Mötte upp maken efter jobbet och fick hans signatur på ett sista papper och sen köpte vi frimärken på 7/11 och skulle lägga brevet på lådan utanför. Då stod en brevbärare där så jag fick springa fram och lägga i brevet i säcken! Puh!

Sen tog vi en kaffe på en italiensk kaffebar och pustade ut. Nu har vi gjort det vi kan den här gången! Hoppas att polisens utdrag är på väg till AC också så de kan apostilleras och skickas innan veckan är slut!

Sen gjorde vi en liten shoppingrunda. En snutte och en skallra köptes till lilla sonen.

Det känns helt galet att alla leksaker jag köpt kommer förbli o-lekta ett bra tag till!

Sen köpte jag en kjol och en top till dagen D - jag måste ju se representabel när jag tar emot min son! Tänk er - det är inte alla som kan vara chica när de får barn. De flesta spricker, blöder, bajsar på sig, gråter och är arga på sin omgivning, eller tillockmed är helt utslagna! Jag kommer vara mitt allra bästa och välkläddaste jag med ett stort stort leende!

Sen var vi på Clas Ohlson och köpte en resebrandvarnare. Det känns som en bra investering! Efter det tog jag en sväng på Åhlens och köpte ett par små byxor och 2 par strumpor... Det känns som att jag måste vänta med att handla kläder och grejer - UMS har plockat fram det hennes son har haft och lovat komma och lämna det till oss. Där finns nog det mesta man kan behöva! Det ska bli kul att spana in!

Vemodigt på spanskan idag... Det är ju bara nån mer gång som jag kan vara med... Och gången efter nästa är det prov. Jag måste vara galen som VILL ha prov?

På fredag ska jag hämta ett ihopfällbart skötbord och på lördag ska vi kolla på den vagn vi vill ha! Där ingick en skötväska, åkpåse och ett vindskydd också samt hjulskydd. En ihopvikbar badbalja ska skaffas och jag har budat på en på Tradera - hoppas jag får den! Det är de största sakerna som är kvar. En bilstol får min mamma leta efter när vi är borta tänker jag. Nu är jag trött - det har varit en händelserik dag och jag har jobbat hårt!

Inatt har mamman sovit en hel natt - så hima skönt. Men jag vaknade till en regnstorm som hette duga. Påpaltat med regnställ och mössa med skärm plaskade jag iväg till jobbet i kolmörkret strax innan 6...

Men det är okej - det är bara några veckor till - sen är det dags att bege sig till andra sidan jorden och möta lillo!

Igår var det "barn till varje pris" igen... Nu när spelplanen ritats om lite så blir programmen annorlunda... Det handlade om adoption och jag känner igen alla känslorna av ovisshet och utanförskap. Camilla är bra med orden!

De har dessutom fått två finfina ungar! :-D Och prövat och prövats på så många olika sätt... Deras beslutsamhet om att bli fler och det genom adoption är stark och sann!

Det är givetvis sjukt svårt att beskriva HUR det känns och vad som hela tiden bubblar i skallen - när ska jag få barn. Vad gör vi om det inte blir några... Hur lång tid ska man hålla på. Man vill inte vara bitter men ALLA ANDRA FÅR JU! jag tycker inte de går på djupet med det utanförskap som finns. Den sorg och den oro för framtiden som man bär med sig under så lång tid...

Programmen nosar på känslorna, tankarna och de brottningsmatcher som utspelas inne i alla oss barnlösa människor. Men jag tyckte att singeltjejen hade en sån bra beskrivning. Landet Narnia - det är där vi bor och det är bara de som varit där som förstår...
Jag vet att jag var så jävla upprörd över en vän som sagt något idiotisk och jag gick till en samtalsterapeut och skulle prata om min ilska och aversion mot gravida... För det var så det kändes då...
Hon frågade om alla i min omgivning 'måste förstå mig' - jag har grubblat som fan på det där...

Om jag är öppen med vad som drabbat mig så ja, jag tycker att man måste förstå att man inte slänger ur sig vad som helst. Att man frågar eller säger - 'jag vet inte vad jag ska säga' - istället för att vara tyst och låtsas som det inte finns. Min man är lite mer blyg än vad jag är men han säger samma sak. Om man berättar så är det skönare att den andre säger 'jag vet inte vad jag ska säga' än att man möts av en intetsägande tystnad...

Men jag pratar hellre om det än är tyst... det borde de flesta veta vid det här laget... :-D

Nu är vi barnlösa i ngåra veckor till - det är helt galet egentligen... 

I fredags blev jag dock behandlad som vilken mamma som helst när jag träffade min kompis med den jämnåriga dottern. Vi gick i klädaffärer i jakt på något fint till lillo.

-Var brukar du köpa dina haklappar, frågar hon plötsligt...

Brukar???  Haha, jag brukar inte köpa haklappar - men det värde att jag plötsligt sågs som en mamma i någons ögon...
Men jag insåg att dessa frågor kommer komma helt spontant snart.

I kväll går jag på spanskan - kanske sista lektionen - och så ska vi köpa en resebrandvarnare och eventuellt sånna där "vakum-påsar" som man packar kläder i... Nån som har erfarenhet av dem?

Bra? Dåliga?