I dag är första dagen på resten av mitt liv. Det är dags att ta tag i mig själv igen. Sist det gick riktigt åt skogen var när jag blev magsjuk. Så kapsejsade allt och jag fick bara i mig kolhydrater och blev återigen hooked på bröd och godis. FAN! Jag mår ju inte 100% bra av det så varför...

Jag tappade också mitt flow på träningen. 3 dagar i veckan gjorde jag avsiktligt något för att röra på mig. Ibland bara promenad och ibland gym med gummiband hemma. men nu har jag inte gjort något på nån månads tid. Maken kutar för kung och fosterland vareviga vecka och det är många tjejer med på långpassen som de kör på helgerna. Och jag gillar också att springa. Men jag är så himla inkonsekvent när det gäller min träning. Det finns så mycket jag hellre gör... Som att äta eller se på TV... *urk*

Igår åt jag ett stort lass klyftpotatis - gott javisst - men det kunde jag haft och mist. Sen sänkte vi en giantisk skål med popcorn... mmm, det var flera år sen jag var såld på popcorn men visst, det gick ner det också.
Idag är det nya tag. 1 timmes promenad i högt tempo avklarad och enbart sallad och porterstek på kalkon till lunch.
Kvällen avslutas ju med 'hämta barnkurs' som ska bjuda på något att äta där. Säkerligen nån macka - kanske finns det nån med enbart ost på för vi äter ju inte skinka eller köttbullar. Vi får se vad som bjuds som sagt.

Jag är sugen på att ta mig ut i spåret - det är jag, så vi får se  vad jag orkar med den här veckan. Men det stör mig att min brors sambo sprungit 4 km två dagar på en vecka och satsar på att springa tjejmilen. Hon har knappt tagit ett löpsteg i sitt liv tidigare...
Kan hon så kan banne mig jag! Så utan att säga för mycket så är det dags för att sätta fart igen... och hålla tummarna att jag  inte åker på skador... för det brukar ta musten ur mig rätt så fort...

Nu ska jag byta grejer - en urgammal börbar dator med ytterligare ett basrnbord med 3 söta pallar till! Bra byte!

Jag rapporterar igen efter hämta barnkursen! Ska bli kul att se S och S igen!

 

I dag är första dagen på resten av mitt liv. Det är dags att ta tag i mig själv igen. Sist det gick riktigt åt skogen var när jag blev magsjuk. Så kapsejsade allt och jag fick bara i mig kolhydrater och blev återigen hooked på bröd och godis. FAN! Jag mår ju inte 100% bra av det så varför...

Jag tappade också mitt flow på träningen. 3 dagar i veckan gjorde jag avsiktligt något för att röra på mig. Ibland bara promenad och ibland gym med gummiband hemma. men nu har jag inte gjort något på nån månads tid. Maken kutar för kung och fosterland vareviga vecka och det är många tjejer med på långpassen som de kör på helgerna. Och jag gillar också att springa. Men jag är så himla inkonsekvent när det gäller min träning. Det finns så mycket jag hellre gör... Som att äta eller se på TV... *urk*

Igår åt jag ett stort lass klyftpotatis - gott javisst - men det kunde jag haft och mist. Sen sänkte vi en giantisk skål med popcorn... mmm, det var flera år sen jag var såld på popcorn men visst, det gick ner det också.
Idag är det nya tag. 1 timmes promenad i högt tempo avklarad och enbart sallad och porterstek på kalkon till lunch.
Kvällen avslutas ju med 'hämta barnkurs' som ska bjuda på något att äta där. Säkerligen nån macka - kanske finns det nån med enbart ost på för vi äter ju inte skinka eller köttbullar. Vi får se vad som bjuds som sagt.

Jag är sugen på att ta mig ut i spåret - det är jag, så vi får se  vad jag orkar med den här veckan. Men det stör mig att min brors sambo sprungit 4 km två dagar på en vecka och satsar på att springa tjejmilen. Hon har knappt tagit ett löpsteg i sitt liv tidigare...
Kan hon så kan banne mig jag! Så utan att säga för mycket så är det dags för att sätta fart igen... och hålla tummarna att jag  inte åker på skador... för det brukar ta musten ur mig rätt så fort...

