2009 på vintern kände jag en märklig svag smärta på vänster revbensbåge... Jag jag skrivit om det fler gånger här...
2010 - ett par månader senare hade jag fortfarande ont från och till och sökte läkare på vårdcentralen.
Han påstår att det inte finns några organ som kan bli sjuka där, revbenet är det inte... Jag fick anti-inflammatoriskt och smärtstillande och det blev tillfälligt bättre. Men efter ett tag återkom det. Jag sökte läkare 4 gånger för samma sak och han hittar fortfarande inget.
På sista besöket bad jag om röntgen och först efter att jag gråti toch förklarat min oro inför stundande adoption fick jag en lungröntgen - som inte visade nåt. Så jag har inte fortsatt att söka.
Men ont, det har jag fortfarande från och till.

Jag trodde att det handlade om stress och outhärdlig väntan/längtan. Men sen ett år tillbaka lever jag ju familjeliv. Och smärtan återkommer, ökar, minskar, försvinner ett kort tag för att återigen öka och irritera mig och oroa mig.

Så i fredags fick jag ett brev som jag välkomnar! En kallelse till mammografi. Det KAN ju handla om det värsta tänkbara och då är det ju på tiden att jag får veta det.
Visst känner jag mig aningens oroad men samtidigt är det skönt.
Om inte mammografin visar något ska jag söka läkare igen för mitt onda. Någon slags förklaring måste det ju finnas på den knepiga smärtan. Den är ju aldrig outhärdlig utan mer som en smygande irritation och dov liten molvärk som ibland ökar och ibland minskar. Ibland tänker jag inte alls på det och ibland är det väldigt närvarande i mina tankar.