Cyklade som en tok in till stan och landande på Mañana med UMS!
En Citronmojito satt som en smäck och vi babblade på - 10 olika tapasrätter pillades ner i våra magar och lite rödvin kluckade ovanpå!
UMS försökte peppa mig till att plugga efter mammaledigheten och tja, jag ska överväga att kolla möjligheterna iaf - jag lovar!

En mycket trevlig kväll och sen en snabb cykeltur hem - nu sitter jag i soffan jämte den finaste mannen och UMS är hemma hos sina favoritkillar igen hoppas jag!
En mysig kväll med god mat, gott vin och gott sällskap! En ovanligt bra torsdag!

Jag har lätt för att lära mig nya saker, jag är duktig på mycket och har idéer och lösningar på mycket...

Därför har jag en drivande roll på mitt jobb och känenr mig duktig, påhittig och lösningsorienterad. MEN på spanskan är jag sämst. Och de senaste två gångerna har jag sagt fel så de övriga skrattat åt mig...
Oj vad jobbigt det var...

Tidigare hade vi en säljare som ofta skojjade på ett sätt som krockade med mitt kunnande... Och jag blev jävligt arg på honom när han ifrågasatte och skämtade med mitt kunnande... Det var känsligt för mig upptäckte jag.

Detsamma gäller på spanskan - de andra eleverna är vänner till mig och likaså min "fröken" - det gör det kanske lite lite lättare att bli skrattad åt. Jag vet också att de inte skrattar ÅT mig utan åt det jag säger...
Att det låter konstigt eller att jag sagt något som betyder något helt annat...

Igår skrev jag till mig fröken att jag tyckte det var jobbigt - att bli skrattad åt...
Hon förklarade att jag gissade flera saker som har helt andra betydelser och det låt kul - ja, jag förstår det - men det tar ju jättehårt på mitt psyke att blir skrattad åt. Inte för att jag medvetet sagt något kul utan för att det jag säger och tror är rätt egentligen betyder något annat...

Jag tror att det kan finnas en koppling till det här med kroppen och IVF-försöken. Att det som borde vara lätt att fixa inte var det och det hängde på mig. Min kropp fick kritik. Inte för något jag medvetet lattjat med utan för som den faktiskt var...
o-funktionell...

Detsamma gäller på jobbet, när jag får kritik som jag inte kan koppla ihop med något specefikt. Minns i september, hur jag klurade och grunnade och malde de där kunderna i huvet - hur svårt det var att få ihop något jag gjort eller sagt - när det i själva verket var HUR jag sagt det...

Så svårt att ta.

Varför är det då så? Varför kan man inte ta in det som sägs och lyssna istället för att slå det ifrån sig och säga - sluta, det var inte jag...

Svåra saker...

En olyckssyster har precis blivit mamma - till två yttepyttesmå människor - i V. 32...

Vad jag glömt är att hon, mamman, har jobbat på förlossningen i 12 år (!) och det måste då vara än värre att genomlida IVF, flera efter varandra och sen få en tvillinggraviditet...
Men nu är allt glömt och bortblåst - nu är de här och vid liv!

Jag hoppas att de snabbt blir starka och friska och får sina längtande väntande föräldrar att rodna av lycka!