Sist vi sågs vi tre så var jag och S utan barnhem och M skulle snart få åka till landet och hämta sin dotter...

Nu har det gått några månader. M har självklart skrivit blogg om sin resa så vi har ju "vart med" - men det var ändå väldigt intressant och nyttigt att då höra allt direkt från henne. Hur dottern växer och utvecklas. hon pratar redan några ord och börjar nu visa lite egen vilja. Jag och S hade ju självklart mängder med frågor och nyfikna undringar. Det är så skönt och befriande att få vara bland likar. Vi är ju på olika platser i processen, livet och ålder och allt. Men vi knyts samman av att vi inte kan få biologiska barn - att vi tvingats in i den här versionen av livet. Jag tror att vi alla känner oss glada att vi har varandra - för även om en blogg eller ett forum ger svar och ger dig utrymme och feedback - så är det ändå en speciell känsla att sitta och snacka så otvunget om våra liv - idag!

M gav mig goda förhoppningar om att alla dessa åren kommer vara som bortblåsta när vi väl har lillo här...
Jag har väl iofs känt förhoppningar om det redan för ganska länge sen... När jag började läsa Helgas blogg och hon beskrivit gång på gång att det släpper, det suddas ut, det rinner av. Alla år av barnlöshet, alla sorger, alla bedrövelser, alla ångestladdade sekunder, minuter, dagar, månader och år...

Personligen tycker jag att det känns lättare för varje månad - i själen - för jag vet att det för varje månad som går kommer jag närmare den dag då det släpper...

Sammanfattninsgsvis så har vi haft en väldigt trevlig kväll - och ännu roligare kommer det bli i framtiden - när vi träffas med våra egna småttingar.
:-D

 
Jag har haft den här förut - men nu är det mer på skoj...

Hade för mig att AC justerar adoptionskonstnaden den 1/5 och jodå - den var justerad. Neråt! Med 7 000:- ! Så får vi barnbesked i sommar så kommer nästa faktura blir mindre och mer till att resa och bo och leva...
Gott!
Det kanske innebär att vi kan resa till Karibien! Det kanske kan innebära att vi inte behöver leva exakt lika snålt som vi gjort hittentills. Det kanske innebär en natt i Paris på vägen till landet?

Eller en fin kamera att ta fina bilder med? Eller en Rolls Roycebarnvagn... Eller en liten skruttig bil... eller ...

Ja ni fattar - det var skönt att det gick ner iaf och inte upp!

 

Jag VET att vi har en reseadapter till eluttag världen över någonstans i vår källare. Kan vara bra i Landet sen.
Jag vet också att jag inte hade hjärta att kasta den present jag och mina inneboende fick för många herrans år sen - ett ljus som ser ut som en snopp - och nu ska den återfinnas. För möhippans självklara centrum har nog också använt det som mikrofån vid flertal vilda fester hemma hos oss. Kanske hittar man andra skojiga saker som kan vara pinsamma att återse? Det kanske blir en rejäl källarrensning av det hela - vem vet?

  
Ni hade hoppats på en bild av det andra föremålet va?

Den där obestämbara smärtan i min vänster sida är tillbaka. Det gnager och värker och gör ont. Varför? Har det med maktlösheten, väntan, oron, längtan och funderingar på stort och smått att göra? ÄR det en inbillad smärta som ersätter de vanliga funderingarna?

Jag har haft många typer av stressrelaterade och olustrelaterade fysiska smärtor förut. Magåkommor, munsår, huvudvärk...
När något inte känns helt bra. När något oroar och gnager på en. När något drar ut på tiden - något man själv inte kan påverka. Varför?

OM jag skulle gå till doktorn igen så skulle han förmodligen bara skaka på huvudet.

-Är du här nu igen? Med samma smärta? Blev det inte bra?

Förmodligen hör det hemma i att jag väntar på lillo. Kroppen gör jobbet åt mig när huvudet måste tänka på annat. Kan det inte vara den enkla förklaringen. Det onda gick ju över när den värsta anspänningen var över i februari när ansökan var skickad. Jag fick i samma veva veta att det inte var något fel på mina lungor då de röntgade min bröstkorg...

Nu när tiden inte är på vår sida (igen) så kommer det tillbaka. Det inbillade sjuka. Det är inget som inte går att leva med. Men det är obehagligt och irriterande. Att det inte går att stänga av.