Ett mycket kraftigt oväder bröt ut i går eftermiddag – det regnade ihärdigt i flera timmar och det blandades med starka blixtar och väldiga åskknallar. Plötsligt ändrade ovädret karaktär och när jag öppnade dörren studsade det in små hagel på heltäckningsmattan.
Det hjälpte faktiskt inte att stänga dörren då det är en springa mellan dörren och golvet och det studsade in en hel massa små iskorn under dörren så jag fick lägga en handduk där för att stänga ute det värsta…
Nån timme senare regnade det fortfarande när det var dags för mat. Vi och våra grannar familjen G skulle sitta ute i ”hallen” men det regnade in så vi fick sitta inne i det andra rummet och äta för familjen som var bokad till det bordet hade inte dykt upp än.

Vi serverades fisk medans de andra fick nåt kött med sås och potatis. Det var jättegott och jag är faktiskt imponerad av maten hittentills…

Efter maten satt vi en stund med familjen G och småpratade – de har så bestämt sig för att de SKA hem innan jul.
Vi försöker ta det hela med ro. Vi kommer hem när vi kommer hem. Förhoppningsvis snabbar de på hemresan genom att jobba undan i domstolarna men det vet man ju inte…
Huvudsaken är att vi får vara med vår son!

Idag är det nån slags helgdag – i vårt land (och många andra) har man alltid en ”röd” dag på måndagen efter om helgdagen infaller på lördag eller söndag.
Så eventuellt kan det vara så att trafiken är avstäng även idag och att marknaden håller öppet idag med. Då kan det tänkas att vi åker dit idag igen eftersom vi inte hann se klart allt igår.

I övrigt har vi några viktiga saker på schemat idag; strykning av en skjorta. Kokning av 3 stycken nappflaskor och 2 nappar. Bädda spjälsängen med plastad frotté och se till så det finns varmt vatten i termosen när vi kommer tillbaka efter barnhemsbesöket på tisdag.

Vår kontakt ringde igår på eftermiddagen och pratade lite – hon frågade om vi fått sova något och jodå – jag sover – men jag tycks klara mig utmärkt med 6 timmar. För kl 4 vaknade jag idag och har vart vaken sen dess…
Tyvärr är nätet nere – förmodligen på grund av ovädret igår men det borde väl få att få ordning på snabbt…

När jag tänker på att om ett dygn sitter jag här och ska möta min son om bara några timmar. Det kommer vara det mest betydelsefulla ögonblick i hela mitt liv. Kommer nerverna att hålla ihop? Jag var nervös innan vi reste – men sen har allt känts bara bra. Det har vart skönt att få landa lite i livet här innan vi får ta emot honom. Men jag kan inte påstå att jag känner nån nervositet – mer en upprymdhet och en spänd förväntan. HUR kommer han se ut, kommer vi känna igen honom från fotot? Hur känns tyngden av honom i famnen? Hur mjukt är hans hår och vad doftar han? Har han mjuka veck i nacken och på låren? Är han perfekt ut i minsta fingernagel?
Imorgon vet jag. Det är en otrolig lättnad att den här dagen snart snart är kommen…