Två märkliga saker: kompisar med jämngamla barn som utvecklas snabbare skapar nån slags oro/avundsjuka/tanke om att något är fel på sonen...

MEN alla barn utvecklas på sitt sätt i sin tid - glöm inte det...

Sonen har en låg tålamodströskel och blir lätt arg/ledsen/irriterad men lika snabbt glad igen när man avleder/hjälper/vad-det-nu-gäller...

Slås av att vi är två med samma problem i hushållet - hur ska det gå i framtiden när vi båda vill ha resultat snabbt - förmodligen helt motsatta varandras?!