Helgen har bjudit på gamla och nya bekantskaper - jag har ju träffat alla på möhippan innan men vissa pratar man kanske inte så mycket med. jag har fått en hel del frågor kring adoption och hör och häpna - A spontanfrågade mig om vi hört något mer...
kors i taket!

Det har faktiskt gått över förväntan bra med allt kring att vi har setts och planerat och fixat grejer...
Men idag när jag gick till jobbet kom jag och tänka på J istället. Jag frågade henne när vi började planera möhippan om inte hon ville vara med. Hennes svar gjorde mig ledsen;

"jag avstår, jag känner inte henne (bruden) längre och hon känner inte mig"

Förvisso så ses de nätan aldrig längre - men livet ser ju ut lite så. Skulle vi låta bli att bjuda med en av brudens bästa barndomskamrater för att de inte sets på 2-3 år?
Jag sörjer J fortfarande för även jag glider längre och längre bort från henne. Jag har kämpat rätt hårt för att fortfarande ha en liten inblick i hennes liv och få träffa henne ibland - för jag längtar efter hennes klokskap och vänskap då och då...

Nu har jag lagt bollen i hennes händer - inte bokstavligen - men jag känner att jag får anamma hennes taktik lite granna. Hellre välja bort än att bli bortvald... Jag vet att hon funkar så nämligen. Så jag har slutat läsa hennes blogg och jag försöker låta bli att längta efter henne...
Sist jag ringde var ju för att fråga henne om möhippan och då klickade hon bort mina samtal - och det är verkligen ett av mina värsta...

Jag bara tänker mig min inre glädje när jag få BB och hur jag vill dela det med mina närmaste vänner - och tanken på att bli bortklickad vid det tillfället är OUTHÄRDLIG...
Så då väljer jag helt sonika bort det...


Nu när jag har spenderat helgen med en 5-månaders så känns det extra roligt om det hade kommit en sån där lite lagom stor...
Som nybörjade i föräldrarollen kan man också tycka att det känns något lättare att hantera ett barn som inte "bara sticker" så fort man sätter ner det på golvet... 
Maken som också hängt lite med ovanstående bebis sa igår att han faktiskt hoppas på att det blir ett lagom litet barn - just på grund av de otroliga framstegen som de gör på några få månader... Vända sig, sitta, äta mer fast föda, krypa, resa sig, stå och börja ljuda lite och lära sig sina första ord... Allt det där går ju så ruskigt fort! Roligt att han är nyfiken på de här utvecklinsstegen också. Tidigare har han haft mest och bäst kontakt med något större barn - som det går att kommunicera med. Jag tror att han nästan är lite skraj för de där allra minsta :-D
Rädd att nåt ska gå snett eller att han inte förstår vad som är fel :-S

Snart 4 månader sen vi skicka våra papper nu - makens marathon går av stapeln i helgen, nu är alla "hinder" ur vägen och vi vill GÄRNA komma iväg snart!
Frågorna haglar kring en, har ni hört nåt, har ni hört nåt?
Självklart uppskattar jag frågorna - MEN jag har ju inget nytt att komma med - alls... börjar bli drygt och tröttsamt att bara vänta... Snart snart går våra dokument ur tiden och det kommer bli kostsamt och tidsödande att försöka få uppdaterat dem också när man väl får BB...

Det är bara att bita ihop och härda ut...

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...