Nu ska jag byta grejer - en urgammal börbar dator med ytterligare ett basrnbord med 3 söta pallar till! Bra byte!

Jag rapporterar igen efter hämta barnkursen! Ska bli kul att se S och S igen!

 

I fredags funderade jag mycket på hur jag kommer ta emot det efterlängtade samtalet om barn. Jag har för det mesta telefonen inom räckhåll och jag har ju lagt in en särskild signal på alla nummer från AC för att säkert veta att det är DET samtalet som kommer. Jag blir helt pirrig i kroppen bara jag tänker på det...

Men hur blir själva samtalet? Kommer jag komma ihåg något av det efteråt? Kommer jag gråta och skrika av lycka som en fjortis inför en konsert med idolerna? Jag brukar kunna behålla sansen men har nära till tårarna när jag blir berörd. Maken kommer med största sannolikhet grina - det är ett som är säkert!

Fler och fler i min omgivning frågar om vi hört något nu. Mina kunder och kollegor och säljare och tja, de allra flesta som vet om det är såklart nyfikna...

Dessvärre har man ju inga svar att komma med... Jag har eftersökt att vi skulle kunna få besked om när det händer något - antingen att någon annan får barnbesked eller att någon ny familjs handlingar tas emot på vårt barnhem - men jag har inte fått någon respons på det. Så det känns som om tiden står stilla. Vi befinner oss i ett vakuum.

Våra sprutor är färdigtagna. Det enda jag skulle vilja hinna med innan vi åker är ett tandläkarbesök. Det ska jag boka imorgon. En frisör ska nog få klippa lite av mitt hår också innan jag känner mig "klar" att åka.

Nanashi hade fått rådet att provpacka - det låter väldigt smart. men jag vet ju inte ens vad jag ska packa ner :-D Fast det kanske är dax att börja fundera på lite packlistor. Tillexempel ska jag leta på en adapter till eluttag som jag vet att jag har (haft) en någonstans i källaren.

Jag ska reka lite på apoteket nån dag också och kika på lite medikameter för barn. På fredag ska jag luncha med en rätt så höggravid gammal kompis. Just samma kompis som jag först blev lite "vanligt" depp över men sen insåg att hej, där har jag ju en blivande mamma-kompis. Vi kommer ju sannolikt vara hemma med barn samtidigt och även om våra barn inte kommer vara lika gamla så är det en stor fördel att ha en jämnårig som är hemma samtidigt. Detta tyckte hon också var jättebra så nu har vi bokat in en lunch... Hon har precis gjort sin sista arbetsvecka och ska nu vara hemma de sista två månaderna innan babyleverans i juni.

Idag är vi sega i starten. om ett par timmar kommer min pappa och hans familj (sambo och två barn + en av mina bröders flickvänner) på middag...
Så vi ska strax sätta fart och städa och laga mat och duka bordet för 7... Hur nu det ska gå till?

Hoppas ni andra haft en riktigt skön helg! Imorgon ser jag fram emot att äntligen få gå på "hämta barn kurs"!

Kila över till Dozandesign och spana in min nya vardagsrumstapet!
Det blev så cool!

Nu ska vi snart på fest - får se om jag har tid att skriva mer imorgon...

Jag hinner inte blogga om allt jag vill!

Idag har jag satt upp nya tapeter i vardagsrummet. Jag hade slarvat lite när jag satte upp de gamla så jag behövde limma lite extra i skarvarna - och vad kan vara bättre än en gammal spruta med grov kanylspets från IVF-tiden?

Jag har sparat flera stycken ifall man nån gång behöver en - och just idag kom den väl till pass...

Bilder från förvanligen i vardagsrummet kommer upp på min pysselblogg imorgon tror jag - det blev lite för mörkt för att ta bilder nu på kvällen...
Nu är det dags för en gammal klassisk film - Seven!

 
Bilden är lånad på Internet

Igår klurade jag på det faktum att jag mår rätt bra nu - även om jag fortfarande inte har lillo här hos mig. Men att min tillvaro är bra, jag är förnöjd. Jag känner mig lycklig - i mig själv och av mig själv...

Ingen har svingat sitt trollspö över mig utan det har nog vart en rad olika händelser som gjort att jag känner mig på bra humör och en känsla av att allt blir bättre och bättre...

