Måndag morgon - med livet som insats halkade och gled jag till jobbet imorse... Det är bedrövligt hur illa det skottatas och grusats på gångbanorna i vår kommun... Eftersom vi praktiskt taget bor i en nedförsbacke tog jag det säkra före det osäkra och sneddade över en snötäckt allmänning istället för att glida ner för backen...
Ville inte gärna halka och landa i en pöl med isvatten...
Tur iaf att jag tog god tid på mig - för inte fan gick det fort. Idag är det måndag och det betyder nån form av träning...
"inte en chans att jag försöker promenera idag" tänkte jag - MEN - maken steg upp vid 6 för att springa INNAN jobbet så hmmm, jag kan väl inte vara så dålig så jag inte ger mig på att promenera i dagsljus på eftermiddagen? Eller?

Helgen har vart väldigt bra, vi hade ju N-E på middag i torsdags och det inledde min helg... bra kväll och det gav lite funderingar som grott hos mig...
Vi pratade mycket om vår adoption såklart... Jag beskrev att jag läst i boken "adoption - banden som gör oss till familj" men lagt den åt sidan pga att det är så många adopterade som är negativa till adoptioner själva... Jag orkade just då inte ta in något som var negativt och jag berättade lite om mina tankar för N-E...

Hon sa att hon kunde tänka sig att de adopterade gärna vill ha blodsband till sina barn eftersom de själva inte haft just det... Vilket är en mycket intressant och smart tanke...

Jag har inte tagit upp nån ny deckare när jag läste ut senaste boken utan har nu fortsatt läsa den här adoptionsboken...

Det blandas friskt, de flesta adopterade som boken handlar om är komna hit på 70-/80-talet och de har oftast ett eller flera syskon som är biologiska barn till föräldrarna...

Adoptivföräldrarna gör ingen skillnad på de biologiska och adopterade barnen och har kanske svårt att sätta sig in i de känslor adoptivbarnen har av utanförskap och olikhet. Familjerna verkar ofta varit öppna med adoptionen men inte pratat så mycket om den...

Stora svåra tankar, hur ska man göra för att underlätta för barnet framöver...
Jag tror att det är ganska "safe" fram tills barnet börjar skolan och får så många andra personer omkring sig.
Sen blir nog tonåren kanske svårare eftersom barnet/den ung* vuxne inte bara brottas med de "vanliga" existensiella frågorna utan också grunnar mer på sitt ursprung och sina olikheter - inte bara med familj och släktingar utan också med sina vänner, klasskamrater, andra barn och vuxna...

Svårt svårt... Men saker som jag måste fundera mer på... HUR gör bäst för att bejaka de olikheter som trots allt finns. Jag är iaf glad att vi bor i en kommun där olikheter är vardag...
Vi har ju tom en granne som har en adopterad son - han är väl kanske 5 år eller något sånt... Men jag har fortfarande inte fått möjlighet att prata med hans föräldrar...

Well... på eftermiddagsprogrammet idag då - nån from av motion, bibblan för makens räkning, HIV-test (tjoho!) och boka tid för att gå vidare med vänster-sida-smärtan som iofs känns mycket mindre idag...
Men ska likväl tas vidare...

 

I går var det skaldjur på menyn och så även idag... :-D
Jag hade bokat brunch för mig och maken på Ritz idag... så vi skrinnade in mot stan (eller iaf nästan) och tog plats i deras trevliga matsal och fyllde tallrik efter tallrik med godsaker. Dock inget bröd, ingen dessert och ingen läsk... bara det goda, feta och o-köttiga. Tveksamt om man verkligen fick i sig motsvarande 189:- men gott att slippa laga och diska och plocka fram och av...

Sen gick vi (läs halkade) runt på stan lite men blev slöa och åkte hem för att vila lite framför TVn...

Vi är fortfarande mätta vilket ändå måste vara ett gott betyg...

Tidig vecka som kommer, jag ska till doktorn och ställa frågan igen, Varför har jag ont i vänster sida? Idag gör det väldigt ont och när jag ser tillbaka så har jag haft ont i 1 år och vart hos doktorn inte mindre än 4 gånger för att få besked. Nu är jag trött på att inte bli bra, så nu får de skicka mig vidare till någon annan - kanske för att röntga...

