Nu har jag skickat allt med rek till Sthlm... Nu är det inte i våra händer längre! Imorgon kan vi börja oroa oss för banken i stället:-)Nu handla mat och fixa vår myskväll!

Många gånger uner tonåren tänkte jag att jag inte ville ha barn, för de skulle inte växa upp som jag, med skilda föräldrar...

Jag minns också starkt hur jag som tonåring gillade mystik och spådomar och anden i glaset och liknande... Det fanns ett sätt att förutspå hur man många barn man skulle få och vilka kön de skulle ha - man höll helt enkelt en vigselring (inte sin egen) i ett hårstrå (från sig själv) över höger handleds puls. Om ringen pendlade fram och tillbaka = pojke och om den pendlade i en ring = flicka...
På mig stod den där ringen helt stilla... Den rörde sig aldrig, trots att vi provade detta vid flera tillfällen...
Där och då tog jag inte så allvarligt på det men när det gick upp för mig att några bio-barn skulle jag inte få, då kom det där minnet tillbaka till mig...

Sen träffade jag min första pojkvän och han var väldigt förtjust i barn... Men det var inte praktiskt möjligt där och då av många skäl - sen när det förhållandet tog slut så kändes det skönt att vi inte hade några barn. Jag kunde lämna honom och inte fortsätta ha nån relation till honom alls. Det är nog 10 år sen vi ens talade med varandra...

Runt 30-strecekt började så längtan infinna sig på allvar. Ja hade ju alltid föreställt mig att vara tvåbarnsmamma innan 30 tom...
Men icke... När jag så träffade mannen så var det så självklart att vi skulle ha barn!
Och nu är det äntligen på väg att hända! Men ringen hade rätt... Det blir inte biobarn - det blir något ännu bättre!

Under alla de här åren som vi kämpat och längtat och stångat huvudet blodigt av frustration har jag samlat på mig länkar till sidor med roliga barnprylar och fiffiga saker såklart. En sida som jag ständigt återkommer till och beundrar är VURM. Så idag har jag bestämt mig för att beställa en barnvagnspåse från henne och det blir min belöning för att jag orkat ända hit. Att vi har stått på oss, samlat ihop oss, stångats vidare, brutit ihop och rest oss, gnällt, klagat och hoppats...

Nu känns det nära... Nu är det inte långt kvar...

Lillabiten bara...

Jag tror belöningar är bra. Och man måste få unna sig saker ibland. Att man når sina mål och bekräftar sig själv eller andra är ett bra sätt att öka motivationen!

Igår hittade jag en länk till en blogg där mamman diskuterat med Lindexpersonal gällande storlekar på barnkläder - läs själv den underbart idiotiska expeditens motsägelsefulla svar och sätt fart på debatten...

Det är faktiskt helt bedrövligt att barnläder som SKA vara i centilongstorlekar skiljer sig ganska grovt mellan storlekarna bara för att det är könsskillnader på dem... Jag har inte tänkt så mycket på detta just men nu trillade poletten ner även i min skalle...

Jag har ju som ni sett shoppat en hel del kläder - och shit vad svårt det är att hitta en helt vanlig tröja som är grön. Eller orange. Eller gul.
PÅ tjejavdelningen är jeansen smalare och mindre och har ofta en broderad blomma, fjäril eller fina nitar på. På pojkavdelningen är de rymliga med förstärkningar på knäna, grövre tyger och dovare färger över lag...
Och jag har inte ens funderat särskilt mycket på det...

Seconhandmarkanden är inte mycket bättre - det är ofta uppdelat på pojk/flickavdelning även där...
Jag har nog köpt 10 par röda byxor - allt från manchestersnickisar till små leggingsaktiga med två små smala stuprör... och nog är det allt så att de smala tighta leggingsen är tänkta till en liten flicka och de röda snickisarna till en pojke?!
Från början alltså!

Kollegan på jobbet med barn sa just att hon köper ofta byxor på pojkavdelningen till sin tjej på 2 år eftersom de oftast är rymligare...
Hennes tjej vill inte ha sånt som sitter åt...

Jag tänker sätta mig och sy lite pösiga jeans och luftiga muddisbrallor i roliga tyger (för det har jag massor) när jag får klart för mig vem vår lilla hennom blir - och då tänker jag inte kön, jag tänker längd och bredd :-D

Finns det någon affär som BARA säljer vanliga barnkläder utan könstillhörighet så är de ju svindyra... Att köpa underbyxor till ett barn över storlek 56 går ju nästan inte - det är flick-/pojk-mönster och färger som gäller. Detsamma gäller strumpor!

I veckan ska jag faktiskt gå igenom alla kläder jag köpt och jämföra storlekar med varandra och se med egna ögon hur det skiljer sig mellan de olika kläderna. För jag är övertygad om att strl 86 är olika mellan så kallade pojkkläder och flickkläder...

Är ni fler som upplevt dessa skillnader och vad kan vi gemensamt göra åt det? Barn ska få vara barn och leka samma lekar i kläder som tål att lekas i!