Letar efter en bra reseguide över vårt land men det verkar svårt att finna nån vettig. Ska in till stan och gå på spanskan sen så jag ska kika in i en bokhandel och se om det finns nån bra där. Annars får jag beställa nåt på nätet...

I mitt letande ramlade jag över den här listan över böcker med anknytning till adoption. Här finns också länkar, tips och råd till de adopterade som vill söka sitt ursprung. Det är nog något år sedan sidan var aktivt uppdatarad men visst fanns här färsk information.

Hittade föresten ett jobb att söka idag, så det har jag gjort nu! Alltid något...

I morse var det skitkallt så jag satte på mig handskar, mössa och halsduk inför cykelturen till jobbet. Gick som vanligt in och skulle pussa maken 'hej då' och skojjade med honom och sa att det snöat...

Fast det hade inte börjat än då... Men jag blev ganska paff när det efter nån timme på jobbet började dala stora vita puffar mot marken...

Och mitt humör dalade i takt med vädret...
Åh, så trist dag det blev. Ganska lite att göra, några jobbiga måsten som trycker över axlarna. Mensvärken från helvettet och lite trött...

Har inte hunnit kolla på nån bra present till min man som snart fyller år. Torktumlaren verkar ha kollapsat i tvättstugan och jag tror inte jag cyklar in till stan i kväll om det ska vara så här jävla kallt!

Åh, är bara så gnällig nu känner jag...

  
Japp, så här känns det idag...


Samtidigt så kan jag inte låta bli att känna beundran för en person som maken tipsade om. En kille som insjuknat i MS för ca 5 år sen. Han har återhämtat sig och lever ganska normalt idag med löpning som bas för sitt mående.
Tydligen har han och hans tjej/fru försökt få barn länge länge... Så tog sig ett IVF och de väntade tvillingar. Men fick missfall... :-(

Nu har de dock tagit tag i adoption som nästa steg. Dock hade någon skrivit något i stil med

"Ni missar en del men det behöver ju inte vara dåligt"

Vad fan menar den människan med det. Speciellt som personen i fråga (MS-killen alltså) är väldigt positivt inställd till sin livs resa!

Jag läste att maken gett honom möjligheten att höra av sig till honom med tankar kring adoptionen iaf - stolt över min man och hans stora hjärta!

Nu behöver jag lunch, promenad och choklad!