Stack tidigt imorse och körde i godan ro ner till Ullared - det tar ju ca 1 timme och 10 minuter från oss...
Väl där var det inte så mycket bilar men kön in var lång - de hade precis öppnat...

Började på barnavdelningen, fastän jag inte skulle köpa några barnkläder - men väl annat i barnväg...
Det blev ändå två små munkjackor, två par mysbrallor, två långärmade bodies, två pyjamasar, några strumpor... blivande mamma har på knappt två veckor hunnit skaffa kakan en ansenlig mängd kläder i strl 86/92...

Hamnade sen på barnprylavdelningen/leksaksavdelningen... Hittade några inte allt för byrbara "hårda" leksaker, hör och läser att barnhemsbarnen är vana vid just hårda leksaker som går att torka av då man inte vill sprida sjukdomar osv bland barnen. Köpte täcke, kudde, lakan, påslakan och lite matattiraljer till kakan och en fin turkos plasbalja med handtag att lägga alla leksaker i sen...

Vidare köpte jag några platta roliga saker till vårt fadderbarn också; kritor, en pytteliten nalle, ett litet set med stämplar, några pysselböcker och nån med bamse-fästisar... Vi borde väl få brev från hennes familj snart! Och då får vi skicka i retur och kanske kommer det fram till jul...

Brorsdottern får några spännande paket också med glitterfärg, pussel ett spel med bokstäver, Hello-Kitty-tossor mm...

Maken ska få ett litet paket på söndag - även om han inte blivit pappa än - men vi har velat fira den dagen i 4 år nu och när det faktiskt inte är så mycket emellan oss och "vänta-barn-från-utlandet" så tänkte jag att det borde faktiskt firas på "fars dag"...

Jag har inte hört ett ljud idag från varken AC eller vår hemutredare... jag hoppas de har fått tag på varandra och kunnat komma till något beslut om vad som ska göras och när...
Jag ska till jobbet en sväng imorgon och lämna lite grejer till dem också och passa på att läsa jobbmailen. Tydligen är inte min privata mail kompatibel med AC's...

Jag kände faktiskt att jag inte orkade vara arg på hemutredaren i helgen. Jag är ledig och försöker roa och trösta mig med shopping!
Jag måste gilla läget just nu - för jag kan inte göra något annat för att påverka min situation... Jag har försökt förklara för AC-kontakten hur hon är som och jag hoppas de kommer fram till något bra. Som ÄR bra för oss och vårt framtida barn. Det känns som om hon inte inser hur det stör och förstör för oss - hon verkar bara tänka på sig själv och sin (minimala) insats...

Jag var faktiskt en sväng på Second hand också och hittade ännu mer barnkläder och leksaker där. Finfina plastklossar a la lego och en hel burk full med plastdjur i olika storlekar. Eventuellt får några av dem flytta till jobbet för att roa barn som kommer dit. Just nu ligger de i diskmaskinen för att få en liten uppfräschning.

Imorgon ska jag försöka mig på att måla spjälsängen och kanske passar jag på att tvätta alla second-hand-barnkläder i helgen då de nyfikna grannfruarna är bortresta. :-D

Totalt idag så har jag spenderat över 1000:- på kakan. Tror aldrig jag kommit hem från Ullared med så lite till mig själv :-D

Nu ska 'gubben' och jag smaska i oss räkor/varmrökt lax och annat gott!

Tack för alla peppande konnetarer och ha en skön helg ladies!

Igår mailade jag med vår kontakt på AC, hade skickat henne "vårt eget tillägg" till vår hemutredning...
Men hon ville såklart veta om vår hemutredare bett oss skriva den eller om hon hade tänkt skriva den själv... 

Hemutredaren SA faktiskt att:

-Jag tänkte precis föreslå att ni skriver den själv...

Men eftersom vi faktiskt inte ska göra hennes jobb och hade hon gjort det rätt och riktigt från början så hade vi inte vart där vi är idag - så mailade jag våra stolpar och lite instruktioner från AC till henne idag...

Med det väntade resultatet:
-Det blir så mycket så att det blir ju nästan som en ny utredning och då tycker jag att det bör gå upp i utskottet.
-Men det behöver inte gå upp i utskottet, vi är ju godkända men landet vill ha en mer utförlig rapport om HUR vi är och då får du skriva ett tillägg som ser ut enligt de riktlinjer som jag skickat.
-Men jag vill ändå prata med er kontakt på AC och höra med henne bla bla bla...

Inombords morrar jag högt och ljudligt och skulle helst vilja skrika åt henne att om hon gjort allt rätt från början (ELLER BARA ÖPPNAT DET KOMPLETTA DOKUMENT TILL LANDET SOM HON FICK SERVERAT AV EN 'FELLOW ADOPTANT' SOM VAR LITE MER FÖRETAGSAM ÄN JAG BARA NÅGRA MÅNADER INNAN) så hade ju saken vart biff!

