Igår blev en trio komplett som hon själv uttrycker det. Nära ett år senare än deras första möte blev de återigen en trio - en familj...

Jag talar om paret som fick lämna tillbaka sonen på barnhemmet och åka hem till Sverige förra året. Den stora skandal som AC dragits med under året som gått. Jag kan inte turerna, jag vet inte hur de har klarat att gå igenom den här persen, hur de orkat, hur de processat och kämpat för att få återse just den pojken som blvivit utsett till deras son. Men jag beundrar hennes styrka, deras styrka och deras uthållighet och deras mod!

Nu fick de träffas igen igår! Denna stund kan jag bara fantisera om - hur det måste kännas att få ta honom i famn och överösa honom med ett års pussar och kramar!

Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att allt kommer flyta smidigt, gå snabbt och smärtfritt och att denna lilla familj snart får sätta sina fötter på svensk mark och starta sitt familjeliv på hemmaplan!

Det är ju skönt att det blev de tre tillslut! Många gånger har jag tänkt på hur hemskt och galet det har varit för alla inblandade...
Jag är så glad att det goda segrade till sist! Lycka till framöver - jag hoppas att vi kanske ses nångång!