är det pyjamas på, tandborstning, snutte och napp, lägga, säga godnatt och sedan lämna rummet. Så har det varit sen de föddes i princip och redan när de kom från BB med barn nummer två har de sovit i samma rum. Alltför att det ska gå lättare att dela. Barnen lägger sig samtidigt också just nu iaf eftersom det inte skiljer mer än 1½ år på dem. Den minsta kan ibland vakna till och vilja ha vatten men ofta sover de gott hela natten.


De har aktivt valt att inte göra nattningen till en långdragen procedur med sagor och sånger och så vidare... För barnet vet vad som gäller från dag 1 i princip...
Alla människor som är i kontakt med barnen kan lägga dem och det är heller inga problem att lägga på andra ställen än hemma eftersom de är vana vid att resa och sova borta sen tidig ålder.


I vårt fall så vet vi ju som sagt väldigt lite om barnet ännu (inget alls!) och jag misstänker att samsovning är det som blir aktuellt åtminstone den första tiden då vi inte är hemma utan i landet. Kanske kan det vara bra att ha med en resesäng men det kanske de mer erfarna a-mammorna som läser här kan tala om hur de tänkte/gjorde...

På ett hotellrum så är chanserna små att lämna barnet ensamt i en säng och det är heller inte något man önskar göra när man precis har kommit samman - så den allra första tiden är svår att påverka... och jag misstänker att man är helt uppslukad av det nya som hänt en och lite förtrollad av situationen.


Sen lär sig barn otroligt snabbt nya rutiner. Man hör ju ständigt om föräldrar som försöker sig på nån sov-metod...
De övriga småbarnsföräldrarna i sällskapet i lördags kommenterade just hennes rutiner med att:
"-Det skulle aldrig funka hemma hos oss!" (inte bara kring sovningen)

Men jag anser att det kan göra det. Om man är konsekvent och tålmodig såklart. Lite nannyvarning på detta men jag anser att det går att skapa nya rutiner och nya metoder...
Sen är jag ingen expert eftersom jag inte själv är där.


Det känns som om det finns så mycket att lära sig och så mycket att tänka på. Men med konsekvens och mycket beröm så kommer man väldigt långt.


Att jämföra barnuppfostran med att träna hundar känns väl fel - men håll med om att det är betydligt trevligare att träffa uppfostrade hundar som finner sig till rätta och håller sig på sin kant och känns lugn och trygg än en som klänger, gnäller, piper, är orolig och söker ständig uppmärksamhet, skäller, kraffsar och ställer till ofog...


Av de barn jag känner så uppskattar jag dessa två ungar nästan allra bäst. Min bästa vän R har en helt ljuvlig liten tjej som också är väldigt harmonisk, glad och trygg. De har inte alls samma fasta rutiner men där är det ändå ett lugn och en respekt som finns mellan förälder och barn.
Nu kommer ett syskon i dec och vi får se hur det utvecklar sig med avundsjuka och påhittighet och hyss :-)


Att jämföra detta syskonpar med A's killar är väl lite missvisande men samtidigt så handlar det väldigt mycket om föräldrarnas inställning och aktiva uppfostran. Två småkillar behöver en fast hand och det ska funka att en annan vuxen ställer krav när man är bortbjuden. Samma regler som hemma är inte en barnens lag som många tycks tro...


Sara skrev väldigt bra att nattningsrutinen kan gå ut på att läsa i soffan innan läggdags men i själva sovrummet så är det sängen och en kort läggningsprocedur som gäller. Samsovning funkade inte och då sov barnen bätter i egen säng. Man märker snabbt på barnet hur och vad som funkar bäst. Alla barn är olika och man måste vara öppen för hur man ska göra för att barnet ska må bäst...  


Sedan får man inte glömma bort att natta sig själv i rimlig tid. Jag märker nu när jag har nya rutiner själv med en tidigt och en sen vecka att jag fungerar trots allt bäst om jag stiger upp tidigt. Då nyttjar jag den tiden till att motinera genom att gå min morgonpromenad. Maken däremot sover gärna längre och det är hans rytm... Han övade dessutom på att sova med livliga barn i huset i helgen, det gick ganska bra... :-D


Jag har dessutom laddat ner massa nya podradioprogram nu som jag ska lyssna på i nästa vecka när jag är sen... Kropp & Själ är rubriken och många av underrubrikerna handlade om sin kroppsuppfattning och en del om sömn och föräldraskapet - så nu längtar jag efter mina långpromenader!


Har vi fler tankar och funderingar kring uppfostran, nattning och rutiner så dela med er! Alla tips är bra tips, alla tankar och funderingar är intressanta... Kom igen! Starta debatt! Läs också mer om fostran här.





