litenlangtan

Alla inlägg den 22 januari 2013

Av litenlangtan - 22 januari 2013 10:37

Hej! Spännande att ni ska få bli familj äntligen! Jag vill av förklarliga skäl inte lämna ut min mailadress här men eftersom jag granskar alla kommentarer är det helt ofarligt för dig att lämna din mailadress i en kommentar till mig så ska jag skriva till dig. Din mailadress kommer inte att publiceras här!
Varför jag skriver det här i ett inlägg direkt till dig är för att jag inte ville lägga mitt svar på din fråga i bloggen heller...


Av litenlangtan - 22 januari 2013 08:35

Låt oss säga att dina föräldrar inte varit gifta på sisådär 30 år. Och sen du var rätt liten har du vart den som ringt och bokat in saker med din pappa.
I vuxen ålder - låt säga närmare 40 år -kommer du på att det du gör känns fel och väldigt ensidigt. Varför ska du ensam bära er relation vidare? Bara för att du gjort det de senaste 30 åren så innebär det väl inte att det ska vara så?
Du berättar att du saknar din pappa och hans familj men du vill att han ska ta sin del av ansvaret och åtminstone ringa och bjuda dit dig om han vill träffa sin dotter och sitt barnbarn?


Det där var 2011.


I november hade jag anledning att ringa min pappa. Då kom vi att tala om julen - jag berättade att den skulle firas med sonens farföräldrar i år. Vi pratade julklappar - som på pappas förslag skulle undvikas i år då hans sambo är utan jobb. Men barnen kunde få julklappar.
Behövde sonen månne en vinteroverall?
Jag sa att det gjorde han inte men kanske ett par extra vinterskor.
Jag lovade att SMSa över en bild på praktiska skodon.


Den siste november ringde min pappas sambo och frågade var hon kunde köpa de där skorna jag tagit bild på... 
Jag upplyste om att de behövs inte köpas för de står i vår hall. Det var ett par ombytesskor som skulle skaffas och jag skulle illustrera typen...


Sen dess har jag inget hört...

Jag är ganska säker på att vi skickade ett julkort iaf. Men vi har inget hört om någon önskan om god jul, gott slut eller gott nytt. Nu fick ju sonen rätt många juklappar ändå så det går ingen nöd på honom med prylar. Däremot kunde jag ju önskat att pappa eller hans sambo för den delen tog tag i saken och bad oss komma dit...
Jag menar - det är väl inte meningen att JAG ska ringa och höra efter om de hade nån julklapp till vårt barn?

Nu börjar det dra ihop sig till en födelsedag - min egen närmare bestämt. Och i år fyller jag jämnt.

Visst skulle det vara roligt att träffa min pappa och hans familj, mina syskon (även om de är vuxna nu) men det känns som att det hela tiden tar emot att göra det jag gjort så många gånger. Ringa dit och bjuda in mig till dem eller för all del, den här gången blir det ju de som kommer till oss i så fall...

Men har de verkligen inget intresse av att träffa sitt barnbarn? Varför ska det vara så svårt att förstå att det inte kommer flyga stekta sparvar in i munnen där längre. Att de måste anstränga sig lite granna själva?! Vad är det som tar emot?


 

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Januari 2013 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skapa flashcards