litenlangtan

Alla inlägg den 27 september 2011

Av litenlangtan - 27 september 2011 09:21

Ett av flera program om barnlöshet och bland annat adoption startade igår på SVT. Vi såg det i efterhand via datorn och det är bra och nödvändigt att ta upp det här ämnet och lufta det lite. För många är det så tabu och så hysh hysh att man inte talar om det med sina närmaste vänner ens.


För oss var det inget vi pratade särskilt högt om förräns vi misslyckats med två IVFer på raken och det började gå upp för mig att det här - det kan bli R I K T I G T svårt och ta lång tid. Det är kanske lika bra att ställa sig i adoptionskö och inför planerna för vårt bröllop började jag berätta för vänner och familj. Anledningen till att jag inte gjort det innan var mest för att vi också ville komma med en glädjande nyhet. Att vi väntade barn.


Men det blev ju inte riktigt så...


Denna mening upprepas ganska många gånger i programmet. Det blir inte som man tänkt dig det. Det blir inte som vi trott. Att vi skyddar oss från tidiga tonår - mot det 'värsta tänkbara' - att bli med barn - för att sen kämpa med kropp och själ för att uppnå precis just det som vi skyddat oss ifrån så länge... Ironi på hög nivå!


Jag kände med paret som satt i sitt kök och i sitt vardagsrum och berättade att de varit så ledsna för precis allt. Gråtit och vart arg och ledsen om vartannat. Men inte nu...
Nu såg det mest håglösa och trötta ut. Jag led med dem och kände att vi har också varit där. Men se det vände ju. Inte med en gång då vi stängt dörren till IVF men jag tackar min kloka man som raskt anmälde oss till adoptionscentrum i juli 2008. Månaden efter att vi fatalt misslyckats med IVF 2. Trots att jag inte riktigt fattade vad adoption innebar och att vi faktiskt skulle hamna där till slut.


Jag kan förstå att det kan uppfattas som att adoption är ett sistahandsval - men det känns verkligen inte så nu. Det är ju ett beslut som fått mogna fram och eftersom vi var fast beslutade att bli en familj på ena eller andra sättet så ÄR adoption det sätt som vår familj kom till på. Det är ju också det enda sätt som vi kan få barn på så när de andra "vanliga" sätten inte funkade så fick vi prova på det som faktiskt ger oss ett barn. Den enda sätt som vi kan få barn på.


Idag tänkte jag lite sorgset på att det kanske bara blir en liten knodd i vår familj. Jag har fortfarande några år kvar till åldersstoppet - MEN - det är en lång resa till barn och det är en DYR resa till barn.
Det finns fördelar med att vara ensambarn men jag har nog alltid sett det som att vi skulle ha flera barn. Sen får vi se vad som händer och hur ekonomin ser ut framöver...


Jag undrar om några av mina fertila vänner och bekanta såg programmet igår - om de kommer se några av de program som handlar om barnlöshet och adoption - om de intresserar sig för att förstå hur svårt det varit för oss?
Om vi som förlorat vänner genom den här soppan kan få lite upprättelse genom de här programmen. Om någon sätter kvällstet i halsen då de förstår vilken tuff resa vi gått igenom.


Jag tänker på brevet jag fick i förra veckan - hur det värmde mig. Å andra sidan så är det nu så att de själva haft stora problem med att behålla det barn de lätt blivit gravida med. De har själva gått igenom en hel del med undersäkningar, utredningar, sjukhusbesök, nojjor och våndor. ÄR det enda sättet att själv förstå?


Vi har ett par som vi umgås med som först efter en äggledarspolning lyckades på egen hand. Jag vet att de inte skyddar sig idag för att kanske kunna få ett syskon till sin dotter. Men det kanske ska mer till för att det ska funka ännu en gång. Trots att de snuddat vid våra bekymmer så har de ändå svårt att vissa saker sårar.

Blivande modern med två tickande hjärtan vet också mer vad vi gått igenom - men vi når inte varandra när vi ses öga mot öga. Det är först med ord och bokstäver som vi kan kommunicera...


OM jag orkar så ska jag fortsätta titta på dessa program. Det berör mig och det känns på olika ställen i kroppen. Det som är skönast är att jag lämnat det såriga tragiska IVF-helvettet bakom mig för gott och att jag aldrig kommer återvända dit. Nu väntar en livsresa och ett fantastisk första möte med vårt barn...


Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5
6 7 8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20 21 22 23
24
25
26 27 28 29
30
<<< September 2011 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Ovido - Quiz & Flashcards