Av litenlangtan - 7 september 2010 12:25

En underbar kommentar jag fick kring vår adoption i lördags var svägerskans:


-Åh vad jag ser fram emot att få berätta för vår dotter att hon ska få en kusin till - Det ska verkligen bli jättekul! Hon behöver det!


Fast något seare tog hon sig snabbt ner från "prispallen" genom att beklaga sig över sin graviditet då hon kräktes i 9 månader...


Som vännen med barnen sa:
-Man måste sätta tiden i perspektiv - det ÄR jobbigt att vara gravid, men det roliga varar så mycket längre... Det är värt det...

Och så känner jag också... Vi kommer få vänta på barn ytterligare ett tag och det kommer bli jobbigt - men det roliga varar ju ett helt liv sen!



Av litenlangtan - 6 september 2010 09:21

Det är ibland väldigt konstigt att det är så tyst bland vännerna om vår situation - men så läste jag precis hos Kvarnlyckan att hon skrev om den trevliga människan som så enkelt tog upp deras adoption som om det var vilken graviditet som helst...


Och så trillade pengen ner. Det är ju det jag saknar - enkelheten...
En av de som var gäster hos oss på kräftskivan är en tjej som jag känner genom några andra - en jag sällan träffar och egentligen inte känner alls...
Jag följde med henne till "rökrutan" och så säger hon bara:

-Jag hörde att ni blivit godkända av de svenska mydigheterna nu, vad roligt för er, vad blir nästa steg nu då?


Då är det alltså en person som jag inte träffat på kanske 1 år, som jag inte känner närmare och hon har hört det av en av de andra vännerna...


Men det blev liksom så naturligt och enkelt och bra... jag pladdrade på och hon fick det att verka som vilket enkelt skönt samtal som helst. Det är ju så det ska kännas...


Inte som med A, som är den person jag känner som har känt mig längst... Jag anade att hon var på toaletten när jag mötte min svägerska i hallen utanför toa... Svägerskan började såklart prata om adoptionen och jag pratade bort det och sa att vi snackar om det sen... just för att jag misstänkte att A var inanför dörren och kunde lyssna...
Eftersom hon behandlar min barnlöshet som LUFT och aldrig frågar hur vi mår, hur det går, vad som händer eller så så vill jag heller inte dela det med henne. Jag vill att det ska komma från henne. Inte att det ska serveras henne på fat - hon ska inte få något gratis av mig mer... Jag är så jävla trött på att jag GER henne allt. Jag vill inte det. Jag vill hålla detta för mig själv när det kommer till henne...


När det sen kom upp igen vid bordet, svägerskan pockade;

-Jamen berätta nu, hur går ni vidare?

Då kunde jag ju inte prata bort det igen - trots att A satt mittemot mig... 
Också A ställde några frågor när vi pratade runt bordet och jag svarade ju såklart. Men jag kommer inte ta upp detta med henne något mer. Om hon spontant frågar kanske jag svarar men jag önskar ut henne ur mitt liv. Detta suger energi ur mig...
Jag har grunnat på länge på detta nu och jag känner verkligen att jag inte orkar vara aktiv i att upprätthålla den vänskapen.


Vännen som var på besök med sina barn undrade hur de överhuvudtaget kunde med att ringa oss om barnvakt för några veckor sen... Hon frågade också varför vi sa ja till detta och jag sa:

-Men de skulle ju inte vara hemma, det var ju deras barn vi skulle umgås med...


På den nivån är det... Jag har hoppats på mirakel - vår vänskap har inte dött ut på en kvart... Den har långsamt runnit ifrån mig. Jag har haft hopp om bot och bättring. Men jag är tydligen för skrämmande att tala med och hon är för feg för att våga ställa frågor till mig...


Och allt runt omkring sätter sin prägel på hela situationen. Jag har försökt... Men jag kan inte känna att hon försökt. Jag har märkt att hon inte säger alla plumpa saker som hon gjorde förra våren. Men helt märkbart finns det inget där som strävar samman längre. Vi är som två ytligt bekanta som träffas inte som goda vänner...


En som däremot har återupptagit kontakten är vänner från FL som har sin en IVF-son. Vet inte om hon läser här längre, det känns inte så... Därför var det extraroligt att höra hur glad hon blev för oss när jag berättade att vi fått medgivandet klart, står i kö och eventuellt skicka våra papper redan nästa år... Hon var alldeles exalterad! Vi ska träffas imorgon och hitta på något efter jobbet!


