Var ledig i fredags och hade ju inte fått något svar från AC på torsdagen...
Idag möttes jag av två mail i mailkorgen... AC har omorganiserat. Igen. Vi fick nyligen ett mail från den AC kontakt som gällt för oss under tiden vi samlade papper, nu skulle han få nya uppgifter och nya länder - bye bye - bollas över till personen vi hade först...
Nu fick vi ett likadant mail från henne. Hon skulle gå vidare med nya uppgifter och han vi hade innan, som nyligen bollade över till henne blev vår nya kontakt igen. Förvirrat? Ja, för oss med.

Vidare så har två familjer fått BB från vårt barnhem - är vi då återigen 5 väntande familjer?

Måste räta ut de här nya frågetecknen... Familjen som väntat sen i augusti väntar fortfarande. Vad sjutton har de för medgivande då? Har de som oss - på 1 st 0-36 mån eller kan det vara något annat? Kan de ha ett medgivande som gått ut och måste förnyas? Kan det vara ett äldre par med ett högre medgivande? Bah, jag blir tokig av att spekulera.
I lördags var det de ofrivilligt barnlösas dag. Jag ville helst inte tänka på varken den dagen eller på mors dag. Den har jag bojkottat rätt länge.
Att vara barnlös är en smärtsam historia som jag så sakteliga lämnar bakom mig och jag känner inte mig så hårt bunden i de banden längre. Men visst gör det ont att tänta tillbaka på alla smärtsamma upplevelser!
Sen årskiftet 2006/2007 har vi ju försökt få bli föräldrar. Snart 4½ år... Och eftersom vi inte vart ihop i mer än 5 år så förstår ni själva att vår relation är byggd på vetskapen om att vi inte kan få barn.

Men vår kärlek är stor! Det märks ju inte minst när han är borta. Igår kom han hem och det var så häligt att få krypa in i hans famn igen! Fast han luktade så konstigt! De hade bott i ett äldre hus som måste vart väldigt dåligt ventilerat för det luktade instängt och gammalt...
Han tog en dusch och hoppade i andra kläder och sen var han som vanligt igen! :-D om än något stel och trött i ben och knän - men det är förståeligt efter 4.2 mil på asfalt...

Mors dag firades alltså inte i vårt hem igår. Men förhoppningsvis blir det inga fler bojkottade morsdagar i framtiden. Jag tänker ofta så när det kommer till de här "högtidsdagarna" och helgdagarna. Att det här är sista påsken, fdelsedagen, midsommar, morsdag som passerar utan egna barn...

AC's mail gav mig samma info som S fick sist. Det kan ta upp till 1 år innan man hör något - så försök härda ut!
Ja, människor har klarat det innan mig så javisst, det får gå...
Nu har vi passerat det kritiska Marathonet som maken så gärna ville springa! Nu är det ingen idé att vi får BB förrän sent i augusti... Makens jobb vill ju helst att han ska jobba i början av augusti och in i september eftersom det är kursstart då och MYCKET att göra på hans jobb...
Så nu ställer jag in mig på att vi får BB tidigast i augusti...

Appropå jobb och så. Jag bedriver ett högst vetenskapligt expriment. Jag har inte pratat med min chef på över 4 veckor i telefon. Det är minst 3 veckor sen jag senast fick mail från honom. Förra måndagen fick jag höra att han åkt på 2 veckor semester med sin familj UTAN att ens meddela oss mellanchefer alls. Det är ett jävligt märkligt sätt att sköta sitt jobb tycker jag. Speciellt som jag ju ändå väntar barn. Vart ska jag ringa om det händer sig så att vi får BB? Han är ju personalansvarig menar jag...

Nu kommer det ju inte hända men what if?