Min brudtärna är en väldigt kär vän som jag känner att jag håller på att förlora. Jag kan inte minnas sist hon ringde mig...

Jag har försökt få tillstånd en träff, ett möte men de blir alla uppskjutna...

Så här har det varit länge...

I förra veckan när vi hade möte kring möhippan kom jag att tänka på henne som en potentiell person som skulle hylla och dela dagen med bruden...
Försökte nå henne på telefon men blev bortkopplad ett flertal gånger...

Det är något jag verkligen 'a v s k y r' - när mottagaren trycker så det tutar upptagetton... *ryser*...

Försökte igen någon halvtimme senare - samma visa...
Sen skickade hon ett SMS - där hon skrev att hon var ute och frågade om det var något speciellt...
-"Eh, eftersom jag inte ringer henne sådär jätteofta nuförtin så kanske man man utgå från att det är något speceillt om jag ringer kl 21 en onsdagkväll?" tänkte jag...
Jag svarade att ja, det var det men inget som inte kunde vänta till dagen efter...

Men det hade ju tex kunnat handla om att jag ville berätta att jag blivit mamma... Men jag vet inte om jag tvingat henne att svara ens vid det tillfället. Jag minns ju hur svårt det var att få henne att ta mitt bröllop på samma allvar som jag själv la i allt det jag gjorde för oss.

Dagen efter mailade jag mitt ärende och idag påminde jag henne om att svara...
Det här är vad som kom...

Jag har funderat och funderat och känns inte helt ok att jag är med. Jag känner inte R längre och hon känner inte mig. 

Jag orkar inte svara, men jag orkar inte heller känna att jag ska jaga hennes gunst. OM hon vill vara min vän så får hon fanimej lägga ner lite engagemang själv.
Jag vet att hon skulle bli arg och ledsen om jag skrev något gnälligt mail och bönade om att hon skulle förbarma sig med lite tid till mig.
Men jag orkar inte känna så längre. Det är skittrist och sorgligt att hon inte bryr sig om mig, eller R heller för den delen, längre...
Att hennes liv är så mycket och högt och lågt och nytt och innehållsrikt så hon inte har tid och plats för förtroligt tjejsnack med en gammal god vän längre... jag kanske bara är gammal numera förresten...

Ledsen i ögat blir jag när jag tänker på att jag inte kommer ringa det där glada samtalet och berätta att jag blivit mamma - för det skulle ju kunna komma på en partykväll... och jag skulle inte kunna ta att bli bortklickad vid det tillfället... då låter jag hellre bli!