Kära N-E hämtade mig och tog mig med på två l¨ngväga loppisar idag. Jag hittade några barnböcker, några pysselgrejer och en liten turkos skål i metall som tilltalade mig. Sen tog vi en kopp thé i solen och pratade lite...

N-E pratade om sig själv som en person som vill ha kontroll på saker. Och hon förstår själv att när det kommer till just barn är det sällan man kan kontrollera när var och hur. Klokt tycker jag... Just för att man inte kan kontrollera så är det också dumt att panera, fantisera och visualisera det som man kanske inte kan påverka vare hennes slutsats...

Sant. Jag är en kontrollbehovsperson jag med. Jag gillar att planera och strukturera och till viss del genomföra. Därmed är den här situationen när jag inte kan påverka mitt liv (adoptionen och väntetiden) svår just för att jag inte kan var med och påverka tisplanen, slutresultatet och det strukturella kring det här. Jag är helt utlämnad till andra. Här är jag jag ju inte alls olik någon annan i adoptionssammanhang. Vi är alla där helt enkelt. Och det är svårt att acceptera och det är svårt att bara låta det vara. Men jag måste försöka. Tids nog är det vår tur.

Sen pratade vi om mitt jobb. Hon gav mig rådet att släppa det här med att det inte finns någon ersättare för mig än. Ens i tanken. Det ÄR och FÖRBLIR inte mitt problem. Alls. Och det har hon ju rätt i. Jag har varit ärlig och tydlig med adoptionen hela vägen. Jag säger att jag inte hört något och att det i princip kan ringa när som helst.
Det är så långt jag kan planera och så långt jag kan förbereda dem. Så resten är upp till min chef och mina "lagkamrater". Jag ska däremot försöka fortsätta tömma mina dokument och så jobbet så jag faktiskt skulle kunna gå på dagen om det skulle behövas...
Jag har ju inga ambitioner att ta med mig dem tillbaka...

Kvällen ikväll kommer avslutas med att vi går ut och käkar. Det får bli vad vi unnar oss idag. Imorgon blir det full rulle hela dagen det är jag säker på!

Tack för pepp och uppsträckning idag :-D Jag behövde det!

Lördag morgon. Har precis ätit en ljuvlig frukost bestående av fjällfil med färska jordgubbar och lite av mina hemkokta "jordgubbs/rabarber/vaniljmarmelad" ripplad ovanpå och hemgjord müsli som topping. Har en latte framför mig och sitter mest och slösurfar... Borde vara nöjd med tillvaron helt klart. Men allt känns bara tröttsamt just nu...
Vädret är skittrist, vi har inga pengar och jag har ingen lust till nånting...

Är rejält trött i kroppen efter min löptur igår och vädret är allt annat än kul. Jag trodde det skulle vara fint idag men inte då....

Vi var på fest igår och det var ju trevligt som vanligt - jag pratade adoption med en kompis som fyllde år förra veckan. Hon berättade att hennes föräldrar bestämt sig för adoption efter många missfall men när allt var helt klart så blev det en liten tjej från magen i stället.

Kommentaren på att vi ska adoptera är ofta: KUL!

Jaha, vad är det som är så kul med det då tänker jag. Är det så kul att vi haft flera flera år av uppslitande försök först på egen hand och sen inom läkarvården och efter det en långdragen process med hemutredning, våndor inför pengar, kötid och vår framtid mm mm
Att slita upp ett barn med rötterna från andra sidan jorden för att tillgodose vårt egna behov av att vara familj? Är det så kul egentligen?

Barnhem är inget hem för barn och alla barn har rätt att växa upp i en familj med trygga kärleksfulla föräldrar och ja, vi kommer försöka på alla sätt att skapa ett tryggt och kärleksfullt hem till vårt barn. Jag tror Kvarnlyckan skrev något om det här också - att om det nu är så positivt och kul att adoptera - varför är det bara dem som haft svårighet att få barn i många långa år som adopterar då? Varför är det inte fler som väljer det framför att föda egna?

Jag är dock helt övertygad om att när det väl händer och när Lillo ÄR här så kommer jag tycka att det är kul och fantastiskt och makalöst att just vi fick varandra. Men just idag känns det inte kul. Näe, jag vet ärligt talat inte vad det är - det är kanske att våren kom av sig?

Grannarna ska ställa till med någon festlighet i trädgården idag - jag orkar inte vara delaktig - det skiljer trots allt 10-15 år mellan oss och dem och deras vänner. Vi funderade igår på att "låna oss" själva lite pengar och dra på bio och efter det käka en stenugnsbakad Pizza på ett mysigt litet ställe i Linné...

Jag tror nästan det får bli så... orkar inte med alla dessa "övre medelåldestanter" som ska beundra tulpanerna och smutta på vin i trädgården i eftermiddag...

 
Synd att inte dessa är bjudna för det kunde vart kul...