Jag tänker på min sons biomamma - och tror att hon tänker på honom också så nära hans första födelsedag.

Jag tittar på bilder från de allra första dagarna och jämför med nu, så mycket har förändrats. Hans kropp, hans ansikte, hans hår, hans vikt. Hela han! Men ögonen och munnen är densamma - och hans milda sätt.

Liten och sjuk har han varit några dagar, enda stället som han kan somna på är på mitt bröst. och det värmer både min kropp och mitt hjärta - att det är hos mig han finner trygghet och närhet när han känner sig sjuk och behöver tröst.
Tänk vilken lycka att just vi fick bli hans föräldrar! Tänk hur fantastiskt det är att vi ska få vara med honom år efter år. Att vi ska få se honom växa upp och bli en ståtlig unga man...
Lycka - det är det enda jag kan säga...

Hans första födelsedag blir något alldeles särskilt såklart! Tänk att vi ska få fixa ett barnkalas - med fiskdamm och tårta! Och självklart kommer jag sända hans biomamma en alldeles särskild varm tanke!