263 A4 sidor har jag nu räddat från min gamla blogg... Som nu är raderad...

Jag hade funderingar på att försöka rädda alla kommentaer med men jag orkade inte det. Det fanns så få läsare också så näe...

Känner mig matt och ledsen invid märgen... Det har varit en så tung period - barnlösheten lägger verkligen en dämpande matta över allt som är livet.

Ändå jag jag bara sett glimtar av ord och fraer och meningar och rubriker här och där...

Kanske skriver jag ut hela "manuskriptet" och läser igenom vid tillfälle... kanske bra som lektyr på planet mot landet när vi väl får hämta lillo. När barnlösheten för alltid får ett slut...

Kanske orkar jag vid tillfälle omvandla det till en bok? Kanske kan någon i min närhet få läsa det och för första gången förstå hur jävligt livet varit...

Well. Fredag, ledig helg, uppehåll, taccos ikväll! Det finns mycket att se fram emot!

Så här på sommaren visas en massa dynga på TV naturligtvis. Något som äcklar och facinerar på samma gång är programmen om "extrema samlare" som de väljer att kalla det...

Det sjukaste programmet hittills var en äldre kvinna vars yngste son vuxit upp med sin äldre syster. För hans mor samlade på skräp. Jag tror aldrig jag sett ett så snuskigt hem med så mycket skit.
Människan kan inte ha duschat i sitt badrum på flera år. Hon kan inte ha ansvänt diskmaskinen på lika många år eller sovit i sin egen säng...
Flera av rummen var fyllda till bredden med skräp. Det kan ju inte blivit så på något annat sätt an att människan öppnat dörren - kastat in vad det nu vart - och stängt dörren igen.

Under programmet skulle det således städas ur. Ett helt fotbollslag med människor stod med skovlar och syllde soptunna efter soptunna med skräp. Det absolut äckligaste var att de under all bråte och skit hittade inte mindre än 2 helt torra och tillplattade kattskelett...
Katterna hade alltså tillhört familjen, tagit sig in i bråten och blivit fast under någonting.
De vuxna barnen tittade anklagande på mamman och sa:

-Du sa att han sprungit bort...

De kände alltså igen minst en av katterna...
Jag ryser över hela kroppen bara jag tänker på det här.

Nog för att det ibland är lite stökigt men aldrig så här... 

Maken berättade om en artikel i dagens aftonbladet där det påtalas att färre adoptioner av utlandsfödda barn sker till Sverige.
Det talas också om det faktum att antalet SN barn ökar bland de barn som adopteras hit.

Men det talas inte särskilt mycket om varför antalet "friska" barn minskar och varför antalet SN-barn ökar...
Men under tiden som vi varit öppna för adoption har det hela tiden pratats om att att antalet "friska" barn minskar mycket på grund av att medelklassen i givarländerna ökar och inhemska adoptioner ökar. Där får de "friska" och hälsosamma barnen nya föräldrar inom landet och de svårare fallen placeras utomlands i allt större utsträckning - för att dessa barn väljs bort i sina hemländer eller anses för svåra att placera...

I Sverige anses deras hälsa inte särskilt komplicerad eller svårartad och jag funderar över hur vanligt det är med svenska barn som föds utan diverse "fel och brister"... Det är ju öronbarn, allergier mot mjölk, gluten, pälsdjur, ägg, pollen, gräs mm mm... Hjärtfel, diverse åkommor vid för tidig födsel, syn- och hörselfel och autism, down syndrom, cp-skador och mycket mycket mer...

Detta är vardagsmat - det föds i Sverige ca 125 barn per år med Downs syndrom, ca 200 barn per år föds med LKG mot i Kina 50 000 barn per år...

Vi har ett av världens lägsta födelsetal för barn med medfött ryggmärgsbråck läste jag någonstans...
Vi har gott om föda, nästan alla gravida äter folsyra och andra tillskott för att minska riskerna för skador och de alldra flesta kör nolltollerans på tobak och alkohol. Till skillnad från många andra länder.

Jag upprörs över de hemska kommentare som skrivs på aftonbladet och när jag letade efter information och siffror hamnade jag på en sida där Sverigedemokrater diskuterar "import" av barn med skador och medfödda problem... "varför ska vi ta hit de barn som de här länderna själva inte ens vill ha?"

Det förekommer också kommentarer av karaktären att det handlar om barmhärtighet emot de fattiga hjälplösa sjuka barn som lever i slumområden i u-länder.
Visst får adopterade en betydligt bättre standard och vardag med i princip fri tillgång till mat, gratis utbildning och bra sjukvård. MEN det handlar ju inte om det - det är ju inte därför vi köar i nästan ett halvt decenium för att resa halva jorden runt och hämta ett barn till vår familj...

