Åh vad jag längtar efter att skicka iväg vår ansökan nu! Jag längtar så jag håller på att bli tokig... Det här året går mot sitt slut och det är inte ett skitår och inte det bästa vi haft...
Det har förberett oss en del på vad som komma skall men vi kan aldrig förstå fullt ut HUR livet ska förändras.

Jag tänker på att det inte syns utanpå att vi ska ha barn (där i framtiden) och det är svårt för omvärlden att förhålla sig till oss. (och vår "familj")

De allra flesta vet om vad vi väntar på men jag längtar efter att "outa" mig på riktigt och tala om för alla att vi väntar barn!

Jag tänkte i går morse när vi vaknade ganska sent att sen är det inte så lätt att ta sovmorgon...
Vi har fortfarande inte mailat snickaren om räcket trappan (äsch det hinns väl med) och alla på jobbet vet ju men sen när ansökan väl är skickad kan det ju gå fort.
Jag läste på ett forum om det här med att berätta på jobbet - någon tänkte vänta till BB men berättade efter ansökan var skickad och tur var det för BB lät bara vänta på sig i 4 veckor! Så snabbt kan det alltså gå.
Och jag blev plötsligt varse att vi faktiskt inte har en enda pryl klar till vårt barn. Jo kanske 7-8 barnböcker för varierande åldrar. Ett påslakan till en barnsäng, en dräggelsnibb, en mössa, ett par stickade sockor, en kofta (fast den blev rätt liten, den kanske får hänga med till R's baby-kit) och en påse med klotsar...

Det är ju en hel del som saknas...
Och vi har enats om att det är lika bra att börja fylla på med de här sakerna som behövs. Inte allt på en gång men lite i taget.

På samma forum läste jag om att det ska skickas bilder - ca 10-12 bilder...
Är det någon som vet hur mycket av ett barnrum som förväntas fotas? Jag menar, vi har ju inget barnrum alls... Vi har ett hörne i vårt sovrum där det får plats en spjälsäng. Det måste ju såklart beredas plats för barnet och det är ju lika bra att börja tänka på hur den platsen och tänka på vilka saker som måste hända inför barnets ankomst...
Efter ett BB har vi ju bara 4 veckor hemma innan vi reser vad jag förstått så det blir lite panikartat att skaffa och fixa allt på en gång sen...

Det är så märkligt att gå från det totalförbjudna i att ens tänka framåt på vårt barn, till att börja planera och strukturera och fixa för barnet.
Det är skitläskigt att inse att det är oss det ska hända. Det är ett barn på väg, kanske är det redan fött och finns till nånstans på andra sidan jorden...

Att vi snart (eller inte snart kanske) ska bli föräldrar och bli en familj!
Mamma hade rätt när hon ringde kanske? 

En vän sa att jag inte behövde skaffa så mycket saker för vi kommer säkert få mycket av våra vänner och bekanta såklart...
Den tanken har inte ens slagit mig - att vi ska få barnsaker och presenter och grejer...
Och att vi plötsligt ska få vara med och låna prylar som vännernas barn vuxit ur... galet!

Jag har skrivit en dikt som handlar om att vi ska adoptera som jag ska skriva som status på Facebook den dagen vi postat vår ansökan. För från den dagen väntar ju även vi barn... Jag tänker på den texten ofta och längtar som sagt efter att få dela med mig till dem som inte vet. Den säger att vi är som alla andra som väntar barn - sprickfärdiga av glädje och att vi gärna vill berätta om vårt barn såklart...

Appropå Facebook... jag är "vän" med en kille som jag var dödligt kär i för många år sen... han skickade en vänförfrågan till mig som jag accepterade men jag har inte skrivit något till honom eller han till mig... 
Förra sommaren var vi på den stora mataffären och plötsligt ser jag honom framför mig med sambon och spädisen i en sån där vagn med en fastmonterad barnstol på...
Jag kastade mig in i en gång och gömde mig och kände hur hjärtat bultade och kinderna hettade av skam... VARFÖR gömde jag mig? Hade Han vart ensam så hade jag kanske stannat upp och presenterat min man men här kom han, så uppenbart lycklig med sin sambo och sin lilla dotter...
Nu hade hans sambo lagt upp massa bilder på deras sommarledighet och på den ljuvligt söta lilla dottern...

Det skär lite i hjärtat att se honom och hans dotter - för jag kunde ju inte låta bli att titta på bilderna...

Dessutom vill A's man bli vän med mig på FB. Jag som har för avsikt att låta vänskapen mellan mig och A minimeras... Jag har vart medlem på FB i över ett år - varför har han fått för sig att vi ska bli vänner precis nu?

En annan märklig händelse kring FB är att plötsligt kom en tjej upp som vänförslag - vi lärde känna varandra på FL och började maila...
de höll på med adoption och under tiden som de gick föräldrautbildningen gjorde de ett fjärde IVF har jag för mig, böev gravida men fick missfall... och när de sen blev klara med hemutredningen var hon plötsligt spontant gravid och deras dotter är idag ca 7 mån...
Jag skickade ett meddelande och frågade om hon var samma person som jag mailat med...
Ja, vi har mailats en del tidigare men då hette jag [insert efternamn här] sen inget mer...

orka skicka en vänförfrågan då?

Nä nu är det dags att gå och knyta sig, tidig vecka denna veckan...
Några åtaganden på to-do-listen...
Söka den där superintressanta jobbet jag hittade såklart! 
Kanske hinna med att träffa min FL-vän...
Kika på loppisen efter spjälsäng och en byrå!

Gonatt...   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...