Men det är fan inte biff. Det är UFF! Fan vad jobbigt och struligt och skit å pannkaka att man kan vara så motvals kärring och inte kunna sitt jobb...

*OM vi får ett barn - se nu har hon fått mig att tvivla på det också - kärringen* så ska jag absolut be om någon annan att göra återrapporteringar med - för henne vill jag inte se igen...

*SUCKAR HÖGT OCH LJUDLIGT*

Den här dagen som började så bra, som gick lite lite snett hos fabror doktorn vände igen och blev total katastrof!

ÅH, vad förbannad jag är på henne och vi kan ju inte ens bli det... För då sätter hon sig nog på tvären och så blir det inget tillägg och så får vi aldrig barn och så är livet förstört...

Att det aldrig kan kännas bara bra...

Var på återbesök med min "trasiga arm" och den verkar vara på bätrteingsvägen... Läkaren frågar också om jobbet osm jag beklagata mig över sist...

-HUr är det på jobbet, du sa sist att det var inte så bra...

-Det är okej, eftersom det händer mer på adoptionsplanet nu så känns det som att jag kan stå ut med det här jobbet fram till föräldraledigheten och sen söka mig ett nytt jobb...

-Ah, bra, men du vet, det kan komma egna barn efter adoptionen, jag vet många som har fått, när stressen över barn har släpt.[Insert valfri lyckosam befruktningshistoriea här]

-Jo, jag har också hört sånna historier men eftersom vi har "dubbelfel" - både defekta ägg och makens dåliga spermier så tror jag inte det kommer hända oss... Dessutom ser vi adoption som ett fullgott alternativ att bilda familj säger jag pedagiskt...

-Men man vet aldrig säger läkaren hurtigt...

-Nä man vet aldrig, säger jag trött...

När jag går därifrån tänker jag att det är tamigfan inte sant... att en läkare sitter och säger så här...

Och så tänker jag att det är nu det börjar... det milda tillrättavisandet av "egna barn" (fick höra det så sent som igår av en säljare - han var jätteglad för oss så jag orkade liksom inte rätta honom med att våra barn bli precis lika "egna" som hans barn) och att NEJ, vi kommer nog aldrig få biologiska barn, ja, vi har försökt, MÅNGA gånger utan resultat, NEJ, man får inte välja kön på sina barn när man adopterar, NEJ, man KÖPER INTE barn när man adopterar, JA, man måste vänta jättelänge...

Plus idag är: Jobbar med S, det är alltid lika kul! Nu ska jag gå och hjälpa henne!

Är hemma igen efter kvällens lektion i spanska. Vi är duktiga säger min vän och fröken, vi går framåt i bra takt och jag tycker det blir svårare och svårare...
Men så ska det visst vara...
Men det innebär också att jag måste göra mina läxor ordentligt!

Maken har fått en ny förkylning och är ganska dålig... stackarn är snuvig och trött...
Nu ska han får återgå till sin fotbollsmatch här på datorn...

Kom att tänka på vad jag drömde i morse... min kompis R är ju gravid och väntas föda ganska snart...
Jag drömde att hon kom hem till oss (eller det kan inte ha vart hos oss -för den här hallen var stor och ljus men skit samma!)
och då hade hon en stor stor mage...

Jag gick in i ett angränsande rum (definitivt inte hemma hos oss!) och när jag kom tillbaka hade hon sin son på armen och var smal som en sticka...
Pojken skulle heta "Lasse" och jag ifrågasatte inte ens hur han hamnade utanför hennes mage på ca 1 minut...

Jag skicka historien i ett SMS till henne nu när jag kom att tänka på det och hon svarade att det hade ju vart trevligt om det vore en så smidig leverans... :-D

Har precis fått kontakt med en kvinna som blev mamma i måndags till en liten tjej från samma land som vi valt...
Hon skrev att hon träffar några andra tjejer som är inne i adoptionssvängen från samma trakt och vi adopterar alla från land. De var tydligen väldigt besatta av statistik.
Kul! För vi har inte ägnat så där värst mycket tankar åt det...
Men hon skrev att hittills verkade det vara ca 5½ månads väntetid i landet - enligt det forum vi har att tillgå för oss adoptanter.

Det ger positiva vibbar! Och det konstiga är ju att vi kan komma hem med barn tidigare också. Det känns nästan orättvist när man tänker efter - jag tänker främst på Kvarnlyckan som vart redo att ta emot sitt barn i 1½ år! Vi har knappt hunnit med att förstå ATT det ska bli ett barn i slutet av den mörka tunnel vi befunnit oss i så länge.