Har haft en bra dag sofar... ikväll möter jag upp maken i stan med picnic och tar med honom till havet... Det är vår kväll ikväll!




Av litenlangtan - 5 september 2010 15:39

Igår kom en vän på besök och med sig hade hon sina två småtjejer... Vi tog en promenad till ett närliggande kafé där vi fikade med barnen och sen gick vi hem och piffade i trädgården inför kvällens kräftskiva. Jag hade bakat och förberett ganska bra och den första gästen dök upp ungefär kl 18... Vi satt i trädgården när de andra gästerna dök upp och vi väntade in de sista en stund innan vi fick besked att de skulle vara sena... Sen dukades det upp kräftor, räkor, pajer, bröd och röror, såser och majonnäser... 


Vi frossade i skaldjur och hade väldigt trevligt ute vid bordet i trädgården i många timmar. En toscakaka och kaffe avslutade måltiden men vi satt kvar i den av lyktor upplysta trädgården med filtar och mössor tills klockan var närmare 01. Några hade dragit vidare redan vid 12-tiden men vi var några som tappert satt kvar trots att temperaturen drog sig ner mot 0. Jag tror maken sa att det var +3 grader när vi slutligen gick in i värmen...


Jag, maken och vår nattgäst satt uppe en stund till men gick och la oss vid 02.


Samtidigt som vi skulle äta var det dag för vår vän att stoppa sina barn i säng. Det görs på så sätt att hon lägger barnen (den större i vår säng och den mindre i en resesäng) och säger godnatt och de somnade båda två inom 5 minuter och gjorde inte ett ljud på hela natten... Jo den lilla ville ha lite vatten nån gång vid 23-tiden... Detta kom sig inte av att de var utmattade utan detta är deras kvällsrutiner. Jag är djupt imponerad och vad jag förstår så har det inte kommit gratis som hon säger... Det är konsekvens och ett medvetet sätt att lägga barnen sen de var spädbarn som gör det enkelt för dem att sova borta, ha middagar med vänner, ha kvällarna fria för sina egna aktiviteter och varandra, eller nattas av barnvakter och de sover faktiskt hela natten...
Barnen vaknade nån gång vid 7 och jag gick upp och satt först hos dem och läste lite. Sen tog jag med barnen ut i köket och kokade havregrynsgröt till dem och gav dem frukost... Båda äter själva fast det blir lite söl såklart :-D Maken och barnens mamma försökte sova vidare...  
Mamma var tacksam över att kunna slumra lite och slippa stiga upp och ta tag i dagen som hon ju gör vareviga dag annars...
Jag tog tillfället i akt att öva på de små sötisarna..


När vi alla ätit frukost och barnen tittat på film lite så tog vi på oss och gick en promenad till närliggande trådgårdskafét och där tog vi en liten fika och gick sen hem och lagade lite lunch... Efter maten satte de sig i bilen igen för att åka hem till sitt. Vi är ganska trötta och njuter lite granna av tystnaden och lugnet... 


Ibland kan barn vara högljudda, tjatiga, griniga, gnälliga, klängiga och superjobbiga - men jag måste säga att det alltid är ett rent nöje att träffa dessa två små tjejer. De är duktiga, väl utvecklade, smarta, väluppfostrade och "lydiga" - väldigt mysiga och lätt att ha att göra med... 


Så i helgen har jag verkligen fått njuta mammalivet lite granna; jag har serverat middag, kokat frukostgröt, läst saga, pussats och kramats, tittat på barnfilm, skjutit dubbelvagn, klätt av, tvättat av, borstat hår och blivit hårborstad :-D
Verkligen väldigt härlig helg!
Jag måste prata mer med den här mamman om uppfostran och se över vad som är värt att ta efter - för det är glada, harmoniska, lyckliga ungar - och föräldrarna är konsekventa och håller vad de lovar i både hot och hyllning om man så säger. 


I övrigt så fick vi en hel del frågor om adoptionen. Det var både roligt att få berätta och lite irriterande eftersom jag valt att inte berätta saker för A längre eftersom hon aldrig frågar själv. Jag tror dock att hon luskat reda på saker och ting via andra av våra gemensamma vänner. Därför ville jag inte gärna berätta om vad som händer nu eftersom hon satt med runt bordet. Men jag kunde inte gärna låta bli att berätta eftersom de som frågade hade undrat varför jag inte ville svara.


Och så svårt att formulera det jag vill säga kring den här personen A. Vi var väldigt nära vänner men det är slut på det nu - på allvar. Jag kommer inte bjuda in henne på våra tillställningar mer. Jag kommer förmodligen träffa henne hos vänner och kanske på symöten. Men jag ser ingen framtid för vår vänskap. Och jag kommer inte aktivt träffa henne eller bibehålla det som tidigare funnits. Jag kommer inte heller aktivt jobba för att göra mig ovän med henne - men det får vara bra nu...


