Jag har lite svårt att få uppslag till tänkvärdheter och klokma...
jag behöver lite hjälp...

Hos Annika såg jag något kul som tydligen 'florerar' i bloggvärlden...
 
Ni bestämmer rubriken på mitt inlägg och jag skriver! Vad säger ni?

Vad vill ni läsa om här? Framtid, nutid, dåtid - vad är du nyfiken på men för lat för att leta efter? Skriv en rubrik (eller flera) i kommentarsfältet så får jag författa ihop en text till den.
Glöm inte länka till din blogg om du vill ha feedback!

Flera exempel finns i Annikas inlägg... kom igeeeen!

Googlade bloggtorka men fick upp de här bedårande kaninerna...

Någonstans någongång läste jag något om att man helst ska se "likadan ut" på bilder man skickar till barnet och när man hämtar. Kläder och frisyr får gärna likna - så att barnet kan känna igen eller relatera till bilderna...

Jag tänker på en sak jag läste i bloggen om två gryn - de undrade självklart över deras dockors klädsel på bilden i albumet de fått på barnhemmet - de kläderna väntade nämligen hemma på att få komma fram - barnen är uppmärksamma på detaljer som vi kanske inte ägnar en tanke åt.

Nu är det så att jag verkligen borde klippa mig. Men så fick jag nån fix idé om att jag skulle göra det när vi fått BB. Men eftersom det verkar dröja så kanske jag ska göra det iaf. Fast jag vill vänta - saken är den att jag har ganska långt hår nu - sparade inför bröllopet för 2 år sen och sen har det bara vuxit vidare. Och eftersom jag inte vet hur jag vill klippa mig så låter jag det bara växa och växa.

Samtidigt har jag fått mycket sämre hårkvalitet. Det är tunnt igen som inför bröllopet då jag hade en väldigt märklig diet.
Jag tycker jag äter ganska varierat men jag har ändå börjat ta tillskott - och det har minskat håravfallet lite granna. Men inte helt. Kort sagt ser håret för jävla risigt ut. Men samtidigt kommer det nytt hår så jag vet inte vad som är i görningen - min kropp har nämligen diverse fixa idéer för sig för att stressa upp mig. Jag tänker på den här smärtan i revbensbåden i sidan. Den som inte visar sig på röntgen, inte går över med medicin och inte försvinner av sig själv. Den som hållt i sig i snart 2 år...
Vad farao kan det vara? Och varför går det fram och tillbaka? Det känns som om håret är lite samma - något slags inre o-frid eller stress utan att vara stressad. Det är väl det hela sammantaget kan jag tänka mig.
Att leva under det här märkliga tillståndet när man är i limbo - vi vet inte alls NÄR det kan tänkas ringa. I fredags hade de ju ett nytt möte men inget samtal idag - ringer de i morgon istället? Eller först om tidigast en vecka... Jag vet inte hur man ska tänka.

Kanske bäst att baa låta bli. Kroppen bråkar med mig iaf - det är ett som är säkert. Revbensbågen fram och tillbaka och håret som växer men ralar av...

Var ska det sluta?

Riktigt dålig hårdag... 

Första helgen i juli avklarad. Tiden går väldigt fort trots att den segar sig fram i adoptionssammanhanden. En tredjedel av sommaren har passerat och två tredjedelar är kvar.

Helgen har bjudit på rabarberpaj med knäcktäcke, massor med kaffe, sjalstickning, tvättstugan, gallring i morotslandet, besök av syster och hennes pojkvän, grillning, bartömning (har druckit upp en bag-in-box mned rött vin - minns INTE när det hände senast!!!) cykelutflykt och kokning av rabarbersaft för första gången.

Grannen frågade igår om vi kunde ta hand om post och slänga lite vatten på blommorna när han sticker på semester i 3 veckor. Skulle vi få BB så hinner vi ändå sköta om allt tills han är tillbaka. Det är helt okej för vi får också låna hans lilla gulliga sportbil med cab och den ska susas omkring i flitigt tänkte jag!

Jag får vara lite observant med bloggen nu en period eftersom min nyfikna men samtidigt helt privata kollega är här lite mer nu.
Honvalde för några år sen att ta sig friheten att läsa mina mest innersta privata tankar då jag mådde som sämst och hon blev gravid.

Jag lovade mig själv där och då att aldrig dela något mer med henne - men eftersom hon är den enda kvinnan jag jobbar med så hade det blev helt ohållbart OM vi inte skulle prata alls. Så jag är som jag är och hon är som hon är...

Nu måste jag jobba...