Farhågor finns såklart att det skulle kunna vara nån form av C.... ja, jag vill inte säga det högt ens...
Jag ska ett nytt HIV-test och prata om vaccinationer också...
jag har aldrig tagit drickvaccin Dukoral förrut men som N-E sa, om det är något tillfälle det inte är läge att bli magsjuk så är det ju när vi har ett nyfått barn att ta hand om...

Alla som bor i hus upplever väl kanske samma sak just nu, stora sjok av snö och is rasar nerför taket och orsakar "skalv" - själv vaknade jag vid 4 inatt att att hela huset skakade... lite läskigt men vi vet vad det är sen förra vintern - då alla 4 hushållen kikade ut ur sina dörrar efter det värsta "skalvet" då... :-D

Märker att mitt sömnbehov är något annorlunda nu sen jag gick tillbaka till LCHF, är inte lika bedövat trött på kvällen och vaknar lättare på morgonen. Fötterna är lite mjukare och magen slankare... -2kg den här veckan får väl ändå vara ett okej resultat...
Jag tycker jag klarat mig bra mot suget efter läsk, bullar, godis och bröd - det är bara att fortsätta. Se till att jag har bra saker på jobbet att äta och att äta dem... Samt att jag nog måste fylla på med lite vatten emellanåt, trots att jag går på toa väldigt ofta...

Sammanfattningsvis har jag haft en skön helg, ska försöka ta mig an att skriva klart min ansökan till ett jobb i veckan, jobba på min positiva inställning och hoppas att det inte är en massa vi behöver komplettera med på våra intyg...

Har träffat Kvarnlyckan idag och fikat...
Det var riktigt Göteborgsväder så vi tog första fik och det var inte det bästa... kallt och ganska o-mysigt men vi hade väldans trevligt!

Nu har vi fått "känna varandra" på pulsen i verkligheten och jag hoppas vi kommer träffas fler gånger!

Vadade genom vattenpölar med tung matkasse hem sen - ikväll blir det räkor och ägg! Gott!

Har också tokshoppat till vår lill* så gå över till hennoms blogg och spana om ni vill se vad jag shoppat :-D

Söndag imorgon och maken påminde mig för en stund om att jag bokat bord för brunch åt oss imorgon... hade glömt det... jag går ju på LCHFdiet liksom... men det har gått utmärkt så här första helgen. Dock har väl kroppen förstått att något lurt är på G för jag har stannat i viktminskningen - antagligen var det vatten och mensövervikt som släppte -2kg på 7 dagar, men nu kommer tuffare motstånd - måste öka fettet och göra det duktigt... Annars kommer jag stanna där jag är...
Skönt med ytterligare en ledig dag iaf...
Hoppas det antingen fryser på och snöar mer eller tinar bort all is till imorgon... vill inte ha 5 cm vatten med isgata inunder... hua!
 

Skönt med ledig tid och jag började gårdagen med en promenad - drog in till stan på dagen och slentrianhängde runt utan plan. Hade två missions, köpa en ny maskara och köpa något till vårt barn, det känns som om det var länge sen - jag behöver jobba på att identifiera mig med mammarollen och med framtiden istället för då...
mitt mycket smärtsamma då... Ett enkelt sätt är att handla kläder som JAG ska klä på VÅRT barn sen... häftig känsla!

Hittade på LindexREA många fina plagg och det blev turkost, rött och grönt :-D

Sen var det på spåret och taccos... lovely fredag!

Min bror ringde och berättade att de kommer skjuta på sitt bröllop för de får inte ihop pengar så det räcker till deras drömbröllop till det datum som var satt innan...
Jag tycker på något sätt att det är bra för oss - annars hade ju risken funnits att vi inte kunnat vara med - då bröllopet var inplanerat denna sommar...
Och vi hoppas ju att vi ska komma iväg nån gång till sommaren...

Ett slags lugn har infunnit sig nu i mig. Vi har gjort det jobbigaste nu känns det som, vi har gått igenom hemutredningen som inte var nån promenad i parken, vi har äntligen samlat ihop alla dokument...
nu ska det granskas och förhoppningsvis blir vi godkända och har få ändringar...
Men det vet man ju aldrig...
Sen ska det bestyrkas och åka vidare...

Har fått inbjudan till en blogg skriven av en familj med två barn från vårt land... Jag har inte läst hela deras blogg än - det finns mycket kvar att läsa om...

