Ikväll har vi sett andra avsnittet av "barn till varje pris"... Jag är stolt och glad över att vi har många regnbågsfamiljer i Sverige - hurra för dem. De vill ha barn och självklart ska de ha det - att människor sen är så insnöade på de biologiska kopplingarna om vem som är mamma eller pappa till vilket barn... Samtidigt som 5-10% av alla barn i Sverige och många andra länder inte har den pappa de tror sig ha...

Det är många intressanta inslag - det som gör mig glad är absolut regnbågsfamiljen - men surrogatmödraskapet i Indien gör mig beklämd. Det är nog det som är mest kontroversiellt - det är ett affärsavtal som är ingånget och en "bebisfabrik" i ett land där många är väldigt fattiga...

Det pratades också om ett antagande att adoptivbarnen matchas med de blivande papporna för att de lättare ska acceptera barnet. "Mammorna köper ju vad som helst" sa den luttrade 3-barnsmamman med ett skratt...
-Där har vi anledningen till vår långa väntan sa jag till mannen - de har svårt att hitta ett barn som ser ut som du...
Jag ser fram emot övriga avsnitt i serien - men jag kommer kanske inte se dem direkt på TV utan ser dem i efterhand på SVT play...

En liten glimt av en pojke jag träffat fick mig också på gott humör!

Kvällen har vart bra på många sätt. Jag bestämde mig på hemvägen från jobbet för att skaffa mig något helt jävla onödigt till mig själv - maken får betala... :-D Och det gör han nog så gärna! Sen insåg jag att det var dax att börja beta av tvättberget efter helgen. Trots att vi inte hade så mycket packning med oss så var det klädbyte flera gånger om dagen - det var så sjukt varmt där!
Löksoppa med LCHF-bröd till middag. Bra snack med maken innan maten. Han känner sig precis lika uppgivet som jag och visst har vi stöd av varandra men ibland tryter orden. Allt som handlar om väntan och längtan har redan sagts... Allt som handlar om förväntningar och besvikelser är redan upplevt.

Jag har svårt att vara positiv - det ÄR tungt att befinna sig i den här situationen. Vi har själva kunnat läsa viss statistik i det forum vi tillhör. Där verkar det som om familjer sällan behöver vänta så länge alls. De personer som själva skrivit i det formulär på forumet har väntat allt emellan 1 och 11-12 månader. Jag gjorde i våras en sammanställning och fick ihop det till en genomsnittsväntan på ca 3-4 månader.
Även om AC säger att man bör räkna med 6-18 månaders väntan. Någon jag talat med på AC säger "räkna med att vara hemma med barn inom 1 år" - någon säger "räkna med att vänta på barn 1 år"... Vem ska man tro på?
Att hela tiden ställa om sina förväntningar är inget nytt i barnlängtansland. Det har vi ju gjort hela tiden. Först var det ju biologiska barn med en normal graviditet som var normen och det förväntade. Sen var det ju hjälp med IVF som skulle "fixa biffen" - det var ju förväntningen då... Att NU skulle det gå fort...
Men icke...
Sen var det ju adoptionen - vi kom ju inte igång som vi förväntat oss och sen blev det inte klart när vi förväntade oss och sen kom vi ju faktiskt fram i kön redan tidigare än vi förväntat oss. Det är enda tillfället där det gått fortare än vi förväntat oss...
När det gäller väntan har vi ju hela tiden haft förväntningar och förhoppningar men fått ställa om. Jag vet inte om det är det som är det allra jobbigaste... Att ens förväntningar aldrig infrias - för så länge inget händer känns det som att det ALDRIG blir...

Imorgon ska jag maila vår kontakt igen för vi har pratat om julen. Kanske gör vi så att vi åker till makens familj ändå. OM vi nu ändå ska vara hemma så kan vi kanske åka upp - det blir så himla långt emellan gångerna då det skiljer nästan 100 mil emellan oss. Jag förstår att han saknar sin familj och de gamla som kanske inte finns kvar så länge till. Dröjer lillo länge till så kanske det inte ens blir ett besök till sommaren - då har det gått två år sen vi sist sågs...
DET är på tok för länge...
Men ska vi resa upp i jul så måste vi boka biljetter och det måste göras snarast...

Funderingarna är många - det är många OM nu och det är tjatigt att rapa samma svar hela tiden - Nej, vi vet inget, vi har inget hört, nej inga nyheter...
Siktet inställt på 2012 istället - jag måste försöka hitta något igen att fördriva tiden med...

Tack och lov inga fler barnkalas att bli bjuden på i år tror jag...
Däremot fick vi inbjudan till en fest nu på lördag - det ska bli kul!

 

nanashi

5 oktober 2011 09:33

Skönt att ni hade det bra under er utlandshelg.

Jag vet inte vad som gör det, men jag är inte speciellt förtjust i SVTs program. Trots det fortsätter jag att titta på det :-) Jag har större förväntningar och hopp inför TV3s program imorgon.

litenlangtan

5 oktober 2011 09:52

Det känns inte som programmet är en källa till fakta - mer en spegling av hur det kan se ut för olika familjer och hur de blivit till. Sen är det ju så att jag känner en som är med i programserien så jag måste se alla avsnitt för att inte missa något! :-D
Jag har inte hunnit sätta mig in i 3:ans program men det går väl också att se i efterhand?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...