Vi gör ju det för att få ett slut på vårt eget lidande. Vi gör ju det mest för att stilla vårt eget begär efter familj och barn. Vi gör ju det för att vi vill älska en annan individ. För att vi kapabla att älska och ge omsorg om en annans barn såsom vårt eget. INTE för att vi så gärna vill "rädda" ett utsatt barn. Det kommer ju automatiskt - men för oss är det inte huvudskälet.

'Adoption' har alltid funnits. Barnlösa har också alltid funnits och de har förmodligen alltid premierats i byar och samhällen då ett barn förlorat sin biologiska familj.
Tillexempel berättade en god vän om att i hennes släkt hade ett barn i en barnrik familj placerats hos ett barnlöst släktpar av barmhärtighet för alla... de utan barn fick ett barn och de med många barn fick en mun mindre att mätta... Detta skedde under våra föräldras tid - alltså sent 50-tal tidigt 60-tal...

Det är nog omöjligt att säga hur det skulle se ut i Sverige om vi hade hungersnöd, strängare abortlagstiftning eller ett sämre socialt skyddsnät. Det hade nog krävts att många bidrog till att göra livet drägligt för "våra" barn - och kanske fanns det föer barn som for riktigt illa än det fanns villiga föräldrar...

Det skrämmer mig att människor är inskränkta och betraktar dessa barn som bördor för samhället. Om vi som är barnlösa i Sverige idag kunde fått biologiska barn hade vi naturligtvis haft det. Och i många fall förblir de här familjerna enbarnsfamiljer. Långt ifrån alla som vill kan eller har tid att få syskon och bli storfamiljer. Det talas om att 3 och 4 barn innebär en slags status bland barnfamiljer. Visst tror jag att de som adopterar också skulle vilja ha så många barn men det finns inte tid eller pengar till det. Det är för vår del kostsamt att bilda familj - vilket till skillnad från de biologiska barnfamiljerna är helt gratis. Att HA barn kostar däremot lika mycket. Vare sig barnet är adopterat eller biologisk... Med tid menar jag att lagens råmärke 42 år sätter stopp för många att få bli flerbarnsfamiljer - inget annat...

Det finns också forskning som talar för att den tredjedel av barnlängtande par som sjukvården inte kan hjälpa via IVF och inseminationer bildar familj ändå. Genom adoption, donation, styvbarn, nya partners och i vissa fall säkerligen också surrogatmoderskap. De som vill ha barn ser till att det slutligen blir barn - i de allra flesta fall.

Att vara en minoritet och avikande är alltid problematiskt. Men det verkar som att samhället i stort får upp ögonen för barnlöshet som ett växande fenomen och problem. Jag är glad att jag kunnat bidra till att skaffa information om hur barnlösa mår och hur de går vidare med sina önskningar och sin längtan.

Jag hoppas också att många fler människor får kunskap om adoptioners och adopterades villkor. För det skrämmer mig att så många har så mycket att tycka och tänka om adoptioner. De människor man samtalar med är VÄLDIGT dåligt upplysta om HUR det funkar och varför det är som det är och vad som är myter och sägner kring adoptioner.

 

Torsdag - den här veckan har verkligen gått fort - skönt med ledig måndag!

Har i veckan sökt ett måndag - fredag jobb som jag skulle kunna tänka mig. Frågan är om de kan tänka sig mig. Det som stör mig allra mest med att söka jobb är faktiskt att aldrig få svar. Inte ett endaste litet ord om att "nej, vi behöver inte dig". Det är en nackdel med att söka jobb hos rekryteringsfirmor på grund av just det. Du får aldrig tillfälle att ringa direkt till arbetsplatsen...
Nu har jag inte engagerat mig till 100% i att söka nytt jobb heller och kanske kanske skiner det igen på något sätt. Ändå lägger jag energi på att rikta mitt brev mot företaget och ändra mitt cv så det motsvarar det som krävs då det går. men ett måndag - fredagsjobb hade vart gött faktiskt efter alla de här åren inom butik - med helgjobb, tidiga morgonar och sena kvällar...

Igår var vi kulturella - vi var på en liten jazz-spelning i en park där maken känner banjospelaren då de jobbat ihop... Det var mest pensionärer - och så vi - och några knuttar från en MC-klubb i närheten... Man kunde nästan se hur alla pensionärerna blev raka i ryggen när de tjocka läderklädda knuttarna med väst och hästsvans kom travandes med en picnickorg full med öl och slog sig ner under ett träd... Eller ja, några satt men de tjockaste stod kvar - jag tror inte de hade kommit upp om de satt sig ner i gröngräset! :-D
bandet var ett litet roligt och udda inslag i vardagstristessen - de var inte bara jazzmusiker - de var filosofer och hobbyterapeuter också... Mellan låtarna pratades det mycket om tänkvärda ting och ensamhet och hur fort livet snurrar på...

