litenlangtan

Direktlänk till inlägg 26 november 2011

Som förväntat

Av litenlangtan - 26 november 2011 13:13

Igår chattade jag med grannen på FB och hon berättade att de skulle ha pysselverkstad i tvättstugan och fixa riktigt mysigt och att jag hade gillat det. Sen frågade hon om det var som jag förväntat mig med barn.


Större delen av all den här väntanstiden och längtanstiden har jag inte vågat tänka längre än till att det skulle kunna "ta sig" och bli en graviditet. Jag har knappt vågat fantisera, fundera och föreställa mig hur något skulle vara - och när det sen blev adoption så har man ju ännu svårare att relatera till fantasier och förväntningar - vi har ju inte vetet något om vem det var vi väntat på.
Jag tänker att de som väntar på att barnet ska komma ut ur magen vet ju ungefär hur stort och ungefär hur långt barnet är och ungefär hur hjälplöst litet och ynkligt det ska vara. Vi har ju verkligen inte haft någon koll alls på hur gammalt, hur stort, vilket kön eller färdigheter eller språk eller något...


Att det var en liten bebis vi fick var absolut inte förväntat. Så var vi så otroligt lyckligt lottade att vi får vara med om alla de framsteg han kommer att göra. Hans enda språk kommer bli vårt, vi kommer lära honom hur mat smakar och hur lekar leks och sånger sjungs... Självklart måste vi ta hänsyn till att han har en bakgrund som vi vet ganska lite om hur han upplevt den. Det verkar dock som att hans fosterfamilj verkligen älskat honom och skämt bort honom ganska mycket. Det ger oss en bra grund att bygga vidare på. Han har förmodligen bara varit på barnhemmet den enda gången då vi fick ta emot honom. Vi kommer också göra ett återbesök där framöver då vi lämnar gåvor till barnhemmet och de kommer berätta mer om den verksamhet som bedrivs där.


På de här få veckorna som vi haft honom har har redan lärt sig massor med saker. Han sitter ganska bra men behöver mer "bålträning" för att bli stadig! Han vänder sig från rygg till mage utan problem och snart kommer han med lika stor lätthet vända sig tillbaka till rygg.
Han ville inte alls stödja på fötterna men nu kan han stå korta stunder och börjar hoppa lite när han står upp... Allt detta är förväntade framsteg och förväntad utveckling.
Men hur det faktiskt är att leva 24/7 med en liten bebis - det går inte att fantisera sig fram till. Om man inte hänger väldigt mycket med vänner som har små barn.
Jag kan säga att jag hittentills är väldigt glad att vi är två om ansvaret för honom. Att vi kan lämna över till den andre och gå åt sidan när det blir tungt. Att man kan få vara ensam på toaletten, duscha i lugn och ro, gå en vända på stranden eller ligga inne själv medans den andre går med vagnen.


Och alla de fantastiska sakerna vi får uppleva tillsamans. Att han ler mot oss varje gång han vaknar. Att han följer mig med blicken och skrattar åt mitt pladder och mina sånger. Att han verkar tillfreds med vår omsorg. Att han roas av vår uppenbarelse när vi leker tittut...
Att han låter sig skötas och handskas med av oss... Vi är ju främlingar för honom och nu håller vi på att lära känna varandra...


Det känns som om vi lär oss hans signaler mer och mer och det går framåt i våra lekar och våra antaganden om vad han behöver just nu.


Igår överraskade han oss med att vakna mitt under middagen - som han annars sover sig igenom med pyjamasen på under en filt i vagnen. Men vi fick sitta kvar och äta klart innan han blev såpass vaken och med så vi gick hem och försökte lägga honom hemma istället.


Dagen som idag är en ganska lugn inomhusdag. Vi ligger på sängen och gymmar lite. Han har upptäckt sig själv i spegeln och det var väldigt roligt att se vad den där spralliga bebisen höll på med inne i spegeln.
Vi har närmare en vecka kvar i sol och värme och vi lär oss mer varje dag om detta fantastiska barn som vi får förmånen att lära känna!

 
 
Nelle

Nelle

26 november 2011 18:45

Tänk att ni är där nu. Att det blev ett litet barn och att ni kommer att få vara med om alla hans framsteg. Skönt att veta att han verkar ha haft det bra hos sin fosterfamilj dessutom.
Kram!

http://neverletmego-nelle.blogspot.com

 
Ingen bild

Hedda

26 november 2011 19:45

Det låter underbart!

 
Kix

Kix

26 november 2011 21:44

Jag längtar varenda gång efter en uppdatering från dig och varje gång jag läser så blir jag så tårfylld. Om det nu är en biverkning av medicingerna inför nästa IVF, eller om det beror på att er resa berör så mycket och hjärtat som fullkomligt slukas upp av de ni får vara med om... eller så är det en kombination. Hur som, jag längtar att få läsa.

Kram Kix

http://kix.bloggplatsen.se

litenlangtan

26 november 2011 23:09

Kix - har du inte inloggning till den andra bloggen och följer oss där?

Här blir det iofs mer privat och kanske inte lika ofta iofs...

 
Kix

Kix

27 november 2011 15:48

Jag har adressen, men inte någon inloggning till den... Kix

http://kix.bloggplatsen.se

litenlangtan

27 november 2011 17:14

Jag fixar!

 
Ingen bild

Mikaela

27 november 2011 21:23

Hej på er! Jag kan bara hålla med om att man inte tillåter sig att tänka längre än till hämtresan eftersom man inte vet vad man skall vänta sig! Tungt med åratal med denna eviga ovisshet och väntan, skulle vara så skönt att få ett avslut och kunna gå vidare. Vi väntar barn från Colombia. Har du en blogg till, kanske den bara är för era närmaste? Jag tycker det verkar gå jätte bra för er, när man tänker framåt kan jag tycka att själva resan verkar skrämmande, hur skall man klara detta med allt som det innebär...Stor hjälp att få läsa din blogg, du tar upp precis såna saker som jag funderar mycket på. Ha det så bra!

litenlangtan

28 november 2011 21:12

Hej Mikaela - om du lämnar din mailadress i en kommentar så kan jag skicka ett privat meddelande till dig. Du behöver bara skriva vem du är och din adress. Jag kommer inte publicera den på bloggen.

 
TeachMom

TeachMom

27 november 2011 23:53

Underbart att läsa om er! Kul att få fortsätta höra om resan.

http://varforintejagocksa.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av litenlangtan - 13 januari 2017 14:33

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Av litenlangtan - 2 maj 2016 07:15

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Av litenlangtan - 1 maj 2016 21:56

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Av litenlangtan - 23 april 2016 06:25

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Av litenlangtan - 31 mars 2016 15:32

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3
4
5 6
7 8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
<<< November 2011 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skapa flashcards