Så har det gått nästan en vecka till - idag har det pratats en hel del adoption...

först på jobbet då en av mina kunder fick reda på att jag 'väntar barn'...

Jag har fortfarande så svårt att förstå hur människor kan säga till en att man ska bara glad att man "slipper" saker - som att föda barn, som att vara gravid, som att ha blöjbarn...

Hur kan de inte förstå att det enda jag fokuserat på och längtat efter i 4 långa år är just att vara gravid, föda barn och sen ha blöjbarn...

Och det värsta av allt är att jag inte ens kan välja bort det. Det är redan ute ur bilden av sig självt och jag har aldrig ens hadt möjligheten...

Nåväl - vi kan fortfarande få ett blöjbarn så det där kanske jag inte slipper - men ändå...

Det är ju väldigt få människor som väljer att adoptera på grund av de sakerna ändå. För att man inte ids eller har lust att byta blöjor liksom...
Fast jag kanske ska svara nåt i stil med att "nä vi bestämde oss för att adoptera en pottänad 3 åring för min man kan verkligen inte med bajsblöjor!" nästan gång bara för att se folks min liksom!

Nu på kvällen har vi vart och på kalas - en bekant som bjuder oss varje år och det är i princip samma gäster och samma mat varje år. Men det är alltid trevligt. Att träffa hennes familj och hennes andra vänner...

Där pratades det också mycket om adoption... jag fick tom frågan om vi adopterade av ideologiska skäl eller att vi inte kan få barn...

Finns det människor som väljer adoption av ideologiska och humanitära skäl idag?


När jag kom hem kollade jag FB och såg att S och A hade pratat om en som skrivit på forumet som fått besked om att få skicka sin ansökan till vårt barnhem...
Och de har samma typ av medgivande som vi - så om ingen annan i vårt väntansklan fått BB i dagarna så är vi 7 med samma medgivande som ska vänta nu då...

Både A och S verkade ta det med ro och se det positivt - att något borde hända kanske... S hade skrivit så fint på sin egen blogg om att "de har nu 5 månaders väntan bakom sig och att de kommer närmare och närmare..."

Jag har så svårt att tänka så men samtidigt så har det här halvåret gått fort... rasande fort...
Vi träffade också en liten tjej på 7 månader och tänk att vi båda tyckte att det där är en alldeles lagom storlek. :-D

Ja, det borde väl hända något snart... jag tänker på 'augustifamiljen' som jag kallar dem - de som väntat i 10 månader nu...
Nån på kalaset sa käckt att nu är det "bara 4,5 månad kvar för oss" och jag ville bara skrika rakt ut att NEJ, jag vill INTE vänta mer nu!

I helgen ska vi titta igenom våra anteckningar från vårt möte med FK. Vi borde kunna skicka in våra ansökningar om föräldrapenning i veckan som kommer för att sedan begära föräldrapenning så fort vi vet när vi kommer få barnet i vår vård...

 

I morgon ska jag till optikern för att kolla ut nya terminalglasögon och sen har vi faktiskt en ledig kväll... skönt!

Ha nu en riktigt fin fredag allihop!

Solen är tillbaka = lite lättare att komma upp och starta dagen...

Jag har letat och letat i flera månader efter ett "klädskåp" till den trånga hallen i vår lilla lägenhet. Jag var rätt sugen på ett "linneskåp" modell äldre med svängda ben och krumelurer på skåpsdörrarna - för att måla vitt och skapa lite 'rymd' i den lilla mörka hallen. Nackdelen med de här linneskåpen som Blocket kryllar av är att de är för djupa. Ställer vi dit ett skåp med djup 50 cm så kommer vi inte förbi det och än mindre med skåpsdörrarna öppna... 

Jag tog en sväng vid 15:30 till vår lokala loppis och såg ett lagom stort skåp i teak (som är en klar favorit när det gäller träslag!) men skåpet var reserverat till 17.15
Jag mätte det ändå och konstaterade att det SKULLE passa OM jag fick det...
Jag övertalade den person som jobbade på möbelavdelningen att han skulle ringa mig OM personen som reserverat skåpet inte kom vid 17.15 för att hämta eller betala det...

Vid 17.35 satt jag i köket och sa till maken att "han ringer nog inte" när han precis gjorde det... Skåpet fanns kvar om jag ville ha det!

-Jag kommer genast skrek jag nästan och slängde mig på cykeln och susade ner och in för att betala det! 200 pix fick jag slänga upp och jag var så lycklig så jag nästan studsade ut... Hallå shoppinglycka!
Jag har verkligen haft tur med möbelinköpen när det kommer till mina kära 50-talsmöbler...
Har köpt 3 st förvaringsmöbler samt 2 fotöljer för totalt 900:- och nu ett skåp för ynka 200:-! Men så har jag letat och letat och letat också...

Så himla glad för jag tror skåpet kommer bli alldeles perfekt i hallen och vi kommer ha gott om utrymme för kläder och skor och leksaker till lillo i det där skåpet. :-D
OM det blir för mörkt med teak så är det bara att måla det vitt så blir hallen ljusare...

Vår chaufför på jobbet kommer hjälpa mig köra hem skåpet i lastbilen någon dag i det närmaste så transporten är kirrad...

Efter den lyckliga shoppingen så tog jag och maken oss till Liseberg för att kolla på Danko Jones. De var sådär - men roligt var att min syster hittade oss. Hon som flyttat från kommun och som vi ganska sällan ser eller hör av numera...
Det var jättekul att se henne och få tjôta med henne en stund :-D

Åt middag vid 22.30 - lite väl sent men gott var det! Ikväöö blir det väl grillparty hemma hos en gammal bekant och sen är det bara fredag lördag kvar på arbetsveckan :-D

Men som iledningen skvallrar om - solen är här igen och lättar upp min stämning och visst fan går det att shoppa sig lycklig!

Bild på skåpet kommer finnas i den andra bloggen när det kommer på plats tror jag...