Gårdagens incident beträffade kunder som skämtar om adoptionen gjorde mig illa till mods. Det finns inget förlåtande med deras beteende. Men jag vet också att gehöret från företaget i den här sitsen skulle vara lika med noll. Jag gör alltså i dagsläget inget.
Jag berättade för äldre kollegan och hans svar var "att jag nog får ta det" säger allt. Hans barns kusiner är adopterade från Korea. Men han är man, han är 50+ och han har aldrig haft svårt att få barn. punkt.

Det skrämmer mig dock att det finns människor som väljer att skämta om det här. Och återigen så tänker jag ett steg längre. Att JAG kan ta det. Men mitt barn hade kanske inte klarat av att bemöta detta.
Och jag vill helst att mitt barn ska slippa möta så trångsynta och hjärtlösa människor. Hedda tar upp tankarna om främlingsfientlighet och hur man bäst rustar sitt barn för rasism och vad vi föräldrar har för ansvar...

Jag tänker återigen på styrkan i att inte vara ensam - att ha andra att prata med om detta. Och där är ni andra som adopterar/adopterat min tröst, mitt stöd - min sol i allt det mörka. Det är otroligt härligt att ha en mailvän som A :-D
Som peppar och delar och stöttar och roar...

Min tyngsta tid som barnlös var helt klart sommaren 2008. Då var det inte många som visste om vad som pågick och det var otroligt jobbigt att vara ensam i det som hände. Även om maken var där mitt i allt så kunde han inte känna samma som jag. Han hade inte sorgen i kroppen på samma sätt. Samtidigt osm han fortfarande kämpade med att må bättre själv. Panikångesten var inte att leka med och han kämpade tappert vidare med sitt.

Nu delar jag med dem som frågar, jag pratar om det som den mest självklara grej och oftast möter man stort intresse men många fördomar och felaktiga antaganden. Det är ju allt från att man får välja kön på barnet till att man "köper barn" och frågor kring varför det tar sån tid...

Det är skönt att inte vara ensam. Det är gott att det finns forum för oss och våra tankar, frågor, glädjeämnen och sorger... För det ÄR tyngst att bära lasset ensam - att någon "hört" eller "läst" ens tankar och funderinar väger så tungt. Tack för att ni vill läsa om det jag skriver!

 

Maja Gräddnos

25 augusti 2011 11:31

Jag tycker att man får välja sina krig så att man orkar med tillvaron men också så att man kan gå rak i ryggen från vissa situationer. Jag bråkar oftast inte om uttrycket "skaffa barn", däremot tar jag alltid debatt om myten att det skulle hjälpa att slappna av.
I ditt fall hade jag definitivt tagit diskussionen, kund eller ej. Förhoppningsvis utan att bli upprörd och gråtig (som jag skulle ha kunnat bli) men för att faktiskt kraftigt visa att detta inte är okej. Samma sak med rasistiska skämt som jag inte tål.
Du, det slog mig just: Kan du inte maila den fantastiska Margareta Ribbing och fråga om det korrekta sättet att bemöta situationen. Jag är säker på att hon skulle ha ett fantastiskt och bitigt svar.

http://majagraddnos.wordpress.com

 

Hedda

25 augusti 2011 14:06

Jag känner igen dina tankar, tycker också det är otroligt skönt att kunna dela via bloggen. Och ibland IRL med dem som jag litar på och som vågar/orkar lyssna.
Kram!

http://heddasdagbok.wordpress.com

 

Ann

25 augusti 2011 21:27

Och det är så skönt att ha dig att dela stora och små tankar med! Det är jag så glad över<3
Kram

 

Kix

28 augusti 2011 22:34

Nä, fy vilka människor och fy så svårt. Att vara i en situation att vänta på ett barn, ett barn som varit så efterlängtat sååå länge och dessutom behöva öronbedövas av mansgrisars onödiga kommentarer. På något vis önskar jag att du hade haft någon fruktansvärd kontring på att deras barn, tex att de inte liknar sin far... har ni verkligen gjort faderskapstest??? Nä, jag vet. Det löser ingenting, men de folk som säger sådana där saker önskar jag fick sig ett litet tjuvnyp tillbaka så att de förstår att de går över gränsen. Kan man göra så? Kram Kix

http://kix.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...