Nu har det hänt... för Kronprinsessan iaf...
Idag bekräftades det att Viktoria är i välsignat tillstånd - leverans i mars...

Så vi får väl hoppasdet håller hela vägen! 

Skitlivet höll i sig igår och när jag kom hem var maken ute och tränade...
Jag brukar uppskatta att komma hem till en man som pysslar om mig när jag är sen - men det har vart dåligt med den varan sen han började träna så jäkla hårt. Så ofta är det tomt hemma och jag lagar middag även de sena veckorna...
Jag bör väl prata med maken om de här sena passen. Jag förstår att han gärna vill träna och gärna med sällskap - men det är inte så himla kul att alltid vara den som ska fixa maten...

Igår gjorde jag salladen och maken sås och grillat... Fair deal...
Jag läste ganska långt innan maten i min superspännande bok iaf. Det är skönt att bara kunna sätta sig och slappa en stund.

När jag satt där och stickade efter maten kände jag att jag måste ta tag i den här gryende känslan av vanmakt och deppighet. Jag brukar gå i skogen när jag mår riktigt dåligt... Det var länge sen jag kände ett sug efter skogen på det sättet - men under de allra värsta perioderna under IVF:erna så gick jag med tårvåta kinder i skogen varje dag... Det var det enda som verkligen stillade min sorg...

Så imorse klev jag upp exta tidig och tog med mig kameran och en bytta för att leta svamp...
Och på exakt samma ställe som jag plockat ganska många litrar kantareller redan i år plockade jag ihop ca 2 liter utan att anstränga mig det minsta. Men det var skönt att få lite skogsluft och höra droppet från träden och fåglarnas kvitter och se de guldgula fuktvåta svamparna stå i myllan och locka på mig...

Det känns bättre idag... Tack vare skogen! Och tack för era peppiga upplyftande kommentarer... Jag uppskattar dem alla!