En jobbig grej under tiden vi väntade på sonen var ju hemutredningen. De som är nya läsare och vill läsa in sig kan kolla 2010-03 tom 2010-09 i arkivet - vi pratade om att byta hemutredare men vågade inte - man är sårbar och i underläge som det är och vem vet hur nästa person skulle bli... Hur som helst var vi glada när det äntligen var över och ett smolk i vår glädjebägare när vi väl fick BB var ju att vi måste söka upp henne och få soc godkännande för att kunna gå vidare.

Hon skulle resa bort under vintern och det lät nästan som om hon var lika lättad som jag när vi konstaterade att jag skulle ringa nån annan när vi kom hem. Den person vi fick träffa var hur bra som helst men är tyvärr inte kvar. Och jag vill inte träffa henne på nytt om jag kan välja så inför vår nästa återrapport som ska ske efter sommaren ville jag vara ute i god tid och boka in ett möte redan nu. Kanske är det slumpen - eller ödet, som gjorde att jag fick prata med killen som ville jag skulle ringa chefen direkt.

Hon ringde upp mig idag och frågade då vem som gjort hemutredningen och jag svarade sanningsenligt.

- Jamen då kan vi ju boka in nästa möte med henne då, sa chefen.

- Jag skulle helst träffa någon annan, sa jag dröjande...

Nu ändrades tonfallet och chefen på soc blev nyfiken:

- Jasså? Hur kommer det sig då? frågade hon.

- Vi klickade väl inte helt enkelt, sa jag...

- Var det något särskilt som gjorde att det inte klickade? fortsatte hon.

- hon rörde ihop datumen så allt blev försenat, utredningen var väldigt dåligt skriven, vi fick komplettera mycket själva och vi fick ett dåligt bemötande sa jag - men jag vill inte på något sätt att det ska komma fram att JAG har berättat detta bad jag.

- Det var väldigt tråkigt att höra men också bra att jag fick reda på detta, sa chefen och lovade att vi skulle få träffa en annan person efter sommaren.

Jag sa att om hon ville höra mer om hur vi upplevt hemutredningen får hon gärna kontakta mig igen - när hon var tillbaka efter sin ledighet. Nu är det ju över två år sen vi gjorde vår hemutredning och jag vet ju att andra inte uppfattat henne på samma sätt som vi. Men på ett sätt är det skönt att vi nu faktiskt kan berätta för hennes chef utan att äventyra adoptionen...

Nu i efterhand vet jag ju vem det var hon blandade ihop oss med under hemutredningens gång. Och det stör mig ännu mer att vi fick en "halvfärdig" utredning som kändes mer som ett utkast än en färdig text när hon hela tiden hade en komplett utredning klar i sina arkiv då de andra blev helt klara lite före oss.
Med andra ord hade hon kunnat få med alla bitarna redan i första utkastet och vi hade inte behövt koomplettera med 3 A4 sidor inför själva uppstarten till landet.

Well. Jag tror jag har minimerat våra risker att behöva återse henne iaf. Sen kan det säkerligen bli så att om det blir ett samtal mellan henne och hennes chef så kanske det går att avslöja vem som "klagat" men det får vara så då...

Det kändes skönt att faktiskt få möjlighet att framföra våra tankar om än något hastigt.

Nu är det natten och dax att sova lite. Imorgon drar vi på inflyttningsfest...