Direktlänk till inlägg 22 januari 2013
Låt oss säga att dina föräldrar inte varit gifta på sisådär 30 år. Och sen du var rätt liten har du vart den som ringt och bokat in saker med din pappa.
I vuxen ålder - låt säga närmare 40 år -kommer du på att det du gör känns fel och väldigt ensidigt. Varför ska du ensam bära er relation vidare? Bara för att du gjort det de senaste 30 åren så innebär det väl inte att det ska vara så?
Du berättar att du saknar din pappa och hans familj men du vill att han ska ta sin del av ansvaret och åtminstone ringa och bjuda dit dig om han vill träffa sin dotter och sitt barnbarn?
Det där var 2011.
I november hade jag anledning att ringa min pappa. Då kom vi att tala om julen - jag berättade att den skulle firas med sonens farföräldrar i år. Vi pratade julklappar - som på pappas förslag skulle undvikas i år då hans sambo är utan jobb. Men barnen kunde få julklappar.
Behövde sonen månne en vinteroverall?
Jag sa att det gjorde han inte men kanske ett par extra vinterskor.
Jag lovade att SMSa över en bild på praktiska skodon.
Den siste november ringde min pappas sambo och frågade var hon kunde köpa de där skorna jag tagit bild på...
Jag upplyste om att de behövs inte köpas för de står i vår hall. Det var ett par ombytesskor som skulle skaffas och jag skulle illustrera typen...
Sen dess har jag inget hört...
Jag är ganska säker på att vi skickade ett julkort iaf. Men vi har inget hört om någon önskan om god jul, gott slut eller gott nytt. Nu fick ju sonen rätt många juklappar ändå så det går ingen nöd på honom med prylar. Däremot kunde jag ju önskat att pappa eller hans sambo för den delen tog tag i saken och bad oss komma dit...
Jag menar - det är väl inte meningen att JAG ska ringa och höra efter om de hade nån julklapp till vårt barn?
Nu börjar det dra ihop sig till en födelsedag - min egen närmare bestämt. Och i år fyller jag jämnt.
Visst skulle det vara roligt att träffa min pappa och hans familj, mina syskon (även om de är vuxna nu) men det känns som att det hela tiden tar emot att göra det jag gjort så många gånger. Ringa dit och bjuda in mig till dem eller för all del, den här gången blir det ju de som kommer till oss i så fall...
Men har de verkligen inget intresse av att träffa sitt barnbarn? Varför ska det vara så svårt att förstå att det inte kommer flyga stekta sparvar in i munnen där längre. Att de måste anstränga sig lite granna själva?! Vad är det som tar emot?
Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...
Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...
Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...
Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...
Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | 5 |
6 |
||||
7 | 8 |
9 | 10 |
11 |
12 |
13 | |||
14 |
15 |
16 | 17 | 18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 | 23 | 24 |
25 |
26 |
27 | |||
28 | 29 |
30 | 31 | ||||||
|