litenlangtan

Alla inlägg den 7 juni 2011

Av litenlangtan - 7 juni 2011 16:19

Jag gick in på Kvarnlyckans blogg och såg att hon refererat till mina inlägg om vänner och bekanta och kollegor och alla känslor som väller över mig dagligen...


Jag är ingen enkelt person att vara vän med - jag är ofta ganska bestämd och har vilja och förväntningar av stål. Och jag är barn av min tid - jag har terapiat mig igenom saker och ting i mitt liv.


Under den allra värsta perioden i mitt liv fanns två underbara personer vid min sida. Dels R och dels J. R stod ju brud i förra veckan och J var min tärna när jag gifte mig. Jag har dem väldigt nära mitt hjärta. Näst efter dem står N-E på tur. Äkta vänner som jag älskar och saknar tidvis då de har väldigt upptagna liv...


N-E frågade hur det var med de övriga i går. Hur mår J?
-Tja, jag vet inte, jag pratar så sällan med henne nu sa jag. Jag berättade om hur jag och hon grälat på varandra under perioden fram till vårt bröllop. Vi blev ovänner kring nyår förra året och det tog lång tid innan det repade sig. Den att hon valde bort R så komplett ur sitt liv med orden: "jag känner inte henne längre och hon känner inte mig" - det kändes så hårt och ledsamt och kanske tänker hon likadant om mig. Att vi är främlingar för varandra... Snart så är det verklighet.
Jag minns att jag tänkte att den dagen jag vill ringa henne och berätta att jag blivit utsedd till mamma till det underbaraste barnet i världen så vill jag ju veta att hon vill dela den glädjen med mig. Inte klicka bort mig på telefonen och SMSa och fråga om det var något viktigt jag ville...


Jag vet också hur hon tänker ibland - att det kan vara bättre för en själv att välja bort istället för att bli bortvald. Så jag kör på hennes metod nu. Jag väljer bort henne - för det kanske gör mindre ont.


N-E - min kloka vän sa, det kanske går över, det kanske ändrar sig, det kanske vänder...


Och jag kan önska mig det. Att det ska vända. Samtidigt träffar jag en av J's bästa vänner varje vecka. Hon försvarar J och säger att hon har så mycket att göra, så fullt upp...


Jo, det kan vara så. Jag har försvarat min fars dåliga beteende också i många många år. Han har haft fullt upp med att förstöra för sig själv under perioder då vi andra i hans familj skyddat hans beteende med att "han är så upptagen, har så mycket omkring sig, han har så fullt upp. För fullt upp för att ringa eller SMSa eller skicka ett mail? Han har fortfarande inte förstått att om han vill umgås med mig så får han bjuda till. Jag har inte ringt och bjudit ner mig själv på över 1 år...

Det skulle ju inte handla om mig så mycket den här gången. Men minnen kommer till liv, tankar bubblar upp och sårskorpor kliar och ömmar. 

Min allra bästa vän har jag hos mig nästan varje dag. Den som står mig absolut närmast i livet. Som ska finnas där länge länge och som alltid finns där och förlåter mina oförätter...
Han stöttar mig när jag är ledsen och han är glad för mig och han gläds med mig när jag är glad.
Jag är så lyckligt lottad som har en sån fin vän, älskade och make!

Ibland vill jag vara en förebild och faktiskt inte vara så dum och envis - om jag längtar efter någon så kan jag väl lika gärna låta den få veta det istället för att envist hävda att jag ringde sist, jag bjud in sist, jag hörde av mig sist...

Men ibland kanske den stora saknaden ska drabba den andre likväl? Att om personen undrar varför mötena uteblir, varför telefonen är tyst och mailkorgen tom...
Men tänk om den inte drabbar alls? Då fanns det väl inget att bygga den vänskapen på?


ok.


Men jag köper inte det. Man investerar i en relation vad man är beredd att förlora. Det har jag också lärt mig under terapi. När man känner att man gett allt men ändå inte får tillbaka. När man försökt ställa upp men inget får igen. När man ger en människa tusen chanser men alltid blir besviken. Då orkar man plötsligt inte mer.


Jag har mycket hellre få vänner som faktiskt hör av sig, tänker på mig i olika lägen, vill träffas spontant eller planerat eller som åtminstone kommer tillbaka med ett förslag på ny mötestid då man tvingas ställa in... Som jag kan lita på när det blåser orkan. Som tröstar när jag är ledsen och som orkar höra samma klagosång om och om igen.


Nu klagar jag inte ens längre. För det har ju inte haft någon effekt alls och jag har gett längre tyglar och jag har gett chanser att få till det...
Men det fungerar inte... Då kan jag inte ge mer.




Blev det rörigt och osammanhängande?

Av litenlangtan - 7 juni 2011 09:45

Ytterligare bröllop på gång fick jag höra igår. N-E och hennes kille har sedan ett tag tillbaka pratat om det hela men inte kunnat bestämma sig för när var och hur. Nu är det klubbat och klart. Det blir snart. Utan en endaste levande själ - nästan. Vänner och bekanta får stå åt sidan men familjen närvarar visst. N-E är härligt obrydd - jag vill inte planera nåt...

Hur kan man inte vilja planera sitt bröllop? De skulle kunna lämna det till mig, jag gillar ju att planera festligheter! En möhippa hade inte uppskattats där tror jag så det får stå åt sidan det med...

En härlig eftermiddag fick vi med N-E iaf. Maken bakade en rabarberkaka som jag undlät mig att smaka - jag åt ananas istället... Men det luktade ljuvligt och såg ut att smaka gudomligt. Sen satt vi i solen på gräset i flera timmar och bara pratade om allt mellan himmel och jord. Hennes jobb, vårt kommande barn, deras bröllop, hennes blivande man, resor, bostad, segelbåtar och semesterplaner och allt möjligt!

Jag var så glad över att N-E kom förbi igår - det är sällan man ser henne nuförtiden och det är en vän som både jag och maken trivs väldigt bra med. Hon är klok och smart och tänker på stort och smått. Desutom är hon rak och ärlig och en riktigt bra vän!


Nu har jag precis fått tag på vår AC-handläggare. Dessvärre har vi ju precis bytt till oss en ny/gammal sådan och personen i fråga är inte så insatt. Men historien förtäljer att vi som väntar har ju ungefär samma förutsättningar och de brukar inte samla på sig för många ansökningar av samma typ. De som skickat efter oss har förmodligen skickat till ett specefikt barn/syskongrupp och vårt barnhem har tagit sig an det antal ansökningar som de tror sig kunna placera "inom något år" och vill helst inte ta sig an för många av samma typ. Det har vi ju själva kunnat lista ut.
Precis som tidigare information så kör landet på som vanligt och AC har någon på plats som bevakar BB och RB. Vår representant jobbar inte under juli och större delen av augusti så jag räknar inte med att han ringer till oss.
Om nu någon ringer till oss...

Eftersom det inte finns någon rak kö så väntar vi på med samma förutsättningar allihopa. Det har faktiskt funkat ganska bra hittentills.
Jag läste en så fin dikt på Maja gräddnos blogg om sommaren så jag tänkte faktiskt passa på att försöka njuta den här sommaren. Göra små utflykter och grilla, njuta och greja ute så mycket som möjligt. Kanske är det faktiskt den här sommaren jag blir brun?


 Jag brukar vara "fint vit" som N-E sa vid något tillfälle. Men nu har jag redan anlagt en tendens till solbränna på både fram och baksida i helgen... Aj!   

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3 4
5
6 7 8
9
10
11
12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23
24
25
26
27
28
29 30
<<< Juni 2011 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skapa flashcards