Vad kan jag säga - jag är lyckligt lottad som har en sån fantastisk partner som jag har!
Han var absolut inte någon jag trodde mig leta efter förrän jag fick syn på honom! Men när jag väl träffade honom förstod jag att jag inte skulle kunna släppa taget om honom. Han var för bra för att klanta till det.

Jag älskar honom för hans ödmjukhet, nyfikenhet och för att han är den snällaste jag någonsin träffat!
Dessutom är han en fantastisk pappa!

Hm, jag har vart särdeles dålig på att önska mig saker i år... Det kanske beror på att jag inte sätter mig själv främst alls längre.

Jag kom däremot på en sak jag glömt att önska mig och hoppas någon tänk på det ändå...
Jag har haft tidningen "Vi föräldrar" under året - det var en bra julklapp vi fick förra året nämligen...
och den hade jag gärna haft kommande år också. Inte för att jag tror jag kommer ha tid att l ä s a den men det är ändå alltid något bra och smart man snappar upp eller får tips om. Då och då kan man få känna igen sig och tänka - fan vad skönt det är inte bara jag...

Sen kom jag på en sak till jag skulle behöva - en riktigt bra resväska.

Å andra sidan har jag en födelsedag rätt tidigt nästa år... :-D

I övrigt hoppas jag på en lugn, fin jul med makens familj. Tror att sonen kommer gå i spinn med hundar, gran, paket och folk - men snörena kommer kanske vara roligast på paketen i år med...

Ibland kan vänner bo aldrig så nära men ändå för långt bort.

Men just den här vännen bor på andra sidan jorden och vi har egentligen bara setts ett par gånger. Men vi har mailat en hel del och lite mer nu på sista tiden.
Hon är klok och smart och snäll.
Hon ställer upp och hjälper till och lägger mycket tid på att svara på en hel del frågor jag har haft. Hon tänker på de små sakerna som gör att det känns lätt att se framåt när det är lite motigt.

Jag önskar att hon bodde närmare och att det vore enklare att kunna ses på riktigt - men om allt går som det ska så ska vi faktiskt träffas inom ett inte allt för lång framtid.

Eventuellt flyttar hon närmare med sin familj snart och jag håller alla tummar och tår för att det faktiskt blir så!

ISLAND!

För många herrans år sen planerade jag bröllopsresa till just Island. Jag hade ringen utsedd, kläderna, blommorna... ja det var bara mannen som saknades... hehe

Sen träffade jag maken och han var med på resmålet, ringen "fick stå modell" och klänningen blev en helt annan.
Och när vi väl gifte oss så blev också resmålet ett helt annat - men väldigt väldigt bra!

Därför har jag Island kvar - och dit SKA jag åka det bara är så... Nångång!

Barnet har sovit gott och vi föräldrar också. Vi har egentligen inget planerat och gott om tid att äta långfrukost. Vi lyssnar på radion, dricker hemgjord latte och äter äggröra och goda mackor. Avslutar med lite frukt!

Sen packar vi en matsäck med goda grejer för en bra utflykt; pannkakor, frukt som vattenmelon och jordgubbar, goda matiga mackor med brieost och oliver, avocadoguck och något gott kallt att dricka!

Sen tar vi oss till stranden, badar och leker i vattnet och har det gott i solen som är lagom varm just idag.

Efter några timmar tar vi oss hem igen och äter en god grillmiddag och njuter av eftermiddagssolen. Sonen somnar gott och jag och maken sitter länge i kvällssolen och pratar och smuttar på lite bubbel eller gott rödvin...

Vi har haft en skön dag tillsammans och gjort något roligt och avkopplande hela familjen!

Sen jag lärde mig prata slutade jag inte göra det och babblade, sjöng och underhöll vart jag kom som liten.

Jag gillade att bestämma vad och hur vi skulle leka på gården där jag våxte upp. Höghus jämte "låghus" och en stor gård emmelan där ALLA ungar i ALLA åldrar lekte med varandra.

Jag och brorsan slogs som hund och katt när vi belv lite äldre men som riktigt små tror jag det funkade bra...

I skolan hade jasg lätt för mig men pratade mycket även där. Min bänk stod framme jämte katedern och jag ställde frågor rakt ut till läraren trots att det stod en hel hög med ungar i kö för att få hjälp.

När jag blev ännu äldre fick jag inte sitta jämte min bästis för jag var snabbt klar och sen började jag prata med henne - och störde henne eftersom hon behövde mer tid på sig...

Som vuxen har jag lärt mig att låta andra prata och ta plats. Att lyssna på de tystlåtna som har smarta saker att säga men oftast inte blir hörda för att vi som älskar att prata bara låter käften gå... :-D
Jag har ändå kvar vissa drag från barndomen - jag gillar ju att planera, utföra, bestämma och avsluta och skörda frukten av mina ideér!

Som liten fick jag också vara med överallt, testa saker, lära mig av mina misstag och försöka igen. Det har jag haft nytta av som vuxen - det är få saker som skrämmer mig.

Jag har alltid älskat att läsa och plöjt mer än en bok i veckan under hela uppväxten och tonårstiden. För den sakens skull är jag inte så fäst vid själva boken - böcker kommer och går - jag behöver inte äga dem. Jag lånar mycket på biblioteket och av andra som läser mycket. Men att välja EN bok är ju helt omöjligt...

Nu är jag iofs dålig på att läsa om böcker men jag längtar efter att läsa om alla böcker av Maria Gripe som var min stora "författaridol" som barn. För mig är hon nog faktiskt viktigare än Astrid Lindgren.

Häromdagen sa någon på jobbet 'tordyvel' och då kom tankarna på boken "tordyveln flyger i skymningen" som jag älskade samt de fantastiska böckerna om "stenbänken" och Agnes Cecilia. De var så spännande, välskrivna och gav ett mystisk aura omkring sig som lät spänningen hänga kvar vid varje sida. Ja, det är så jag vill minnas dem iaf... 

När sonen blir lite äldre kommer jag försöka läsa dessa som kapitelböcker för honom tänker jag...
Om han inte är lika magiskt uppslukad av dessa böcker så får jag läsa dem själv! 

Tänk dig den gråblå bakgrunden som du eller dina barn fotades mot som små. På förskolan, i skolan eller på fritids... Kanske på ett köpcentrum eller hos en porträttfotograf?
Hur du skulle sitta på ett speciellt sätt. Le in i kameran och gärna ha hakan lite si eller så. Kanske händerna i sidan osv...

Känner du någon vuxen som har en sån bild på sig själv?
Näe, jag tänkte väl det...

Men det har jag. Och några till jag känner. En god vän till mig skulle börja jobba som skolfotograf nämlingen och behövde öva sig lite på några bångstyriga foto-objekt...

Så där sitter jag, med händerna i sidan, huvudet lite lite på sned, ett påklistrat leende och den gråblå spräckliga bakgrunden... hu... :-D