För några veckor sen talade jag med min pappa - jag berättade ju äntligen att jag sen länge lessnat på att vara den enda som överhuvudtaget jobbar på vår relation. Han hade en del bortförklarande åsikter och han sa att han skulle ringa mig.

Det gjorde han inte.

I helgen träffade jag pappa igen - vi har alltså inte pratat alls sedan senast. Vid hemgång kramades vi och pappa sa igen att han ville att vi skulle komma ner på middag.
-Ring och berätta när du vill att vi ska komma sa jag. Vi har inget speciellt för oss i helgen sa jag.
-Jag ringer, sa han...

Imorgon är det fredag igen och ja, nä, han har fortfarande inte ringt...

Det gör mig lite ledsen, men samtidigt är det återigen hans svek som gör mig mest illa.

Min pappa har en dotter. Den dottern har sedan 10-årsåldern splitrad familj och tagit på sig ansvaret att värna om sin familj, både försökt att hålla ihop dem och hålla dem ifrån sig.

För något år sen kom det fram fakta från dåtiden som gjorde mig asförbannad. Det gjorde mig fantastiskt trött över att jag lagt så mycket energi på att behålla relationen till min pappa för han har verkligen inte ansträngt sig alls.

Han gör det uppenbarligen inte nu heller. Det är ju en jättestor omställning från att ens dotter ringer och ber att få hälsa på eller bjuder hem sin pappa med jämna mellanrum - till att inte ringa alls.

Men jag hoppas ju att han ska längta efter mig och förstå och vilja ta sin del av ansvaret för att vi ska fortsätta ha en relation.

Det är lite tungt att tänka att han kanske inte vill. Å andra sidan har han sagt det till mig förut - att han funderat på att bryta med oss, sina barn.
Så det är kanske så dags nu då? Det kanske är enklare än att vara tvungen att ändra på sig?

Å andra sidan satt jag och läste igenom en brevväxling jag haft med min bror för många år sen. Orsaken bakom att vi jämt var i luven på varandra, det uppenbara i att vi båda funderade mycket kring vår relation och resultatet av att vi bestämde oss för att ändra på hur vi var mot varandra och varandras familjer.
Det känns fortfarande i magen när jag träffar dem, brorsan och hans familj. Men det känns gott i magen istället för att vara en kall hård klump där...
:-D

Jag vet ju att förändring kan ske - om man vill det. Men båda måste vilja för att det ska funka.
Jag vet att lillo har en familj som väntar hennom. En farmor, en farfar, en hel del fastrar, några morbröder, en mormor och hennes man. Jag hoppas verkligen att lillos morfar och hans sambo gärna vill finnas där i hennoms liv också!

_______________________________________

Jag har sedan i förmiddags lyssnat på radioprogrammet som den stormiga diskussionen om adoption och föräldraskap, kärlek och biologi handlat om.

Jag måste nog ändå tycka att det sas en hel del vettiga saker där. Däremot har jag svårt att tänka att man adopterar av ideologiska skäl när det ändå bottnar i egosim... :-D
Som jag skrev som svar på en kommentar - man får skifta fokus från VÅRT barn till vårt BARN när man tänker adoption...

_______________________________________ 

Om en vecka packar vi väskan och sover gott en sista natt för att sticka till vår lilla getaway i Europa. Det ska bli så fint! Jag längtar så!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...