Ålder på barnet är ju supersvårt att förutspå såklart. Vi hoppas såklart att vi faller inom ramarna för statistiken även här. 2/3 av barnen är under 2 år. Förra året var det flest pojkar som kom och året innan flest flickor. Vi räknar ganska kallt med att barnet är under 2 år men jag vet inte riktigt hur de tänker - barnets ålder i förhållande till vår ålder eller om de resonerar på något annat sätt?
Men för att vi inte ska stå här med en hel hög med oanvändbara grejer så blir klädinköp i dagsläget till barn 1½-2 år dvs 86/92...

Nu måste jag nog iofs inrikta mig på andra saker - sånt som kan vara lämpligt att presentera i ett barnrum!

Mamma har nog 'gone bananas' för hon var eld och lågor i går och i morse över allt som sker. De ska åka på semester till asien snart och "då kanske man kan köpa fina barnkläder där" fast i samma andetag kom hon på att de har nästan uteslutande rosa och blå kläder där. Det finns liksom inte kläder av mer unisex-stil som vi ändå har här...

Dessutom har inte vi riktigt samma smak hon och jag! Imorgon kommer spjälsängen till jobbet iaf och jag ska hämta upp den trappgrind jag betalat tidigare i veckan... 
Spanska på kvällen sen - har inte läst läxan än...

Passansökan får bli på fredag om jag hinner. Ska försöka fixa tid hos banken också och så gå och ta lite sprutor... lika bra! 
 

Pratade precis med chefen... sa att mina tankar var på alla saker vi måste skaffa...
-Men åh vad dum jag är! Jag som slängde ett praktiskt skötbord för trånga utrymmen på tippen i söndags...

Han trodde sig nog ha en del annat hemma som kunde kompensera det hela...
Han har två smågrabbar som är 3-6 år eller nåt sånt...

Så vi får väl se vad han hittar på...

Jag hoppas kunna dra till Ullared på fredag om jag har tur... :-D
Då hoppas jag kunna frossa lite i att åtminstoen kolla vad saker och ting kostar...

Redan i förra veckan berättade jag för min chef och mina närmaste kollegor om att vi kommer få skicka vår ansökan snart och att vi därmed väntar barn... Eftersom jag har en ledande position i butiken där jag jobbar anser jag att det är lika bra att vara öppen med det så att de kan planera och fixa fram en ersättare till mig ifall det skulle gå väldigt snabbt.

Appropå snabbt så känns det overkligt snabbt att få BB efter att ansökan vart 2½ månad i landet som den här "bygrannen" jag har har fått...

Men det är inte den första familjen jag hört om från landet som fått BB så otroligt fort... Någon hade fått BB efter 4 veckor och rest ytterligare 4 veckor senare...
Vi räknar ändå med att vänta fram till sommaren iaf... Känns lite jobbigt att inte kunna planera in semestern kanske som man är van vid, all semester är ju bra att spara så länge det går iom att vi kommer behöva ta ut den vid RB... Men men, dagens i-landsproblem!

Men det känns väldigt aktuellt att börja funderar på en hel massa saker just nu. Som alla de här prytlarna som barnet måste ha... :-D
Mamma sa idag att nån på hennes jobb skulle sälja en vagn som vi ska kolla upp - det känns svårt att skaffa en vagn när vi inte vet vad vi behöver för nån...

En annan viktig detalj är ju det här med föräldraledigheten... och pengar i allmänhet... Vi har ju inte sparat semester och visst har vi en sparad slant men INTE på långa vägar vad det kostar att adoptera från landet...
Låna måste vi, frågan är HUR mycket...

Vi inser ju att vi kommer få ut betydligt mycket mindre i månaden och att skaffa ett större boende finns inte på kartan just nu...
Förstår inte hur folk har råd med stora dyra hus egentligen?

En hantverkade har vart hos oss idag och kollat på badrummet och trappen. Han ville göra jobbet svart och skulle räkna på vad materialet skulle gå på... och vi får fundera på om vi vill betala svarta eller vita pengar...
Det viktigaste är ju att vi får ett barnsäkert hem!

Beträffande föräldraledigheten så har jag frågat maken om det är okej att jag är hemma först. Barnet kan ju i princip vara hemma med honom lika gärna eftersom det inte ska ammas. Men han trivs bra på sitt jobb vilket jag inte gör. Och jag ska inte räkna med att jag kommer få tillfälle att byta jobb innan vi får barnet... Men jag ska fortsätta söka jobb såklart! Det bästa hade ju varit om jag kunde byta under tiden jag är föräldraledig och ha ett nytt jobb att gå till sen! Då blir det nog lite roligare att gå tillbaka till arbetslivet!

Nu ska jag äta brunch och sen kommer en säljare på besök!