Idag har jag läst första rapporten från S & S's resa till landet. Jag hade bett om bilder och täta uppdateringar och idag ska de få träffa barnhemmets personal och förmodligen få ställa frågor och få veta mer som sin son... Roligt att få se hur hotellrummet ser ut och hur omgivningarna ser ut! Så himla spännande! Synd att vi ligger före dem i tid - jag vill ju veta nu hur allt har gått - som itne ens har hänt än... :-D

Jag börjar fundera över vad vi ska bjuda A & J på i nästa vecka när de kommer och hälsar på oss. De väntar också på barn från samma barnhem och  vi har haft en del kontakt via mail och här i bloggen...
Det ska bli jättespännande att träffa dem - kanske ses vi sen igen i landet! Jag hoppas på det!

I morgon är det fredag = nytt möte på barnhemmet. Kan det vara så att det går lånsammare att översätta handlingar tillbaka till svenska nu när det är så liten personalstyrka på AC?

Många frågetecken att räta ut...

snart 6 månader sen våra handlingar lämnade Sverige...

Jag har en gammal blogg som jag skrivit sen 2008 - den ska stängas ner inför det att jag går hem på mammaledighet. Min privata mail står nämligen angiven där och så länge den bloggen finns tillgänglig kan jag inte flytta över min privata mail på min pysselblogg. Dagens i-landsproblem... :-D

Tur man har lite att göra på jobbet...

Appropå jobbet så var märkliga kollegan på besök idag och jag kände genast hur han "rubbade mina cirklar" - jag blir omedelbart störd. Av hans närvaro...

Att det ska vara så uppenbart att jag inte klarar av honom...

Jag har tankat över en väldig massa bilder idag och tänker bjuda på några här...

På hela taget är jag supernöjd med min nya kamera!

Till och med maken tycker det börjar bli tjatigt att vänta...

Jag kan känna lite dåligt samvete för att jag gör saker som inte har med lillo att göra. Jag har ett klädskåp som ska målas, en barnstol som ska målas, grindar som ska måttanpassas och monteras. Hemmet bör barnsäkras med petskydd i kontakter och upp och bort med saker som inte ska klåfingras på. Samtidigt så känns det hopplöst att vara till tänderna beredd och stå i startblocken och vänta - förgäves...
på samtalet som inte tycks komma...

Tjatigt att svara på frågorna, tjatigt att inte veta när, tjatigt att bara vänta och vänta och vänta...

Tjatigt att skriva om denna väntan...

Jag känner dåligt samvete för att jag läser deckare och inte barn-litteratur... Men ju längre tiden går ju närmare Dagen D kommer vi - men det känns inte så...
Det känns värre och värre för var vecka som går...

En annan sak som jag reagerar över är när kunder kommer in i butiken och deras iPhones ringer - men MIN signal som jag lagt in på AC's nummer! Hela jag hoppar högt - men det är aldrig min telefon som ringer...

Idag har S & S landat i landet och ska bekanta sig med vår stad...
Jag ser med spänning fram emot att läsa deras första inlägg om hur det var att stiga ner från planet och mötas av dofter, avgaser, luften mm...

Jag jobbar på och fantiserar om lediga dagar. Maken har semester och roar sig med träning och jag ska koka sylt ikväll! Kanske hinner jag vårda pysselbloggen med lite nya bilder också ikväll... 

Vad gör du idag? 

  
För att den var så söt!

Allt eftersom vi har skaffat saker till vårt kommande barn har jag bockat av i en lista - skrivit vart vi köpt det och hur mycket det kostat. Mest för skojs skull... Vi har skaffat en hel del saker till sova - säng, madrass, plastad frotté, lakan, täcke, kudde och sängkläder. En nattlampa finns, speldosor och en del gosedjur. Det behövs en bäddmadrass eller två som är lättare att slänga in i tvättmaskinen då det händer olyckor...

Vi har en del till att äta; en matstol som just nu är omålad, kanske skaffar vi en annan stol - det som är praktiskt med denna är ju att den går att dela och användas som pyssel/lekbord. Den har "testkörts" av våra kompisars barn och det har funkat alldeles utmärkt... Så den känns helt ok. Det finns tallrikar, muggar, skedar, haklappar osv...
Det som skulle kunna saknas är ett ordentligt förkläde med ärmar så hela ungen slipper bli kladdig!

