Så som jag reagerade igår när S skrivit på FB om sin lilla pojke gjorde mig förundrad över hur jag kommer reagera när jag får BB själv...

Jag blev liksom kroppsligt "chockad" och glad - något speciellt hände. Det kändes lika förvirrat i kroppen som det gjorde när vi inte fick kontakt med min syster när den fruktansvärda jordbävningen var i Japan.
Kroppsligt mysko... INte negativt utan positivt den här gången...

Men nu känner jag spänd förväntan och glädje för dem - som snart får åka till sitt barn!

Samtidigt som jag själv känner att ÅH, kan de inte ringa oss snart! Så känner jag också att paniken växer - att det snart är VI som ska få ett besked om barn...
läskigt och häftigt på samma gång...

Hur kan det kännas läskigt när det är det här vi strävat efter så länge, det här vi jobbat gemensamt för att uppnå, det här vi längtat och gråtit efter, ensamma och tillsammans...

För varje vecka som går så händer någon liten detalj som för oss närmare slutmålet - familj...

Idag ska maken posta papprentill FK så våra arbetsgivares uppgifter finns registrerade när det väl händer.
Skåpet som lillos kläder ska bo i är på plats i hallen men ska målas om...

Jag tänkte att om vi får en liten som är lika stor som S's son så är nog inte våra kläder för små som vi köpt iaf...

Just nu sitter jag i telefonkö för att boka in en happening lite längre fram i sommar. Ett presnetkort på en upplevelse som vi fick i bröllopspresent ska äntligen cashas in...

Appropå bröllop - jag måste hitta en present till min fina vän R och hennes man som vi ska besöka i helgen. Jag har ju liksom målat in mig i ett hörne och lovat dem en bröllopspresent typ. Synd bara att det är dagarna före lön och jag jobbar sent och bor i ett hål där affärerna inte säljer några roliga spännande prylar alls...
Hjälp!

 

Siri

21 juni 2011 12:32

Hej!
Jag förstår precis hur du menar! Å ena sidan vill man bara få BB och åka och hämta och å andra sidan kommer livet inte bli sig likt med ett litet barn i hemmet. Att ta ansvar för någon annan person är stort! Däremot växer man in i rollen med tiden. Jag tror det kommer gå alldeles utmärkt för dig/er! Jag håller tummar och tår för att det snart blir er tur. Jag känner inga andra som väntar BB för tillfället, så jag väntar med dig!!

http://www.syskonlangtan.blogspot.com

litenlangtan

21 juni 2011 13:26

Tack! Ja visst är det en omvälvande känsla och väntans vardag är olidlig - men som du säger, snart förändras det som i ett trollslag och inget blir sig likt!
Det är lättare att uthärda när man delar!
Kram

 

Hedda

22 juni 2011 15:50

Kan tänka mig in i känslan av läskighet, även om jag själv inte är där än. Det är ju en jättegrej att få barn efter att man har väntat och längtat så länge. Till slut känns det nästan overkligt att det ska hända. Men nu håller det på att bli verklighet för er. :-)

http://heddasdagbok.wordpress.com

litenlangtan

22 juni 2011 16:07

Så hårt man trängt undan de där tankarna så länge man vart "solo" och så plötsligt har man ca 4 veckor på sig att ställa om till "mamma-mode"... Det känns märkligt - men vi är inte där riktigt än... :-D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...