Jag håller på att läsa "Ditt kompetenta barn" av Jesper Juul och kände igen en sak i boken som UMS berättade om när vi sågs vid något tillfälle. Hennes man hade gått en kurs om fostran och det handlade om ordet "duktig"...

Jesper Juul beskriver en situation där mamman varit borta och under tiden har barnet ritat en teckning. När mamma kommer hem rusar barnet fram och visar vad det gjort...

-"titta mamma, jag har ritat till dig!"

-"Vad duktig du är" svara mamman...

Häri lägger mamman ett värde - barnet ger mamman en gåva och har saknat henne och mamman ger barnet en bedömning.

Snart lär sig barnet spelets regler och säger

-"titta mamma, är jag inte duktig?"
Barnets livsperspektiv har plötsligt ändrats från varande till kunnande...

"Det farliga med att älska sina barn med hjälp av beröm och kritik är det som sker i personlighetsutvecklingen på längre sikt. Resultatet blir att vi på så sätt uppfostrar osjälvständiga, 'utifrån' styrda personligheter. Människor som har låg självkänsla och saknar en inre måttstock att handla efter och som därför ibland förslösar stora delar av sin livsengeri på livslånga försök att vara och handla som omgivningen förväntar sig eller blir extremt självupptagna i sin eviga jakt på bekräftelse..."

I min första relation sökte min kille bekräftelse för allt han gjorde hemma. Vare sig det var något jag bett honom om eller något han nån gång gjort helt spontant. Jag vart rätt utled på att han jämt skulle ha "applåder" för helt vanliga sysslor som jag utförde hela tiden...

Min man gör tvärtom väldigt mycket spontant och jag älskar honom för det. Och det känns ibland som att om jag inte ger honom cred för det så kommer det så sakta dö ut och DET vill jag inte!

Därför är vi nog extrema med ordet duktig...

När vi pratade om det här så kom jag på att jag skulle försöka INTE säga duktig hela tiden... men det är duktigt svårt!

Hur ofta säger du till din man, fru, vän, kollega, mamma, pappa, syter eller bror - hur duktigt det gjort något? Finns det något annat sätt att utycka det du egentligen vill säga?
Snyggt jobbat, god mat, skänt med nystädat, tack för att du tog ut soporna, vilket gott kaffe du fixat till!

Det finns säkerligen så många fler exempel!

Det är verkligen supersvårt att inte anväda ordet... och hela jävla samhället är helt genomsyrat av det - det är duktig hit och duktig dit...

Jag har faktiskt i hela mitt liv varit en duktig flicka - klarat mig bra i skolan, flyttat hemifrån tidigt, försörjt mig själv, inga direkta skulder (förrän vi köpte vårt boende och skulle adoptera) alltid fixat jobb, lagat god mat... ja ni fattar. Men det blir ju nån slags bekräftelseknarkande också... Om jag bjuder på middag och gästen inte genast säger "oh vad gott" så blir jag orolig och misstänksam - var det inte bra? Var det inte gott nog, är jag en dålig kock?"
Om jag kände mig säkrare på mig själv och inte önskade bli bedömd i allt jag gör så skulle mitt liv säkerligen vara trivsammare och mindre bekymmersamt...

Vi kämpar för fullt med att INTE säga ordet vid tillfällen där det lika gärna kan sägas något helt annat - något som betyder mer än att "vara duktig"...

Lika bra att träna in det där redan nu - för det är svårt!

Hur tänker du kring det här med att var "duktig"?

 

greengal

30 juli 2011 22:34

Jag känner verkligen igen mig i det du skriver! Hur jag är som person. Att jag alltid strävat efter att vara den där duktiga flickan som barn och älskar att få beröm och bekräftelse. Det blir ju så lätt att man säger det där ordet när man tycker att ett barn eller sin man har gjort något bra. Svårt det där vad man ska säga istället, det tåls att fundera på!
Intressant inlägg!

http://vantanochlangtan.blogspot.com

 

Hedda

30 juli 2011 23:22

Duktig, ja, vad ska en duktighetsknarkare som jag säga.. ;) Jag hoppas också att detta ska vara ngt mitt barn slipper, duktighetsoket. De tillfällen i min barndom då jag fick positiva kommentarer handlade just om att jag var duktig. Sen har jag fortsatt på det spåret... Som du. ;)

http://heddasdagbok.wordpress.com

 

Cecilia summerar

30 juli 2011 23:25

Vi har hela tiden försökt tänka på det när vi har talat med våra barn - men det är inte lätt. Och ändå säger vi det till varandra maken och jag. Lite ironiskt och medvetna om hur dåligt det är att sätta både den och andra etiketter på sig själv och andra.
Särskilt efter min utmattningsdepression, när första barnet var 3, har det känts viktigt att undvika att ge bekräftelse med ordet DUKTIG. Det var ju duktig-flicka-fällan jag själv hamnade i. Påhejad av barnalängtansmonstren...

Bra att ni reflekterar redan nu! Jag har aldrig läst Juul, men hört föreläsningar inspirerade av hans böcker.

http://www.villhabarn.se/blogg/3395

 

Jenny / Ekopyssel

31 juli 2011 19:50

Jag har tänkt mycket på det där med ordet duktig, och hur man ska kunna undvika det. Jag märker redan nu hur snabbt det kommer i munnen när jag vill uppmuntra lillan på något sätt eller uppmärksamma maken på att hon gjort nåt bra/nytt - att det ska vara så svårt att låta bli! Har funderat på att läsa Juuls böcker och blev lite mer motiverad nu.

http://ekopyssel.blogspot.com

litenlangtan

31 juli 2011 21:11

Visst är det svårt att försöka säga något annat - men det är nog inte dumt att börja öva redan när hon är helt liten...

 

Siri

31 juli 2011 20:59

Det är inte så ofta jag säger det till min man faktiskt... Dock är tack ett mycket bra ord tycker jag.
Till dottern (sonen är så liten ännu) säger jag duktig emellanåt men också "vilka blandade färger du valt i teckningen" eller "tack för din present" eller "vad roligt du har haft" eller så. Jag läste också om det där med duktigheten när dottern var yngre och försöker verkligen tänka på det. Allt måste inte vara perfekt (som en teckning t.ex) men att ha haft roligt när man ritat är ju vitsen med det hela. Sedan kan man ju säga att motivet var roligt eller så. Samma kan gälla när man gungar eller om barnet gungar själv. Inte säga att barnet är modigt eller duktigt för att det gungar högt utan för att hur roligt barnet har det.

http://www.syskonlangtan.blogspot.com

litenlangtan

31 juli 2011 21:10

Precis... Det är nog väldigt lätt att halka ner i fällan och stanna där. Bra att få alternativ till svar så det är enklare att plocka fram dem istället för klassiker "duktig".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...