Nu fick jag precis meddelande från en bloggvän jag ska träffa idag! det ska bli spännande - hon har funnits som ett stöd och som en länk in i adotionsvärlden eftersom de är lite längre fram än oss - men ännu inte hemma med barn...

Ska strax göra mig i ordning för att gå och fika med henne! Det ska bli kul!

En av mina kära vänner har vart på besök ikväll och det var väldigt skönt och givade att träffa henne! Vi bjöd på vegomat och fräsch fruktsallad - och hon gav som vanligt många kloka åsikter om saker och ting. Hon är mästare på att vrida på saker och belysa dem från ett annat håll. Klok, smart, snäll och rolig! Och jag kommer sakna henne så mycket när hon inte längre finns i samma stad som mig...
men jag planerar att dra till henne i mars och hälsa på...

Nu ska jag sticka lite och klura på vad jag ska roa mig med i morgon när jag är ledig... det ska bli så jäkla skönt...

Ska faktiskt ta mig tid att skriva en ansökan färdigt imorgon och göra några "lektioner" på unionens hemsida - min karriärguidning har jag ofärdig och jag måste ta mod till mig igen att försöka gära något åt min jobbsituation...

För 5 minuter sen stoppade jag ett stort kuvert på lådan! Vi har äntligen fått ihop allt! Hoppas att granskningen ska gå bra, bilder få godkänt och alla texter likaså...

Nu pulsa genom enorma mängder snö för att slå ihjäl 4,5 timmar på jobbet med S!

Idag vid middagen har vi börjat prata om namn...

Maken har ett tjejnamn som han "bokat" sen ganska länge - men jag har inte accepterat det rakt av...
Jag har ett pojknamn som jag gillar mycket men maken är inte helt överens med mig där...
Så idag har vi försökt göra listan lite längre - vi har 2 färre killnamn än tjejenamn nu - och det är jättebra!
Maken sa också att han kan "tänka sig" pojknamnet om vi väljer hans "flicknamn"... haha, nja jag vet inte det. Det känns väl som att vi ska vara överens?

Och vi har sista pappret i handen nu, dubbla kopior av alla och vi ska sätta bildtexter till våra foton - sen ska allt på lådan!

Sjukt skönt!

Förhoppningsvis behöver vi inte ändra så mycket efter granskningen - någon som har vart med om det som vill dela med sig om vad de brukar "klanka ner på"

wohoooo! Vi är uppe på det här pinnen och nosar nu. Det är inte jättelångt kvar till den bästa/värsta väntan...

Jag ser ljuset i tunneln och det börjar kännas på riktigt att det här kommer bli vårt år!

Igår fick jag iväg ett mail till hemutredaren om ett försättsblad till hemutredningen som kanske saknades - men för säkerhetsskull - snälla fixa...

Idag ringde jag upp och hon sa att hon lagt det till postgången, som idag...
Jag som hoppats att hon gjort det igår så jag stoppade henne och bad om att få hämta dokumentet istället...
Så jag pulsade ner genom snödrivorna till kommunhuset och fick tag på henne, fick kuvertet med dokumentet och hon var faktiskt väldigt trevlig och önskade oss lycka till och att vi skulle träffas i andra sammanhang framöver osv osv... (kors i taket)

Så när jag kom ner för trapporna tänkte jag att det var kanske ändå bäst att KOLLA så allt såg rätt ut - och nog fan hade det smugit sig in ett fel. På vår adress...

Så upp igen för alla trappor, knacka på, hej igen, jo det visar sig vara fel och vänta på ett nytt papper...

Men det var ganska snabbt ordnat och NU har vi ett papper som är okej.
Nu hoppas jag bara att vårt nya dokument från folkbokföringen/skattemyndigheten kommit idag så vi kan summera och skicka in ALLA dokument i morgon. Töms brevlådorna som de ska imorgon?
Om inte annat så ska de kunna ha våra papper på bordet på måndag...

Det hade vart så skönt om det kunde vara sista vändan med papper nu för att hamna under luppen till sist. I november fick ni klartecken att "börja samla papper" och först nu har vi fått alla dokument *peppar peppar*

Hoppas också att allt ser rätt ut och inte måste justeras eller göra om.
Sen hoppas vi på smidighet hos NP och sen snabbt iväg till landet!

Men som titeln antyder - nåt skit och trul kommer det bli, för det är väl oundvikligt?!