Jag frågade maken om han trodde att det berodde på att lillo äntligen är på väg och att jag kan se ljuset i barnlöshetstunneln ELLER om det är för att jag plötsligt blev varse om hur min omgivning påverkas av mitt mående och mitt humör - under hela september förra året var livet väldigt jobbigt - för att sen bli bättre. Dels att jag blev medveten om min utstrålning och att min otillräcklighet skiner igenom hur jag än gör. Dels att jag måste rycka upp mig själv ur träsket. Det finns ju ingen eller inget annat som kommer fixa det åt mig. Jag skulle bli en urusel mamma till lillo om jag fortsatt må som jag gjorde...

Men det faktum att vi kom fram i köerna redan i början på november och att vi fick skicka iväg våra papper och att vi nu väntar på BB har hjälpt till såklart.
Ett grymt bevis på det är ju faktiskt den här känslan jag fick i förra veckan - när en gammal klasskamrat visade sig vara gravid. Jag blev först lite deppig över att återigen bli omsprungen - men jag vände det snabbt - när jag insåg att jag kommer få en nybliven mamma att umgås med! :-D

Det kändes stort på något sätt. Att inte längre se mig själv som ett offer för omständigheterna - utan mer som en jämlike.
Det var ändå lite smärtsamt att svara på frågorna i enkäten jag länkade till häromdagen. Det sitter inte så långt in - utan faktiskt ganska ytligt...

och jag vet inte hur jag skulle uppleva det om någon av mina nära vänner plötsligt visar sig vara gravid. Jag hoppas att jag kan ta det på ett bra sätt och se deras glädje och dela den...

I min butik är det ju jag som sköter semesterplaneringen...
Jag har en person som ska ha semester i sommar - ca 4 veckor. Det är märkliga kollegan som ska få välja och vraka bland veckorna i år...

Den äldre kollegan ska spara all sin semester och åka på långtur med frugan i början på 2012 istället men det är inte mitt problem hoppas jag...

Vi har en studieledig mamma som kan tänka sig att jobba lite (för pengarna) men hon har också önskemål om dagar, tider och timmar som är lite orimliga att bemöta.
Förra året funkade det att hon gick in på den som jobbade timmars schema efter många om och men. Men då hade jag fått skriva en smärre roman och lirkat rejält med henne först.

Vi har en tjej som jobbat för oss flera somrar som lärt sig bra, som är arbetsam, fungerar bra med övrig personal osv - hon är tillgänglig från början på juni. Men just nu har vi ju bara en person som ska vara ledig 4 veckor. Jag misstänker att hon inte bli överlycklig över att åka till Gbg från sin nya hemstad och bara jobba 4 veckor. Men förhoppningsvis får vi resa i sommar och då kan det komma bra till hands att ha personal på plats här...

Well, vad jag vet finns ju ingen plan ännu för min vikarie mer än att den person ska inte ha mitt ansvar - utan enbart fungera som säljare.

Det känns iaf som ett omöjligt uppdrag att fixa till det här - att göra alla nöjda och glada och bibehålla flexibilitet och få ihop ett schema som fungerar för alla - samt ha framförhållning och inte ta ut något i förskott...

Bah!

Jag började skriva ner lite uppgifter och saker som jag vill lämna över till min efterträdare igår och jag har planer på att "ta hem" saker som jag sparat på min dator eller iaf i min mapp på jobbet som är av mer privat karaktär... Det känns som om det är lika bra... Kanske glömmer man lite av de där sakerna sen och jag vill inte att det ska komma i orätta händer...

Borde rensa lite i röran även på jobbet, sätta upp den där fondtapeten på kontoret och städa undan i mina mappar och så på datorn framförallt...

 

Hur fan ska man få ihop det här utan att veta NÄR i tiden saker ska hända? det är ju bedrövligt - samtidigt som vi faktiskt bara haft våra handlingar på plats i ca 2 månader...
Galet...
Borde det inte komma barnbesked snart? Varför kan inte AC maila oss andra när något fått BB så vi vet att nu händer NÅT? Det är ju olidligt att bara vänta och vänta och vänta...
Jag har en fråga kvar som inte är av direkt "barnkaraktär" som jag behöver få svar på från AC - det är ju inte bråttom men jag ska hade blivit glad om jag fick svar... kanske ska jag maila igen?