Lekutbudet består mest i redan använda saker. Klossar som går att stapla på varandra, lägga i rätt hål i en klosslåda, sätta samman till olika saker, kasta och känna på...
Det finns köksredskap, lite plastdjur och lite bilar och flygplan och sånt... Pussel har jag inte köpt så många än, de enklaste blir kanske för enkla och jag är inte mycket för pussel själv. Memory är bra - ska göra egna också hade jag tänkt... några andra enkla spel har jag också köpt.
Utomhuslekar kan man ju tänka sig att det blir. Spann och spade och några sandformar - samt en plastbalja med hål i för att samla in dessa leksaker finns.  

Böcker har jag köpt - både nya och begagnade. Från pekboksvarianter i tyg och hårdpapp till kapitelböcker för större barns godnattsaga - några böcker hade jag köpt två gånger! :-D

Musik har jag börjat kolla på. För nostalgins skull köpte jag några CD-skivor med låtar jag själv lyssnat på och en Emil-skiva...

Film är ju lätt att fixa - vi har ju nån form av barnkanal på TVn och mycket finns att se på nätet... Det är jag inte orolig för. Dessutom tror jag att vi ska försöka pyssla med annat än att se film...

Kläder har jag ju som sagt MYCKET av redan. Det svåraste att köpa är underkläder och strumpor. Det är helt enkelt så könsbestämt redan vid rätt låga åldrar... läskigt...

Det som vi får komplettera med när vi vet vem är ytterkläder och skor. Regnplagg ska också skaffas - samt allt det där som behövs inför vintern... Mössor, halsduk, vantar och sånt...

För bad och hygien saknar vi en balja - men vi har siktet inställt på en hopvikbar eller uppblåsbar. OM det är ett litet barn. Blir det något större unge så får vi nog fundera på det där med badande... kanske blir det på sommaren, utomhus eller hos kusinen eller mormor?!

Övrig hygien som potta, skötbord - köpeblöjor eller tygblöjor... Ja, det märker vi helt enkelt. Det går inte att förbereda allt allt allt...
Jag tycker ändå att vi lyckats förbereda ganska bra so far...

Du som är erfaren förälder. Vad saknas? Vad har du för tips om ovärderlig barnpryl eller leksak, klädesplagg eller matattiralj som vi borde skaffa innan lillo är här...

För det är nästan bara lillo som saknas oss nu...  

3 lediga dagar är nu över... Vi har hunnit med rätt mycket...

Lördag - vi tog bilen på en utflykt och stannade på alla loppisar på vägen. Vi lyckades hitta några saker vi gillade och fick ta den nya kameran på en riktigt tripp! Fikan var inget vidare - men men man kan inte få allt!

På kvällen grillade vi och käkade ute på däcket och knaprade lite chips på kvällskvisten.

Söndag - först tog vi oss en liten tur för att få på auktion - men den innehöll inget vi ville köpa så besvikna åkte vi förbi the one and only varuhus istället. Där är fikan alltid att lita på! Vi kom hem med lite nya växter bla...
Sen tog maken tag i städning och jag plockade lite kantareller och grejade med tvätten...

Måndag - japp, en tredje ledig dag tillsammans med maken! Den började med att maken kutade 2 mil och jag cyklade brevid... Det var faktiskt mycket jobbigare än jag trott - även om inte farten var så hög för mig hela tiden...
Sen har vi påbörjat det hårda jobbet med att skrapa och måla på huset. Det är sista biten vi gör själva nu och maken ska fixa detta på sin semester. Jag plockade svarta vinbär och krusbär och tog några rabarber också och kokte krusbärskräm, svarta vinbärssaft och sen gjorde jag en "eftersylt" på bären och rabarberna som piffade med lite vaniljstång...

Att äta krusbärskräm med grädde - något jag inte gjort på säkert 25 år kändes märkligt. Så lätt att göra och swish - rakt bakåt i tiden - så smakade det ju när man fick kräm hos mormor och morfat på landet!

Doften av vinbärssaft var också väldigt bekant... Jag har ingen saftmaja så jag får köra handduk i durkslag men det funkar ju det med...
Vi har inte jättemycket bärbuskar på tomten men jag delade systerligt med den granne som visade intresse... På kantarellpromenaden igår fick jag inte fatt i så mycket blåbär heller - det är dåligt med blåbär i år - men kanske att hallonsnåren nere vid sjön ger nåt.
Jag är inte mycket för saft - MEN det är gott till porterstek som vi gör på kalkon ibland! :-D *mums*

Inget samtal i dag heller...
Kort vecka och lite roligheter i helgen - jag ska nog stå ut.
visst har det regnat men inte alls så mycket som vi trott att det skulle göra...