Maken stökar i köket för jag har tagit helg :-D Jag har farit som en toka upp å ner och fixat och servat och sprungit upp å ner och fram och tillbaka för alla våra gäster i 1 helt dygn nu... Men jag är trött och nöjd och full av kärlek!  

Av litenlangtan - 3 september 2010 08:28

När jag ändå håller på så muckade jag gräl med maken igår precis när vi skulle sova... vi tycker just nu lite olika om att tvätta och kaffesump...


Men med farmors systers äktenskapsråd ringandes i huvudet "somna aldrig med hårda ord" så redde vi ut det, snackade ut och sen somnade vi nöjda och trötta...


Orkade inte gå nån promenad i morse och var väldigt noga med att slänga kaffesumpen innan jag gick till jobbet. (tom så noga så jag glömde stänga av kaffebryggaren såg jag när jag kom hem från jobbet!)
Väl på jobbet har det vart sju hundra grejer och massa säljare och massa telefonstrul och annat... ingen rast och ingen ro - vilket är skitkul men också lite småjobbigt... jag hinner ju inte surfa och blogga som jag är van!


Nu är jag hemma, trött som en gnu (det är egentligen min lediga dag idag) och ska förbereda för kräftkalas imorgon... Det är kulturnatta i området vi bor i och grannarna har trädgårdshäng med sina vänner men jag orkar inte ens gå ut... maken försöker övertala mig till en kort sväng!


Jag skrev kanske om kö-platserna igår - jag kikade just och vi har avancerat en plats i kön redan från igår till idag! Det känns verkligen helt galet att det är på G! Roligt och spännande och superhäftigt samtidigt som det blir så läskigt och nära...

Väl hemma hade vi också fått ett brev från vårt fadderbarns mamma! vi är nämligen faddrar till en liten tjej i Ecuador som är 6 år. Hon bor i närheten av en vulkan med sin mamma, pappa och tre bröder...
Vi skickade ett paket till henne i början på augusti och jag hoppas att det har kommit fram till henne nu - postgången är ju inte allt för snabb...

Kanske ska jag sticka något till henne för mamman skrev att det är kallt där de bor!

Nu ska jag ta med maken ut på en sväng i kulturens namn och sen ska jag göra västerbottenpaj och en vegetarisk tomat/feta/olivpaj...

godnatt!



Av litenlangtan - 2 september 2010 18:49

Ringde ju självklart till maken och lämnade ett meddelande om att han skulle ringa mig. Det gjorde han och de hade ringt upp honom efter att de inte fått tag på mig...
Han blev överuplad och förvånad och glad och hade helt glömt bort vad kontakten hette - han hade också stått mitt på den hårdaste trafikerade cykelbanan i Göteborg och hade lite svårt att samla sig och ställa rätt frågor...
De hade talat lite löst om vilka lände som var aktuella för oss och kort om SN, hon skulle skicka sina kontaktuppgifter och vi skulle snart ta kontakt igen...


Det knäppa som var häromdagen när jag kollade kölistorna på AC var att "någon" med vårt könummer stod på kö redan i både Ecuador och Colombia... vilket vi båda tyckte var skitmärkligt... Skulle inte de där numrena vara unika frågade sig både jag och maken...  
Men det visade sig att det var ju VI som redan står i kö! Den jag talade med på AC nu senast då det var tjall med vårt medgivande hade helt sonika stoppat in oss i kölistan för både Colombia och Ecuador eftersom det var främst de länder som jag frågat om!
Kontakten hade sagt att vi var lämpade för Colombia och att de barn som kommer från Ecuador just nu är runt 3 år... eftersom det varit ett uppehåll nyligen så har de en del äldre barn att hitta föräldrar till först och främst verkade det som.
Men Colombia har ju ändå varit ett av de länder vi tittat på så vi ser väl hur vi gör... Eventuellt skulle det kunna bli aktuellt med att skicka våra handlingar till Colombia i början av nästa år... :-D


Men nu blev det plötsligt väldigt verkligt och jag bubblar av glädje! Jag var tvungen att köpa några småflaskor med bubbel att lägga i kylen för att kunna fira och skåla när det blir aktuellt. Alla tillfällen där vi kommer framåt är väl värda att fira tycker jag!

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6 7 8 9 10
11
12
13 14 15 16
17
18
19
20
21
22 23
24
25 26
27
28
29
30
<<< September 2010 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skapa flashcards